"Oh So Special"-paletten från Sleek

Inlägget innehåller annonslänkar


Hej fina! Här kommer en liten recension av paletten Oh so special från Sleek. Helt ärligt så är det här första paletten av kvalitet som jag äger på många, många år. Av ren snålhet har jag nöjt mig med skuggor á la Dollarstore, och även om de kanske duger för att ge lite färg på ögonlocket så är det i princip inte mer än så. Sleek är förresten inte dyrt, väldigt humana priser och jag tycker att man får mycket för pengarna.

Den här paletten har en blandning av matta och skimrande skuggor, alla i fina, naturliga färger. Plus en svart och vinröd då, som är pigmenterade som tusan. Jag som är van vid halvdassiga varianter fick mer än jag bad om när jag skulle använda den svarta som eyeliner, om man säger så... De ljusa skimrande färgerna är inte lika pigmenterade, men absolut helt okej. Definitivt värt pengarna.

Paletten i sig har en stor spegel som täcker insidan av hela locket, den känns rätt tung och stabil, absolut inte plastigt och "billigt". Man får även med en applikator. (Är det förresten någon som använder dessa? Känns som om de följer med i paletter "bara för att", liksom...)



I det stora hela är jag nöjd, och jag tycker att det är en mångsidig palett. För mig som i stort sett bara är ute efter fina vardagssminkningar så är den mycket mer än tillräcklig och skulle jag få för mig att glamma till mig (det händer faktiskt ibland..!) så har jag allt jag behöver i denna.

Spana in de andra paletterna i samma serie här.

Längtar efter att bara resa iväg..


God morgon på er! Det är rätt sent nu men jag är fortfarande på startsträckan här så ett god morgon får det bli.. Är fortfarande seg och ena dottern har blivit förkyld (verkar som om vi alla får dras med luftvägsbekymmer hela sommaren i det här huset) så idag blir det verkligen lugna puckar.

Om runt 2 veckor hoppas vi på att dra iväg på en minisemester, uppåt mot nordöst, till kusten. Vi är ju visserligen vid kusten här med, men det är ju inte samma sak.. Bara det att få byta miljö och umgås bara vi fyra i ett par dagar, utan jobb och alla andra plikter.. Det var riktig välbehövlig lyx att få ha mamma och hennes man här i 2 veckor, och det liksom bröt av den där ångestspiralen jag fastnat i, men ju mer man får byta miljö, desto bättre, och vi har i princip aldrig gjort något sånt här, bara vi. Bott på hotell och så alltså. Med andra ord blir det skönt med vila för oss och nya äventyr för barnen! De är så pass stora nu också så det blir kul.


I det stora hela struntar jag i vart vi hamnar, bara vi kommer härifrån. Låter det lite halvt desperat? Det är det också! Jag vill verkligen bort från stan och tyvärr har vi ju ingen stuga där i olivlunden att smita iväg till än, så vi får ordna det på andra sätt. Jag som älskar att bila (bästa semestern är den där man bilar!) ser verkligen fram emot att komma iväg. Jag vill se saker och det här landet är otroligt vackert när man får se det utanför turisthålorna.

Ack, ja. Men än är det bara 19:e augusti och än är det bara drömmar. Förhoppningsvis blir de snart till planering!

Hoppas ni har en härlig helg!

Jag vill bli fri från bantningsmentaliteten



Hej på er! Fick ett mail från den här braiga hemsidan och ville dela med mig av denna artikel därifrån, samt lite egna tankar och funderingar kring det som jag nu inser är min ätstörning. Läste även det här inlägget av Frida och oj, som jag kände igen mig där. Mycket tankar och känslor som bubblade upp. Jag har ju skrivit innan lite om detta, här och här, men det är ju ett ämne som inte direkt släpper en i första taget.

Min resa åt pipsvängen när det gäller kost och hälsa började när jag bestämde mig för att banta första gången. Under första året efter graviditeten hade jag gått upp ett par kilon och kände mig supertjock. Jag hade alltid varit litegranna hälsosamt vadderad innan, normalvikt men lite mjuk, men jag hade hållit vikten genom åren så jag var smått chockad när jag såg 9 kg+.

Detta och total okunskap vad gäller kost, gjorde att jag satte mig själv på en svältdiet. Jag åt mellan 500-800 kalorier om dagen i 6 månader. Upp till 1000 kalorier om jag verkligen hade en "svulldag". Fruktansvärt, I know. Jag tappade vikt, men också hår, humör och livskraft. Efter 6 månader gav jag upp, började äta som en toka och gick snabbt upp de 16 kg jag tappat, plus 20 till. Plus att min relation till mat var totalt kvaddad. Mat var helt plötsligt min fiende, det som knäckte mig gång på gång. Jag kunde inte stå emot, och dränkte känslorna med coca cola och allt onyttigt jag kunde komma över.

Efter det har jag bantat i 3 olika omgångar och gått upp till startvikt igen varenda gång. Jag kan nu säga att dieter och bantning funkar inte ett skit. Även att räkna kalorier, vilket många inte anser vara bantning, men det är det ju. Man drar ner på maten för att gå ner i vikt = bantning. Sen att man kanske inte utesluter vissa livsmedel eller så, men det spelar ingen roll. Det är ändå medveten restriktion.

Jag försöker, verkligen försöker nu att tänka på hälsan för att min kropp inte mår bra. Men jag vill inte lura mig själv igen med att jag "bara tänker på hälsan" och är "viktneutral" när jag uppenbarligen innerst inne siktar på viktnedgång. Då startar ju den här onda cirkeln igen för mig, bantningsmonstret kryper fram och tar över. Sedan sitter jag där efter en period av "får inte äta", och trycker i mig allt jag kommer över. För att inte tala om känslorna av misslyckande, som är värst. Det tär på självkänslan att aldrig lyckas. Men hur ska man lyckas med något som rent statistiskt är näst intill omöjligt?

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Sätta mig och skriva ner ett ärligt brev till mig själv kanske? Hur jag mår, vilka nackdelar det finns med att fortsätta som jag gör nu, vad jag skulle kunna förbättra och (icke viktrelaterade) fördelar det skulle kunna ge? Samt såklart att tydligt göra det klart för mig själv att "jag får inte äta det eller det..." inte ska finnas på kartan. Men det är klurigt, som sagt. Man kan lätt hamna i det där igen, att man lurar sig.

Ska det här alltid vara en kamp? Finns det hopp, tro? Såhär kan jag ju inte fortsätta, liksom...

Nytt i sminkväskan

Hej go' vänner! Hoppas ni har en fin torsdag. Vi lyckades i alla fall ta oss iväg till Fatales igår, och tack och lov hade jag ena dottern med mig annars hade jag kommit ut tomhänt. Hjälp alltså vad svårt jag har för att spendera pengar på mig själv, det är ju lite sorgligt, faktiskt.

Vi plockade i alla fall på oss en ögonskuggspalett, ett rouge i en fin, kall färg, en läppenna i snyggaste dusty rose och så ett gel nail polish. Det var i och för sig till dottern, men jag lånar. ;)

Givetvis var det till att köra olika sminkningar direkt igår med min lilla makeupartist så paletten ser redan välanvänd ut.

MEN det roligaste av allt var att de nu har Isadora! Hur häftigt!? Hittade Isadora i huvudstaden förut men det var sorgligt så urplockat det var. Eller positivt, beroende på hur man nu vill se på det. Mitt favoritmärke säljer som smör i solsken här. :) Kul även att det fanns massor från Sleek, det klagar vi inte heller på...

Lite recensioner kommer såklart de närmaste dagarna, detta är ju en blogg trots allt... ;) Ha det gott!