Ommöblering pågår

Men hejsan! Ber om ursäkt ifall allt i bloggen ser helt off ut just nu, fick baken ur skottkärran och köpte mig en design. Till råga på allt en som har ALLLL valfrihet vad gäller att ändra typsnitt, färger och så vidare så detta blir kul. Hela 60 spänn, skriver mer om affären sedan när jag fått ordning på kalaset. Hittills är jag nöjd, det finns potential minsann. :)

Ärliga listan

Hallå där! Hoppas ni haft en skön och stressfri morgon! Själv är man ju hemmafruga än så länge så här är allt lika segt varje dag. Startar rätt sent med andra ord, i alla fall när det är lov.

Jag har sett att det är lite dille på listor bland bloggar och jag förstår faktiskt varför. Tycker det är kul att lära känna bloggerskorna jag följer och med såna här listor får man ju åtminstone lite mer insight. Jag hittade en kul en på Blogglistor som jag såklart var tvungen att använda. Inte speciellt "kul" på det viset men med ett namn som "ärliga listan" kanske inte humor är syftet bakom. Se det kanske mer som en presentation i listform. :)

1. Tre guilty pleasures? Coca cola när som helst på dygnet, chips med dipp (i sjuka mängder) och vattenpipa. Vattenpipa däremot klarar jag inte av så mycket utav och jag röker det ytterst sällan, men gillar det ändå. Var lite rädd att testa det innan eftersom jag är f.d rökare (slutade när jag fick bekräftat att jag var gravid för 15 år sedan) men det har inte gjort mig sugen eller så. Bara lyxfeeling att sitta i trädgården på sommaren och sniffa på syrenbusken och puffa vattenpipa med kaffe eller te.

2. När grät du senast och varför? I förrgår natt. Har skitsvårt för att gråta framför andra, vill inte ens böla framför min egen familj. Klarar det inte. Vilket förmodligen är en del av mitt problem, jag förtränger allt och låtsas som ingenting, får sedan panikångest istället. I förrgår lät jag dammarna brista litegrann, vilket var stort för mig. Lustigt nog kunde jag somna direkt efteråt. Hade svårt att somna den natten, och natten innan dess. Bara bevis på att man ska ta sina känslor på allvar, och låta dem komma ut så att man kan gå vidare.

3. När kan du vara dig själv till 100 %? Hemma i Sverige. Där slappnar jag av och är mig själv. Hemma i vårt hus, och hos mamma såklart.



Hemma. Snart där igen, förhoppningsvis..

4. Tre saker du avskyr?
1. Rasism i alla dess vidriga former, det hör hemma på soptippen och folk borde fasiken skämmas sig blå för hur de uttrycker sig, numera är ju allt okej och man ses tydligen inte som rasist nödvändigtvis för att man hatar (eller "är kritisk mot" är väl den nya frasen de använder) muslimer, judar eller exempelvis flyktingar.
2. När människor har två (eller flera) ansikten. Hör väl lite ihop med mina skräckerfarenheter med narcissister. Jag vill ha raka rör. Har själv oerhört svårt att spela teater inför folk och förväntar mig samma ärlighet tillbaka.
3. Ångest och känslan av att inte ha kontroll över vad som händer med mitt liv. Är rätt djupt och knappast lämpligt att dyka vidare ner i när man skriver om det i en liten lista, men tycker ändå att det förklarar sig själv rätt bra. Känslan av att sitta fast i sin situation är inte kul.

5. Hur är/var du i skolan? Lätt för att lära, tyvärr brydde jag mig ofta mer om partaj och utseendet där mot slutet av gymnasiet, men det var för att förtränga annat som hände runtomkring. Pluggandet har jag ändå alltid gillat och jag drömmer om att plugga igen. Gärna många år. :)

6. Vad blir du stressad av? Med ångest så är frågan snarare vad jag inte blir stressad av.. för det vore en mycket kortare lista. Men ibland så är det ett helt företag med mental pepp, hjärtklappning och darr bara för att åka iväg och äta hos svärmor. Men det varierar väl lite från dag till dag.

7. Hur tror du att andra uppfattar dig? Av vad jag fått höra så "snobbig" och "ointresserad". Detta av främlingar. Har man resting bitch face och social fobi (taskig kombo) så är det inte så himla lätt alla gånger. Att jag inte är sådär liten, nätt och söt kanske inte heller underlättar. Jag är lång och stor, ingen überfeminin liten blomma, och vet att jag kan se ut ibland som om jag äger hela rummet när jag knatar in nånstans, fast inombords vill jag bara sätta mig i ett mörkt hörn där ingen ser mig. De som känner mig tror jag uppfattar mig som snäll, ärlig, lojal. Är en sån där person som hellre har få väldigt nära vänner jag delar allt med, än många bekanta.

8. Hur uppfattar du dig själv? Om jag får säga det själv så snäll och ärlig. Bra lyssnare. Lite lätt missförstådd, men det har att göra med ångesten och det. Har man en sjukdom som inte syns, så är man ju inte sjuk, och folk har svårt att ta en på allvar trots att det är 2017 och psykiska sjukdomar knappast är något nytt.
Har dock förstått äntligen att jag gör så gott jag kan just nu med mina förutsättningar, med andra ord har jag blivit mer förlåtande och förstående gentemot mig själv vilket är viktigt, och stort för mig. Jag vet att jag inte är en värdelös, korkad nolla som en del anser (välkommen till mitt liv, även kallat dokusåpan..) så sådant rinner av mig numera. Människor med skräp bakom pannbenet kommer alltid att se andra som skräp, det är inte mitt problem. Jag vet vem jag är.

9. En situation som du tycker är jobbig/pinsam? Eh, alla situationer som inkluderar mig + en främling som pratar med mig. Gud hjälpe. Jag jobbar på saken, men det är inte lätt. Jag överanalyserar allt dessutom i efterhand och hittar själv på vad den andra tyckte för hemskt om mig. Måste jag sluta med.

10. Tre otippade saker om dig själv?
1. Var en sminkbesatt fashionista i gymnasiet som aldrig ens gick och handlade mat i närbutiken utan smink och snygg outfit.. Har till och med jag svårt att tro på idag, haha.
2. Har en rätt blaffig tatuering på ena armen som jag gjorde i vardagsrummet hemma hos en kompis. Den kompisen blev mördad av sin sambo för inte så längesedan (skriver det öppet här för våldet mot kvinnor är och förblir en stor jäkla skamfläck för världen och inget man ska sopa under mattan) och nu är min tatuering som ett minne av henne, en av mina första bästisar när jag flyttade till hålan där jag började högstadiet.. Hon tuffade till mig lite (det behövdes), fast hon hade ett hjärta av guld.
3. I musikväg så älskar jag Takida och Robyn fascinerar mig. Hennes musik är inte min vanliga musiksmak men jag älskar den. Plus att hon verkar så jordnära och go.

11. När känner du dig som vackrast? När jag får vara mig själv och slappna av, samt när jag köpt något fint (händer sällan, tyvärr) och jag ser i spegelbilden hur det liksom piggar upp hela mig.

12. Något du funderar mycket över? Döden. Men det är väl en sådan där typisk ångestgrej, har jag förstått. En del av ångesten är ju att man ofta går runt och känner på sig hela tiden att något riktigt hemskt ska hända. Nu när jag fått hälsoångest har det blivit värre, men jag är säker på att det går att vända, och att jag kan må bra igen. Jag har hopp! Jag ser lösningar framför mig och det är jag tacksam för. Allt är inte mörker, jag har lärt mig ändå att se mörkret som tillfälligt. Just som en sjukdom som kan botas, för det är vad det är.

Spontanbild tagen av min dotter

Är lite avslappnande faktiskt att skriva av sig såhär. Tack för att ni tog er tid att läsa. Hoppas det inte blev allt för dystert men den heter ju ärliga listan, så... ;) Nästa gång tar vi en lättare variant, tror jag.
Ha en fin dag!

Liten fikapaus i marinan

Hej på er! Hoppas ni har en sjysst måndag och har sluppit all eventuell måndagsblues. ;) Idag börjar hettan komma tillbaka så vi passade på att dra iväg och fika innan det blir för varmt för att gå ut. Älskar den här marinan, massor med gamla minnen.. Lugnt och skönt också med naturen. Tyvärr finns det knappt några turister kvar sedan det som hände för ett par år sedan, många affärer som fått bomma igen. Förstår inte riktigt varför folk gladeligen åker till exempelvis Turkiet och Egypten där det smäller jämt, men hit är det tydligen skitfarligt att åka...?


Deliciously onyttig cappuccino med grädde och kakao i. Yumm!

Utan honom här skulle jag braka ihop. Jajamän.

Blir jobbigt att gå till och med i hettan. Hah. Thank you Lord för att jag fick ett par Ecco att knata runt i! Bästa som finns för fossingarna, seriöst.

Annars då så sitter jag och försöker samla mod till att köpa den där designen till min blogg. Är det bara jag som har lite fobi för att handla på nätet? Känns som om man liksom lägger ut sina uppgifter till allmän beskådan.. Fast det gör man väl inte, men ändå. Känns läskigt. Eller så kanske det är jag som är omodern, den risken finns ju.

Hoppas ni får en fin kväll

Introvert-baksmällan



Jag minns när jag var yngre och kunde vara ute en hel kväll i stök och bök och vara fräsch som en nyponros dagen efter. De dagarna är ju sedan längesedan förbi. Nu är man lite av en eremitkräfta, lite lagom folkskygg och så. Jag har alltid varit introvert, men det har väl egentligen inte påverkat mitt liv som det gör nu.

Den här artikeln om introvert hangover förklarar så himla bra hur det känns. Man behöver sin personliga space och att kunna ladda batterierna ordentligt. Om så bara för ett par minuter. Vara ensam med sig själv, i tystnaden. Samla kraft för att umgås vidare.
Det brukar hjälpa för stunden men jag blir ändå helt slut i knoppen av att träffa folk. Det handlar inte om att jag är snobbig, att jag inte tycker om sällskapet eller annat. Det blir bara för mycket intryck. Lägg därtill ångesten så blir det ju lite som en katastrof-cocktail när det gäller att vara social. Jag fungerar just nu inte optimalt bland folk. Får minnesluckor, till och med. Kommer inte ihåg vem jag sagt hej till eller om jag glömt att hälsa, till och med. Detta i sin tur göder ju min ångest ännu mer, för då skäms jag över mig själv och att jag kanske sagt eller gjort något fel - sen grubblar jag över detta i all oändlighet och lösningen (som egentligen inte är en lösning alls) blir att jag håller mig undan människor istället.

Jag hoppas på att det blir lite bättre när det gäller förståelsen för sånt här. Jag är ingen bitch, inte elak, snobbig eller otacksam. Jag har ångest, och jag är introvert. Inte så konstigt egentligen. Har ingenting att göra med att jag ogillar folk. Det är lite hjärtekross faktiskt att känna sig missförstådd, men sånt är livet. Man kan väl bara skriva vidare och hoppas att man når ut till människor som kanske får lite insight av det man skriver. :)