Jag ska börja plugga


Hej på dig!  Alltså, hur häftigt!? Jag sökte in till Folkhögskolan för kanske två veckor sedan, och studievägledaren där påbörjade intervjun direkt och idag fick jag beskedet att att jag är välkommen att börja plugga januari.
Jag trodde ju att det skulle ta längre tid innan man fick reda på om man är antagen eller inte, men där var det snabba ryck. Jag tackade givetvis ja till platsen, så nu måste man inhandla dator och böcker.. Man kan ju inte sitta och dutta med en surfplatta, liksom.

Det jag ska plugga är alltså högskoleförberedande program, eftersom jag lyckades förstöra mitt gymnasiebetyg så kommer jag ingen vart med det jag har i dagsläget. Studievägledaren skulle återkomma med kursplan så att vi kan planera exakt vad det är jag ska plugga, men gissar att det blir ganska omfattande eftersom han sa att jag får vara beredd på att plugga minst ett år. Detta trots att jag har godkänt i alla kärnämnen i gymnasiet, men jag klagar inte för det var ju så länge sedan så jag kommer ändå inte ihåg något. Känns nästan som om jag skulle kunna börja helt ifrån början.

Det känns ändå som en typ av revansch för mig att få fixa det här så att jag jag kan ha en chans att plugga vidare sen. Jag har egentligen aldrig varit en sådan som hatar att studera, utan det var andra omständigheter som gjorde att jag inte kunde fokusera på skolan och det har grämt mig sedan dess. Jag gillar inte känslan av att vara blockerad i livet så att säga utan vill jag gå vidare med högre utbildning så vill jag kunna göra det precis som alla andra som har tagit studenten och vill plugga vidare.

 Så vi får se vad det här tar mig,  spännande är det i alla fall!

Här går det framåt!

Tja, kanske inte så mycket på bloggen, men annars. Ungarna har just haft sin första hela vecka i skolan och är så nöjda och glada. De hänger med förvånansvärt bra i undervisningen och de har verkligen hamnat i en superbra klass med bra sammanhållning. Alla är kompisar och käkar tillsammans i matsalen, ingen är utanför. Många i klassen är muslimer dessutom vilket är kul med tanke på att vi faktiskt bor på vischan bland bergslagens skogar och epa-traktorer.. ;)

Den här veckan har jag åkt med dem till och från skolan då de aldrig gjort detta innan själva med buss och tåg. Det kan tyckas lite överbeskyddande men det är få i Tunisien som skickar sina kids ensamma på bussen, så det är ju helt nytt för dem. Då måste de ju lära sig allt från noll, från att läsa tidtabeller till att använda automaten på tågstationen. Hur som helst så har det gått jättebra och nästa vecka åker de själva. 


För vår del, jag och gubben alltså, så går det väl också framåt. Han håller på att göra sitt yrkeskompetensbevis så han kan köra lastbil och buss, och jag.. ja, jag sitter och kämpar med att skriva ett CV på noll utbildning och erfarenheter, haha. Men jag ska sluta tjata om det och vara positiv istället. Tiden får sedan utvisa hur det blir, på måndag ska jag på planeringsmöte hos Arbetsförmedlingen, får se vad det ger. Om inte annat så kanske jag kan få hjälp med mitt CV och med att bolla idéer. Sen blir det plugg för mig om jag inte hittar arbete, för sitta hemma på rumpan har jag inte någon lust med längre.. ;)

Dåliga nyheter som blev något bra tillslut

Hejsan! Ja här har det ju gått undan. Jag gick ju till komvux för att kolla med utbildning till mig och fick svaret att det inte finns nåt för mig. Mina betyg är för gamla så jag måste ta förberedande kurs på folkhögskola, vilket ju inte finns förrän om ett år. Och det finns inte ens här. Så min optimism fick sig en törn. Summan av kardemumman är att det blir jobbsök för mig, hur nu det ska gå med noll erfarenhet.

Men skit samma, nu till de goda nyheterna!

Tjejerna ska börja gymnasiet på tisdag och det blev ingen språkintroduktion utan de får börja på naturvetenskapliga programmet direkt! Detta trots att de inte har betyg i svenska. Så detta blir spännande. Ungarna var så glada att de började gråta när studievägledaren ringde. Deras slit lönade sig tillslut, de hade så fina betyg från Tunisien så rektorerna bedömde att de skulle klara det, få repetition i en hel del då i ettan men att de då kan fokusera på svenskan det första året.

Så hur som helst så känns det riktigt bra överlag. Ungarna är snart på plats med vad de ska pyssla med och gubben gör sin YKB nu för att God willing kunna jobba med lastbil eller buss. Nu är det jag som hänger lite i osäkerheten men det ska väl lösa sig det med. Just nu är det största frågetecknet kring hur man skriver ett CV när man typ inte har något att skriva i det.. Haha!