Vad hände med gyllene regeln?

Minns ni gyllene regeln? Jag kommer ihåg att det talades om den ofta, i skolan och på vårt fritids. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Så rakt, rätt och enkelt. Tills det kommer till internet, då. I detta sammanhang internet och den anonymitet det ger när man vill göra andra till objekt.

Jag reagerade här sist nu på att en kille lade ut en bild på sig själv och genast kom en slemmig kommentar från en tjej om att han är en "läckerbit" och så vidare om hans kropp och utseende. Hur skulle det tolkats i det forumet om det varit omvänt? Det hade med rätta blivit ett jäkla liv och det brukar det tack och lov bli när tjejer får sådana kommentarer där. Men nu? Tystnad.

Jag förstår att det här med äckliga kommentarer riktade mot kvinnor tillhör ett helt system av förtryck som inte stannar vid kommentarer, men om man tar det tillbaka till den gyllene regeln då; varför reducera andra till objekt (oavsett kön)? Kanske är man van vid det själv och reagerar inte över att göra detsamma mot andra, men jag tycker inte att det känns okej bara för att det kommer från en kvinna och riktas mot en man. Det är inte roligt, charmigt eller klämkäckt. Det är bara otrevligt och beroende på hur personen uppfattar det, kanske rentav kränkande.

Så trots att vi lever i ett patriarkat och att det som sagt inte bara handlar om "harmlösa" kommentarer när man som kvinna får sådant äckel slängt i ansiktet, så kan man ändå vara lite mer classy tycker jag och låta bli att slänga runt med samma kommentarer till andra. De blir inte mer trevliga bara för att de riktas mot män.

Vad tycker ni? Är man lättkränkt som reagerar på det här? Är det okej med sånt här beteende?

Vem är du...

God kväller! Är överkokt och uttråkad, så då at vi en liten lista, då.

Vid matbordet? Jag är den som tar för mycket av allt och äter för fort. Är rätt slafsig av mig. Försöker dock att bete mig när jag har andra i närheten (närmaste familjen räknas ju inte, de får ta mig för vad jag är) men ibland glömmer jag av mig. 


På nattklubben? Va? Håller folk på med sånt fortfarande?


På stranden? Jag är den där långskånken i säldräkten därborta under ett parasoll. I min grå burkini alltså. Eller så guppar jag runt i vågorna, flytandes på rygg med tårna ovanför ytan, och njuter av livet.


På efterfest? Efterfest är för mig när jag får gå och lägga mig efter en jobbig dag. /Mvh Tant.


I klädbutiker? Jag är den veliga, som inte riktigt vet vad jag är ute efter, sen när jag väl hittar något (om det skett ett mirakel alltså) så brukar jag gå tomhänt därifrån för i sista sekunden så beslutar jag mig för att det är för dyrt och man kan använda pengarna till annat. Mig ska man inte gå och shoppa med, om man vill behålla förståndet.


Hemma hos andra? Hmm.. Är nog den som vill synas och höras minst. Försöker att inte göra nåt väsen av mig. Kan t ex undvika att låna toan för att jag inte vill vara till besvär. Sjukt, I know.


I sängen? Där är jag den som sover. Det var väl det som menades, va? Dessutom har jag hört att jag smaskar som om jag äter massor med gott i mina drömmar. Låter faktiskt helt som jag!


På flygplanet? På flyget är jag ofta den som sitter och griper krampaktigt i armstöden, andas som om syret håller på att ta slut och ber till Gud hela vägen fram. Vad annars? Sitta instängd i en metalltub med en massa spritluktande främlingar 10 000 meter upp i luften..


Hemma en chill dag? Då sitter jag i så lite/lösa kläder som möjligt och tar det lugnt, alternativt har ångestattack, vilket dessvärre är min senaste "grej".


I ett förhållande? Gnällkärring/mamma/koalabjörn, all rolled in to one. 


På morgonen/kvällen? På morgonen är jag en zombie, som brukar undra vilket år det är och vilken planet jag är på. På kvällen är jag klarvaken och får massor gjort när jag är på det humöret.


***



Hej, hej! Glad skit slänger in en hälsning här på bloggen. Hoppas ni har en fin helg! :)

10 snygga designmallar för Blogger

Åhå, jag vet nog att ni finns därute. Ni, som precis som jag, fortfarande använder Blogger trots att hela Sveriges bloggosfär verkar bo hos Blogg.se, Nouw och Devote.
Jag har sett en del bloggar på sistone som skulle behöva lite designkärlek, för Bloggers egna mallar lämnar en hel del att önska. Läs förresten gärna mitt lilla inlägg om vad jag tittar på när jag hittar en ny blogg där jag klagar en aning på Bloggers gamla designer.. :)

Tur för oss då i alla fall att det finns en hel uppsjö med mallar som inte alls är lika dyra som de till Wordpress brukar vara. Med andra ord är det möjligt att snygga till sin blogg, även om man har hål i plånboken eller inte kan ett skvatt om det här med koder. Bra va?
Jag tänkte som så att jag listar mina senaste fynd (letar själv efter något snyggt och rätt), de kostar som sagt en liten slant men vi snackar inte om några jättesummor. Dessutom är det kanske värt att lägga ner en peng på en bra, proffsigt kodad mall som fungerar som den ska. Det blir ju mycket roligare att blogga då!

1. Adele (länk)





2. Calypso (länk)


3. Celine (länk)


4. Marva (länk)

5. Gianna (länk)


6. Camari (länk)


7. Peony Diaries (länk)


8. Camellias (länk)


9. Sophia (länk)


10. Chloe (länk)



Så, nog finns det kuliga mallar även för oss! Detta var ju dessutom bara ett litet urval, men det finns massor. Kolla på Creative Market och Etsy, t ex. Man behöver inte leta särskilt länge för att hitta en ny design till bloggen. :)

Saknar målandet

Hej på er! Hoppas att ni har det gött. Här är det varmt som tusan, jag sitter hemma och mamma med man åkte iväg till huvudstaden för att hämta sina väskor som tydligen ska ha kommit nu, 5 dagar för sent.

Jag satt och tittade runt lite i mina mappar här på datorn och hittade lite av de målningar jag fotat. Kom på att jag saknar det här, att träna på att måla. Älskar ju det, och att hålla på med just akvarell. Nu är ekonomin skrutt så det får ligga på is lite till, men jag hoppas att jag kan börja igen snart. Får hålla mig till att fota så länge. :)






Har ni nån hobby som hjälper er att slappna av och tänka på annat? :)

Mer rosa än vanligt!



God kväller! Hoppas ni haft en bra dag. Här har lilla jag haft premiärdopp! Inklusive burkinibränna, trots att jag satt i skuggan 90% av tiden. Rätt så svårt att undvika tydligen när man är så blek och känslig som jag. Ser tyvärr för bedrövligt ut, ser ut ungefär som om jag har en knallröd mask på mig när jag tar av mig slöjan.

Men, vad gör det om hundra år, bara att stå ut med att bli lite utskrattad här de närmaste dagarna. Bara smärtan lägger sig lite, så.. ;)

Mamma ♥


Hej alla fina. Nu är mamma och hennes man här äntligen! Trots allt. Ingen av dem fick sina väskor (skräpflygbolag som tappade bort deras väskor fulla med kläder och mat osv till barnen) men de är här och mår bra! Idag var vi iväg och visade dem olivodlingen och åt lunch hos svärmor. Sommarregn fick vi också i hettan, dagen till ära.

Jag ska försöka blogga vidare och uppdatera med bilder, men först och främst så ska jag fokusera på att njuta. Är inte frisk än (aldrig varit med om liknande vad gäller långdraget halsont!) men jag mår bättre psykiskt i alla fall. Nu är det så fullt ös både med att vara ute och att sitta och prata och fika att jag får bra med annat att fokusera på. Imorrn blir det till att inviga badsäsongen för min del, bättre sent än aldrig, eller?

Nu är det dags att börja göra sig iordning för att sova, det blir tidig start imorgon.
Ha en härlig kväll!

Vad jag tittar på när jag hittar en ny blogg



Hej på er! Totalt ego inlägg såhär på kvällskröken, men då jag själv bloggar (uppenbarligen!) så tänkte jag att det kanske kunde hjälpa någon annan bloggare därute att få en annan läsares syn på saken? Tror att man lätt blir lite "hemmablind" så att säga och glömmer att liksom tänka igenom sina egna önskemål som läsare, när man kör igång en blogg.

Men vad väntar vi på då? Let's begin.

Så, när jag hamnar hos en annan bloggare så är designen det första jag reagerar på. Jag må vara överdrivet ytlig eller så men är en blogg låt säga en blogspot som har en av deras första mallar (ni som minns, ni minns) så klickar jag mig bort illa kvickt, och hinner då inte upptäcka det möjligtvis briljanta innehållet. Samma gäller med allmänt röriga designs med blinkande banners (huga) eller 7 olika typsnitt i texten. Text med starka färger eller konstiga typ handskrivna typsnitt i brödtexten ryker också bort för mig.

Sen kollar jag nog direkt på själva personen bakom. Jag vill helst se en bild. Även om personen då är anonym så har man ändå ett ansikte på honom eller henne, liksom.
Likaså vill jag ha en presentation, om än väldigt kortfattad. Bättre med något kort och rakt på sak än ingenting alls. På tal om presentation så kan jag tycka att en presentationstext skriven i tredje person kan vara rätt cheesy i fel sammanhang. Särskilt när det inte är någon kändis eller något företag osv bakom bloggen, utan en helt vanlig vardagsbloggare, typ. Varför inte skriva "jag gillar..." istället för "Maggan gillar ditt och datt...." när det uppenbarligen är Maggan själv som skrivit presentationen?

Så innehållet.. Här blir jag galen på om raderna knappt har något mellanrum eller om bloggaren skriver allt i en enda mening eller ett enda stycke. Något som skaver redigt i ögonen är när det är skrivet i bara stora bokstäver. HUR KUL ÄR DET ATT LÄSA ETT INLÄGG SOM BARA ÄR ETT ENDA "SKRIK"?
Givetvis finns det de som har svårt att skriva/stava och så, och givetvis ska alla få blogga! Jag menar inte så. Man märker rätt snabbt när det handlar om slarv och då känns det inte intressant att läsa vidare när det inte är lätt att läsa.

Till nästa sak, jag vill gärna läsa personliga bloggar. Inte nödvändigtvis privat, men även en jättesnygg supertylad blogg faller faktiskt bort för mig när man inte får ens en antydan till bild av människan där bakom kulisserna. Det enda som kan behålla mitt intresse då är ett himla fascinerande innehåll. Som Georgia Lou Studios, t ex. Totalt anonym blogg men det hon skriver om (bloggande) är något som intresserar mig och jag lär mig av det hon postar.

En himla massa svordomar. Jag erkänner att jag är en potty mouth och det kommer in en och annan fuling även i mina texter, men när bloggare har med diverse svordomar och könsord i var och varannan mening så hej då. Det här är ju rätt extremt och inget man råkar ut för särskilt ofta. Förmodligen finns det de som stör sig även på mina grodor och det förstår jag, men jag tror att om man håller det liksom till, tja, sparsamt användande, så tror jag att man har större chans att behålla läsare.

Ointressant innehåll. Jag har ramlat över bloggar med typ 20+ kommentarer på vart och vartannat inlägg och undrat hur i hela friden...? När det bara är en bild, eller en reklamlänk, kanske en grynig selfie med en mening eller två under. Vill inte folk läsa bloggar? Numera kanske det är ett framgångstips, skriv inte för mycket utan satsa på bilder istället. Gör bloggen till en online bilderbok istället, typ.
Men, för mig är det inte ett dugg intressant, så därför hamnar det på listan. Jag kanske är för gammal bara, helt enkelt? ;)

Jag tror listan har blivit lång nog nu, jag tror att jag fick med det viktigaste i alla fall. Dags för mig att själv kolla igenom mina egna råd, kanske.. :)

Är jag för kräsen, tro? Vad får er att fastna för en blogg, resp. klicka er bort illa kvickt?

Valfrihet, men inte för alla

Ser man ut såhär så är man inte fri, så då får man inte vara fri heller. Logiskt! Eeeh..




Hej alla fina Nu kliade det redigt i fingrarna att få skriva om detta, något som ligger mig varmt om hjärtat; alla kvinnors valfrihet när det gäller vad man vill ha (eller inte ha) på sig.
Jag läste nämligen denna artikel (det tar emot att länka till den, så illa är det) och jag vet nog inte vad som ger värst kväljningar.. Denna kaskad av vad jag uppfattar som rent muslimhat, eller den uppenbara mansplaining han ägnar sig åt, där Centerkvinnorna (och vi förtryckta muslimska kvinnor) minnsann ska bli visade var skåpet ska stå. Våra åsikter är helt enkelt fel, och han ska berätta för oss hur det egentligen ligger till.

Som jag sa på ett inlägg på Fejjan, var tyst, take a seat och låt kvinnorna tala själva.

Jag hänvisar till Centerkvinnornas korta men väldigt kloka artikel här, och eloge till Centerpartiet överlag som sträckt ut en hand till muslimerna och att de vågar att klart och tydligt visa att även vi tillhör Sverige och att även våra röster räknas.
Det är tyvärr så att den tramsiga retoriken om "våra svenska värderingar" smittat av sig även på andra partier, där man hellre väljer att prata om sådant, stänga gränser och ignorera muslimhat och främlingsfientlighet. Vissa politiker har ju till och med gått ut och härjat om att slöja är kvinnoförtryck, för sådant är helt acceptabelt och rumsrent numera. Ingen nämnd, ingen glömd.

Tillbaka till sakfrågan; varför ska det vara så svårt att respektera alla kvinnors rätt till sina kroppar, även muslimska kvinnors rätt? Varför ska det vara så svårt att förstå att även vi har egna hjärnor? Man gormar om slöjor och kvinnosim någon timme i veckan på badhusen (som om det är någon farlig islamisering trots att det funnits länge och garanterat uppskattas även av många ickemuslimer) medan man helt bekvämt bortser från att man kör talibantvång om man lagstiftar kring kvinnors klädsel, för att det ska passa in i ens egen definition av frihet. Vill vi kanske ha det som det var i Tunisien där det rådde slöjförbud? Det var givetvis hyllat av Europa, och det sågs som något modernt här att förbjuda allt sådant som ens hade någon typ av anknytning till islam, och det passade bra i en gammal fransk koloni där folk sakta men säkert blivit tvångssekulariserade.

Hade man oflyt kunde man, som jag fick berättat för mig, bli upplockad i en polisbuss (de åkte runt och tog beslöjade kvinnor) och tagen till en polisstation, där man under tvång fick skriva på ett kontrakt där man lovade att aldrig mer ha slöja. Efter tredje "överträdelsen" kunde man få fängelse.

Man hörde historier om beslöjade kvinnor som trakasserades av polis (en vän fick slöjan avsliten mitt på gatan) eller till och med sexuellt trakasserad och våldtagen. Man var helt enkelt lovligt byte då man "bröt mot lagen". Man fick lära sig av staten att slöja för kvinnor (och skägg för män) per automatik innebar terrorism.

Nå, det var ju det riktigt grova. Vad innebar slöjförbudet i vardagen?
Studier var det inte tal om, med en tygbit på huvudet fick du snällt stanna hemma. Myndigheter fick man inte gå in i om man inte tog av sig sjalen först.
Jag blev nekad uppehållstillstånd för en massa år sedan (trots gift med tunisier och tunisiska barn) för att jag täckte håret. "-Vi ger inte UT till kvinnor med slöja!" fick vi till svar, rakt på sak.

Är det såhär vi vill ha det i Sverige? Man kan tro att det är detta folk är ute efter, de som vill lagstifta om kvinnors klädsel. Som nåt Saudiarabien, fast tvärtom. Men med samma jäkla förtryck. För som vanligt så spelar det ingen roll om det är förtryck, "så länge det drabbar andra och inte mig själv." Så länge en själv får göra som en vill, så är allt fine and dandy. Men är det verkligen något att kämpa för, att en grupp kvinnor i praktiken ska ses som andra klassens medborgare, precis på det sätt som de obeslöjade ses som dåliga kvinnor i vissa patriarkala samhällen? För man borde se på saken lite mer realistiskt, även om man lagstiftar om ett förbud så kommer kvinnor fortfarande att välja slöjan, kanske till priset av utbildning, jobb och ett socialt liv. De kommer helt enkelt att förpassas till hemmet; inte av en förtryckande make utan av staten.

Ett sådant Sverige är inget jag tror på, eller vill ha. Jag vill att alla ska må bra, inte bara de som delar min religion, min klädstil eller mina åsikter och värderingar. Därför tänker jag aldrig, aldrig i helskotta försöka arbeta politiskt för att styra något så personligt som andra människors tro och klädval. Jag tycker att det är helt groteskt att vilja peta på andra människors fri- och rättigheter på det viset. Jag förstår helt enkelt inte hur man kan säga sig värna om friheter samtidigt som man vill ta bort dem.

Det är kanske ingen sorg egentligen att jag inte förstår mig på sånt här tänk, för det betyder ju att jag tänker tvärtom mot vad de här människorna propagerar för, och det är jag rätt glad för!

Mitt i soppan


Hej på er! Jeklar anamma, säger jag bara. Varmt som attans men vad tusan, jag har åtminstone en rosa morgonrock i velour, så man får känna sig lite snygg. ;)

Nu städas det för fullt och vi inväntar mor med make som är på G imorgon. Skönt, säger jag bara. Usch och blä vilken period jag haft senaste månaden. Har tagit lika lång tid att återhämta sig från min 1.5 veckas dödsångest som själva ångesten höll i sig, och det kanske beror på att det kommer smygandes tillbaka ibland. Jag är ju inte frisk ännu (!) då halsen forfarande är röd och svullen och ögonen fortfarande trilskas, så ibland kommer tankarna tillbaks att det måste vara för att jag är döende. Trevligt, va? Det kan vara så nattsvart inne i min skalle att även jag blir mörkrädd.

Förresten så slog det mig när jag tog selfin att jag ser så himla matt och ledsen ut. Klistra-på-leendet på plats men ögonen.. Jag tog en annan selfie precis innan men den rök för jag såg så bedrövligt miserabel ut fast jag bara tyckte att jag hade en normal min. Men det har jag tänkt på sista tiden, jag ser sällan glad ut här.

Jag försöker att göra det bästa av situationen såklart men tänker inte sitta och låtsas som om allt är perfekt (så som man tydligen förväntas göra på sociala medier..) eller att jag inte trivs bättre hemma. Ibland är det bara så att man har rumpan fast i brevlådan (eller hur man än vänder så har man röven bak, eller hur det nu var) och får lov att ta allt som det är. Jag har sett mig själv som klen och känslig men jag inser nu att jag är jäkligt stark med tanke på vad jag gått igenom både här och innan i min gröna ungdom. Jag har uppenbarligen ett sjuhelsikes tålamod men nu har det tagit ut sin rätt med ångest och att jag, för första gången någonsin tappat greppet om verkligheten mitt i en ångestattack. Det var oerhört skrämmande och jag blev livrädd att det här är mitt nya normala nu. Att jag kommer leva i den här låtsasvärlden där jag inte vet vad jag säger (eller ens vet om det är jag som pratar!) eller vad som är verkligt, för alltid. Skräck deluxe.

Fråga mig inte vad jag ville säga med det här snurret, både tankar och ord bara svävade iväg, men man kan väl lugnt säga att jag längtar tills imorgon! 2 veckor av att få umgås med mammsen, se mina ungar överlyckliga och tillfället att tänka på annat ett tag. Härligt!

Förresten skrev jag igår att jag hoppas att ni har en mysig lördag, alltså... Ja, som sagt, är inte riktigt "med", verkar det som. Nu har jag i alla fall dubbelkollat vilken dag det är idag, så nu tar jag tillfället i akt att önska er en fin fredag! :)

Barnens examenspresent


Nu har kidsen gått ut nian och de fick såhär fina presenter från farmors brors fru! Jag fick önskemål om att lägga ut det på bloggen för de är så glada (sådan mor, sådana döttrar, I suppose), så here it is. Jag älskar Yves Rocher och syrénparfymen har funnits på min önskelista sedan jag vet inte hur länge så jag är lite avis, lol. Men jag fick låna i alla fall, så det är ju najs. :)
Allt i de här seten doftar underbart och det är en av alla grejer jag gillar med Yves, dofterna! Jag är lite besatt av dofter, släpp in mig i en taxfree-butik och jag kommer ut med 8 olika parfymer på mig och astma, haha.

Idag är det städning på schemat, på lördag kommer ju mamma. Barnen är superglada att mormor kommer, det var en rätt stor överraskning. Jag är också själalycklig, behövs som tusan just nu känner jag. Japp, jag är för alltid mammas bebis.

Vad har du på schemat idag? Oavsett så hoppas jag att du får en mysig lördag!

Söta sommarnaglar


Finaste manikyren får man ju som bekant inte på någon überdyr salong, utan av ens barn!  Ena dottern fixade mina naglar igår, en söt sommarfärg från Löwengrip Care & Color blev det. Stod i valet och kvalet mellan dessa 2 färger men vi körde på knalligt. Nästa vända blir det väl det ljusare lacket då, för att testa. :)


Idag blir det till att börja röja här hemma, snart kommer ju mor. Ser ut som en halv katastrof här i lägenheten så nu har man verkligen en ursäkt att kasta bort latmasken och röra på sig! Det har väl blivit lite väl mycket "sommarlatande" här från min sida den sista tiden, men det får vara så med tanke på hur jag mår. Halsen knölar ju fortfarande liksom och ögonen är inte heller helt bra. Börjar med antibiotika idag för jag är rädd för komplikationer..

Det ska bli så himla skönt att mammsen och hennes man kommer så jag får tänka på annat än att "jag är sjuk och kommer dö när som helst", typ.. Låter kanske knas men så är det just nu, även fast ångesten blivit bättre för denna gång.

Lite tankar på kvällskvisten


God kväll fina <3 Idag har det varit hemmadag, ena dottern fixade mina naglar (lyx!) och den andra har lattjat med PS4. Jeklar, sicket sjå för att få igång det här med Youtube från spelkonsolen, men det gick tillslut.

Ögonen mina är igång och svider igen, men då det lär vara virus detta så kan det sitta i ett tag. Det känns som om jag varit sjuk nu i flera månader men egentligen har det gått drygt 3 veckor. Konstigt hur tidsbegreppet blir helt messed up när man är i sin ångestbubbla. Allt blir konstigt, inte bara tiden utan även verklighetsuppfattningen överlag.

Det blir till att fortsätta med ögondroppar och jag blev äntligen lite clever och gjorde koksaltlösning med lite olivolja i, jag blir så förbenat torr i svalget sådär långt upp bakom näsan så det gör ont. Sprayar med detta i snoken och det lindrar direkt! Ska jag komma ihåg nästa gång jag blir sjuk, för det borde jag verkligen ha kokat ihop från dag 1 och behandlat med.

Nu blir det till att kolla bloggar och möjligtvis också titta efter någon trevlig skräckis. Hoppas att du har en mysig kväll!

På önskelistan


Väskan med volanger. Alltså jaaaa...!! Jag är inte mycket för volanger men den här väskan är underbar. Det andra med såklart, men just DEN väskan. Åh.

Allt är från H&M förutom sminket som kan beställas exempelvis från Kicks.

Filmlycka!

Äntligen såg jag Alien: Covenant! Den var då alltså del 2 efter Prometheus, så den utspelar sig 10 år efter Prometheus och fortfarande mycket tidigare än resten av Alien-filmerna.
I filmen träffar vi David igen, och Walter, som även han är, tja, en robot av samma sort som David. Båda spelas såklart av (den ypperligt fantastiske) Michael Fassbender.


Den här filmen var 2 timmar lång, och jag blev lite sådär besviken på att monstrena (ända tills slutspurten, vill säga) inte såg sådär riktigt "alien" ut, som under Ripley's tid. Men det är inte så konstigt egentligen då filmen inte har kopplat ihop till dessa ännu utan som sagt är en fortsättning på Prometheus. Och tro min lycka när jag läste att det kommer flera delar innan de återkopplar handlingen till Alien-filmerna! Jag ÄLSKAR Alien, likaså blev jag impad av Prometheus, så att det inte är slut här får mig att känna mig som en liten unge på julafton.

Jag är barnsligt förtjust i skräckisar, och extra härliga är de om de utspelar sig antingen i rymden, i djuphavsmiljö eller på någon forskningsstation på antarktis. Sci-fi med skräck? WIN! Vet inte vad jag blir så fascinerad av, monstrena eller det klaustrofobiska? Kanske en kombination av båda. Det spelar egentligen ingen roll om det är nya filmer eller gamla, även de som är lite B från 80-talet (med dagens mått mätt) är oftast väldigt bra ändå. På den tiden var det ju mer "hands on" med effekterna också så det såg inte så rent och snyggt ut som det gör nu. Det kanske bidrar till charmen..

Givetvis tänkte jag lista några favoriter här, inte en lång lista tyvärr men så är inte utbudet direkt oändligt heller. Jag gör en skräcklista framöver men här kör vi sci-fi!

Utan inbördes ordning då:

1. Alien-filmerna såklart. Se varenda en, i tur och ordning. Ettans trailer finns här. Svårt att tro ändå att den här filmen gjordes 1979! Plus att vi här får se att badass kvinnor som har huvudrollen och räddar både skraja män och hela världar inte är något nytt. Nu såg jag ju också i trailern att skeppet från Prometheus är med! Mind=blown. Nu måste jag se om den bara för det. Det hamnar på dagens to do-list.

2. Prometheus och sedan Alien: Covenant som är föregångare till Alien. Man ska allltså hålla i åtanke när man ser dem att de utspelar sin innan Alien och att man ser monstrenas skapelse och utveckling, så att säga, upp till Alien-filmerna med Ripley.

3. The Thing (1982). Här bjuds vi på utomordentligt äckligt monster som attackerar forskare på Antarktis. Jag gillar både originalet och den nyare men originalet är nog strået vassare, tror jag. Plus att vi där har en ung Kurt Russel i huvudrollen och det är bra, det. Because reasons. Trailer till The Thing från 2011 finns här.

4. Leviathan (1989). Här har vi monster som attackerar människor som är fast djupt nere på havets botten.

5. Deep Star Six (1989). Ungefär som filmen ovan, kan man säga. Kanske lite mindre rå. Bra ändå!

6. Screamers (1995). Tillbaka till rymden, eller ja, en annan planet i alla fall. Den här gången mer mekaniska monster, men inte mindre läskiga för det. Finns även en tvåa för den som fått mersmak.

7. Life (2017). Rymden, monster, fantastiskt sjukt bra specialeffekter. Ryan Reynolds och Jake Gyllenhaal (ok, de andra skådisarna är också bra). SJUKT spännande och man sitter på nålar hela tiden. Till sista sekund.

8. The last days on Mars (2013). Liv Schneider & co är och samlar prover på Mars, men givetvis går det käpprakt åt pipan.

9. Europa Report (2013). Här följer man allt via kameror ombort på en rymdfarkost påväg till en av Jupiters månar. Lite obehagligt realistiskt faktiskt.

10. Event Horizon (1997): Ett sedan 7 år försvunnet rymdskepp dyker upp igen från ingenstans, men naturligtvis är inget så lugnt och stilla som det först ser ut att vara..

11. Cargo (2009). Även här är vi i rymden, där en tjej tagit anställning på en fraktfarkost. Men nåt stämmer inte med frakten...


__________________________________________________



Jag kommer säkert att fylla på den här listan allterftersom jag hittar fler guldkorn, men dessa är de jag upptäckt och fallit för. Vissa har jag sett flera gången bara för att de är så grymma. Tror det börjar bli dags för lite repriser igen..! :)

Har du några skräckfavoriter att dela med dig av?

Snälla, ta mig till stranden..

This post contains adlinks from Adviral


1. / 2. / 3. / 4. / 5. / 6. / 7. / 8. / 9. / 10. / 11.


Alltså hjälp. Jag behöver semester från mig själv. Hej, förresten! Haha, är så himla trött i huvudet. Och orolig såklart, men det är ju mitt "new normal", verkar det som. Jag kan inte spänna av i hals/nacke/käke och det känns superäckligt! Jag har träningsvärk i halsen (tog ett tag innan jag ens kom på vad det var!) och käken och det känns inte så fräscht. Föreställ er känslan i halsen precis när man ska börja gråta, hur det liksom "snörper ihop". Så har jag haft nu i mer än 2 veckor, konstant. Så nu känns det ännu värre för jag är helt öm! Ibland är det till och med äckligt att äta, jag kan ju svälja men beroende på hur jag mår så känns halsen tjock. Ihopspänd helt enkelt, antar jag. Spänningshuvudvärk får jag av det också. Vete 17 hur jag ska få det här att släppa. Sitter här med munnen på vid gavel och ser allmänt smart ut..

SÅ! Tillbaks till bilden ovan. Snälla packa ihop en picnic-korg, rulla ihop mig i nån matta/tryck ner mig i nån väska och ta med mig på en heldag på plajan, please. Jag behöver komma ut och göra något som distraherar och får mig att slappna av.

Ångest är ju värsta blaj. Tror jag vill ligga och jäsa under ett parasoll med en (alkoholfri, hmm) paraplydrink istället. Låter inte det bättre? :P

Kärlek vid andra ögonblicket

Inlägget innehåller adlinks


Allt blir snyggare med en katt, till och med en tub med en skrynklig larmetikett.

Jag tänkte vara lite vild och galen nu i våras, liksom totalt kliva ut ur min comfort zone och testa mina gränser.. Så jag bytte bb cream från Garnier (den för fet hud) till Maybelline. Call me crazy.

Jag vet inte om den från Garnier hade börjat bli gammal eller om den egentligen inte passade mig så perfekt som jag trodde, jag har inte så värst mycket att jämföra med då det var min allra första bb cream, men jag tyckte att den liksom torkade ut, lade fokus på varenda linje och flaga á la min supertjocka hemska foundation jag hade i gymnasiet. Hur mycket jag än peelade och smörjde så kändes det aldrig riktigt bra. Dessutom kändes den inte så solklar när det gäller att matta ner heller, trots allt. Det tar nämligen inte lång tid alls innan jag blir glansig i fejset.

Så efter lite spanande så slog jag till och köpte denna här från Maybelline. Perfekt också med tanke på att mina döttrar kan använda den om de vill, inget som kloggar igen porerna.

Till själva sammanfattningen här då.. Jag applicerar med en lätt fuktad svamp då jag inte vill ha det supertjockt, och första gången tänkte jag att vad sjutton, det händer ju inget? Vart tar krämen vägen, in i svampen eller? Jag fortsatte att applicera och tänkte att det var ju synd, den var kanske inte så mycket att hänga i julgranen. Tills dess att jag tog ett steg tillbaka från spegeln och såg hur fräsch och jämn jag var i huden. Jag är ingen expert alltså men jag antar att den här krämen passar så bra att den liksom bara smälter in färgmässigt, trots att den egentligen ser alldeles för beige ut mot min pangrosa hand när man provar, som på bilden. (Jag har färgen medium, btw.) Men den anpassar sig verkligen. Framhäver inte flagor, täcker men ser oerhört naturlig ut (även på nära håll imponerande nog), och torkar inte ut.






Häromdagen sminkade jag mig här i hettan ungefär mitt på dagen, duttade bara på med pensel minsta möjliga mängd puder (av taskig kvalitét dessutom) och inte förrän vid 23-tiden på kvällen lade jag märke till att det kändes oljigt på näsan. Jag tycker att skillnaden mellan denna och krämen från Garnier är att den från Garnier blir fläckig och konstig allteftersom, den från Maybelline liksom bara... försvinner? Eller jag vet inte. Men huden ser inte ofräsch och fläckig ut på kvällskröken i alla fall och det kan man ju tänka är att föredra.

Så, vill du testa en prisvärd bb cream som dessutom sägs vara tuff mot finnar? Klicka hem den här!



Noussa tyckte det var lite ansträngande att vara fotomodell, men matte tackar för hjälpen.. :)


Vad säger du, har du någon favorit bland bb krämerna? Någon som absolut måste testas? :)

Ibland är det bara som det är

Jag kan faktiskt bli lite ilsken ibland när människor sådär klämkäckt säger saker som att "-men om du mår dåligt så är det väl bara att ändra på livet då?!"
Ibland är det inte så lätt. Ibland måste man som vuxen ta ansvar inte bara för sitt eget liv, utan också för andras. Om man har barn, till exempel. Då är det inte bara att dumpa allt och starta om på ny kula. Visst finns det de som gör så, men det är inget jag vill pyssla med. Ibland måste man bita i det sura äpplet tills man hittar en annan lösning. Man kan inte vara som en fjortis hela livet som kastar allt som inte passar till hundra åt sidan, och letar efter nästa kul grej. Pratar nu om allt möjligt, t ex partner, jobb och så vidare.

Man kommer alltid att gå igenom tuffa perioder, kanske till och med år innan man får rätsida på saker och ting, men allt beror på hur man hanterar det. Man måste fråga sig vad priset blir, inte bara för sig själv utan också för andra runtomkring, om man bara kastar allt vind för våg och byter liv.

Ofta är priset för högt, och därför känns det inget vidare att få sagt till en att "-den enda som kan ändra på saker och ting är du!" Visst låter det rätt, men saker och ting är sällan så enkla och rakt på sak i verkliga livet.

Jag smälter.



Nu är det sabla varmt, alltså. Man kan bara gå runt härhemma i linne och håret i knut på skallen och hinka i sig vätska. AC har vi ju men då jag fick ont i halsen igår igen (orka) så har vi den avstängd idag. Jag har ju känt att jag blir snustorr i näsa och svalj av det nu när jag uppenbarligen fortfarande är sjuk så man behöver ju inte göra det värre, liksom. Har ingen som helst lust att hjälpa ett envist virus på traven.
Så idag blir det lika slött som igår, ska försöka att göra så lite som möjligt. Läsa bloggar (har hittar massor med kul!), kolla mail och sånt. Allmänt nörderi framför skärmen, med andra ord. Tack och lov så har man iskall cola vid sin sida som hjälp och stöd. ;)

Ha en finfin fredag och jag hoppas att du har lite mer frisk luft tillgänglig än vad jag har. :)

Tar ett steg tillbaka från viktnedgången

Inlägget innehåller annonslänk

God morgon ! Nu tar vi oss an det här med vikten och hälsan från ett nytt perspektiv. Ibland har man flyt och får ett sånt där uppvaknande, när man bara helt plötsligt ser något som faktiskt funnits där framför näsan på en hela tiden.

Jag fick ett mail från One by One Nutrition igår (mer om dem lite senare i inlägget, hang on) som gick rakt in i hjärtat, faktiskt. Det handlade om hetsätande. Jag har aldrig sett mig som en som hetsäter, men som coachen beskrev det hela så sade det liksom bara PING! när tioöringen trillade ner. Jag hetsäter, så är det bara. Och en anledning till att jag aldrig kommit ifrån detta är att jag försöker hela tiden bota det med kalorirestriktion för att gå ner i vikt, vilket alltid slutar i att jag får panik och börjar äta allt i sikte. Snacka om ond cirkel!

Så nu är uppdraget att glömma allt vad viktnedgång heter för tillfället och fokusera på att lära mig att jag faktiskt får äta, och att äta 5-6 regelbundna måltider per dag. That is it. Varken mer eller mindre. Efter en helande period av ordentligt ätande, och tid att lära hjärnan att det inte väntar en svältkur runt hörnet så "bäst att passa på och svulla", så kan man gå tillbaka och tänka på (långsam, skonsam) viktnedgång. Men som sagt, man ska ta det lugnt och få tillbaka hunger- och mättnadskänslorna någorlunda igen. Vänja sig vid riktig mat.

Jag ska ta den här chansen nu. Nu förstår jag bättre vad som är knas med min relation till mat, och att jag måste sluta med detta fram- och tillbaka mellan svull och bantning, för det ena ger det andra och jag förstör min hälsa. Jag vill ju må bra!

Nu till One by One Nutrition. Det är alltså ett coachingföretag startat av bästaste Georgie Fear (dietist, inget hokuspokus) och hennes man. De har skrivit denna boken om deras system Lean Habits (adlink), det handlar om viktnedgång men hur man lär sig bra vanor för att gå ner. Inget räkna, väga och mäta, och ingen förbjuden mat.



Till detta har de startat en gratis (!) onlinekurs baserat på systemet som man kan följa själv. Där finns lektioner i form av videos och korta texter. Man ska alltså först och främst fokusera på de 4 grundvanorna, och sen finns det fler man kan köra om man vill. Saken är den, att ju långsammare desto bättre, typ. Inget hetsbantande, för det här är ingen diet.
Många har lärt sig att äta ordentligt med det här systemet och har fått hjälp med överätande/hetsätande. Lärt sig att lita på sig själva när det gäller mat, och det är guld värt för någon som jag. Jag vet att det finns många, många fler därute som lider av det här.

Georgie har även en FB-grupp där man kan gå med (man behöver absolut inte köpa boken även om jag skulle rekommendera det) och deras företag har också en FB-grupp och där kan man få tillgång till kursen.

Nu kan det ju bara gå framåt, eller hur? :)

Jag kom ihåg kameran!





Yes! Idag kom kameran med i väskan. Rätt ointressant dag men jag fick fota i alla fall, något jag saknat rejält, faktiskt. Oftast spelar det ingen som helst roll vad jag fotar, bara att jag får göra det. Även de mest vardagliga saker blir fina motiv när man övar. :)

Jag har gjort det så smidigt att jag har min kamera i en sån där liten kameraväska som jag i sin tur har i min handväska, så egentligen kan ju systemisen åka med hela tiden. Jag använder inte någon särskild, otymplig kameraväska längre som man liksom bara suck när man måste släpa med.
Jag köpte ju en flådig en men den har mer agerat förvaring åt extra objektiv, laddare och sådant.

Anyhoo, känns bra att vara igång. Jag mår bättre nu också känner jag, ögonen strular fortfarande men jag känner mig frisk liksom. Jag väntar nog med att börja träna i ett par dagar till, men sen så drar vi igång.

Hoppas du haft en fin onsdag! För min del blir det nu diskberg och förmodligen mer kaffedrickande.. Sen ger jag upp för idag. Natti!

Fatimas hand

Inlägget innehåller annonslänkar

Men titta, titta, titta! Sötaste örhängena från Ur & Penn i form av Fatimas hand.. (de längst upp till vänster.)




1. HERE / 2. HERE / 3. HERE / 4. HERE / 5. HERE / 6. HERE


Fatimas hand är en riktigt traditionell tunisisk symbol som i folktro ger tur och skyddar mot onda ögat. Det här går tvärtemot religionen däremot så det är som sagt gammalt skrock och har inget med islam att göra ifall någon ville veta. :)

 Symbolen i sig är dock väldigt vacker och man hittar den här i allt från smycken till hemdeko och stickers på bilar... Poppis, med andra ord!


Även jag är värd att känna mig fin, del 2

Hej på dig! Jag var bara tvungen att spinna vidare på det här med plus size-kläder, mina klädkrav och det att jag aldrig handlar till mig själv. Jag letade runt lite och hittade faktiskt mer än jag trodde! Nu ska jag ju inte ut och shoppa än, men jag släppte alla mentala spärrar och samlade lite inspiration med hjälp av Polyvore. Detta jag hittade var enbart H&M, så det kanske finns hopp? Men som sagt, jag måste ju planera innan exakt vad jag behöver och jobba utifrån det. Inte lätt detta när man vill bygga upp en garderob ända från grunden!





Det mesta är faktiskt väldigt prisvärt också, enda dyrare var den blå skjortan men den var så cool så det gör inget. Som sagt, det behövs mer planering för att få ihop en bra bas men det var kul att kolla runt i alla fall. Grejer finns ju. :) Ser du något du gillar? Kolla här för länkarna.

Glöm aldrig


Jag tror att världen sa rätt bestämt efter andra världskriget att man aldrig mer skulle låta folkmord ske i Europa.
Det hände, och vet ni, det kan garanterat ske igen. Vi tror att vi lär oss av historien men det enda vi gör är noterar, gråter en tår och glömmer. Vi vet, men vi minns inte. Det försvinner liksom och blir bara en text i historieböcker. Klart att sånt hemskt och stort inte kan hända igen! Sen gjorde det just det. Denna gång i mindre skala, men likväl var det ett folk som slaktades för deras ursprung och tro.

Jag önskar att jag kunde känna mig säker på att det aldrig kan ske igen. Men den säkerheten jag hade innan är bortblåst. Först kom ett i grunden nazistiskt parti in i värmen och nu har öppet nazistiska organisationer börjat lirka sig in.

Hur blev det såhär? Sverige som ålade sig i FN att kriminalisera organiserad rasism efter andra världskriget. Men hur fasiken tänker de nu? Vart har ryggraden tagit vägen? Det där med att sätta ner foten och säga "aldrig mer!" på riktigt verkar vara väldigt svårt!

Även jag är värd att känna mig fin

Okej, nu kommer vi in både på shopping och territoriumet självkänsla...

Jag har ett stort problem. Jag unnar mig inget (har jag ju tjötat om förr) och köper i stort sett aldrig kläder. Jag hatar att gå i affärer (brukade älska det förr så det har nog nåt att göra med att jag är rädd att inget ändå ska passa mig), samtidigt så gör min figur och mina klädkrav (jag är lång, äppelformad och vill ha rätt täckande och någorlunda löst sittande kläder) att det är svårt att handla på nätet. Eller rättare sagt, jag vågar inte prova. Tänk om man beställer hem en hel sabla garderob och inget passar? Mardrömmen.
By the way så gäller detta även för skor. Jag har stora plator och behöver stora skor. Dyrt som fasiken, och med mina kramper jag brukar få så är jag extremt kinkig när det gäller passform.

Så istället köper jag såklart smink för mina pengar, som jag sen sällan använder. Jag älskar allt vad smink heter, det är som min personliga lilla (stora, överfyllda) målarlåda att leka med. Men det är ju bara smink och det är inte så himla kul att typ ha 2 outfits att växla emellan. Det är dessutom sånt jag har för att det råkar passa, inte för att jag älskar det. Förutom mina haremsbyxor, som jag köpte 2 av samma av, för att de är så underbara. Med resultatet då att de typ är de enda byxorna jag använder. Jag vet inte ens vad min stil är längre, vilket gör det hela bra mycket svårare.

Det har blivit lite av en ond spiral också, man känner sig ful och fet (ja, visst är jag snäll mot mig själv) och att man inte förtjänar nåt fint, och tänker att det inte finns nåt ändå. Men då letar man ju inte heller, och tar inte de pengarna för att köpa det man vill ha. "Inte värt det" liksom.

Jag för ett par år sedan. Typexempel på hur jag vantrivdes men ju bara hade detta som passade så inte så mycket att göra. Vågade ju inte unna mig.





Mitt projekt när det börjar dra sig mot vinter (fler tunikor, långärmat osv i butikerna) är att skriva en lista på basplagg jag vill ha. Kan vara en kort lista, men ändå. Sen får jag beställa om det så krävs. Ta mått och så får det bära eller brista. Alternativt åka in till H&M med listan i handen och vara beredd på en heldag med tortyr, får väl gå ut och fika och ta pauser emellan. Sen får det lov att kosta pengar. Men basplaggen i glada, fina färger ska bara hamna i en påse och åka med hem, och användas. Spelar ingen roll om jag är tjock eller smal, det finns numera kläder i alla möjliga storlekar och jag kan minsann också känna mig fin. Jag är värd det och det är faktiskt egentligen inget att skämmas för, att vilja se trevlig ut. Man är ingen ytlig skruttprutt för det. Det är normalt.

Så. Forska efter idéer -> göra lista -> leta på nätet -> go for it.

Tänk att man ska behöva sätta "handla nya kläder" som nåt halvt ouppnåligt mål på en bucket list.. Då har det gått rätt långt, va? But I'm worth it!

Den råa sanningen


Så, jag tog mig ut idag då trots allt. Dottern mådde bra och fick ingen mer feber sen så det var ju skönt. Vi drog till svärmor (efter att jag försäkrat mig om att ingen annan var där, orkade inte med folk) och sen till olivodlingen. Vi bjöds på rykande färskt bröd av grannen, hon är så go', man får ofta med nåt. Bröd eller ägg. En gång fick svärmor med sig en tupp i present. Tunisian style!

Jag känner mig fortfarande ungefär lika trött som jag ser ut (kolla mina rosa ögonvitor), men det var skönt att komma undan och få lyssna på tystnaden lite. Trött på stans dunka-dunka och kaos. Ute där vi har olivträden är det stiltje deluxe.

Olivbebisarna växer så det knakar ♥

Hur som, ska försöka mig på att duscha. Jag har inte borstat håret på kanske 2 veckor nu. Japp, här blir det personligt och ärligt. Bara att tacka den här ångesten för det att man inte ens klarat av att ta hand om sig själv. Duscha ja, men borsta mitt långa barr har känts övermäktigt. Har varit så jäkla matt i kropp och knopp.
Nu ska jag behandla med lite Syoss och hoppas på det bästa. Vill klippa mig också, såhär kan man ju inte hålla på, liksom. Ha en bikupa på skallen varje gång man mår skrutt. Borde skaffa mig en tuppkam istället. Eller helsnagg. Snacka om lättskött.

Vad hittar ni på såhär en trevlig måndagskväll? :)

Sjukstugan är i full sving


Nu när jag börjar känna mig lite någorlunda normal så är det ena dotterns tur. Feber och vattniga ögon.  Får vi se om stackarn får samma bekymmer med halsen också.. :( Nåja, man kan i alla fall trösta sig med att gosa med katten. Noussa gillar läget... tills det blir lite too much.



Det är sjukt vilka konstiga virus och baciller man råkar ut för här alltså. Har aldrig haft så många och konstiga sjukdomar som sedan jag kom hit. Jag känner mig fortfarande lite smårisig liksom (efter typ 2 veckor!), ögonen är fortfarande mer åt det rosa hållet och de svider lite. Halsen kändes normal igår så gott som tills jag drack bubbelvatten och kände hur det rev, så antar att jag inte är helt hundra ännu, trots allt.

Så, får se om man tar sig ut i hettan för att handla lite jox eller om det blir isolering här idag då. Alltid lika kul! Men jag är fortfarande sådär superkänslig på det mentala planet känner jag (hamnade i en het diskussion på FB igår och började få ont i kroppen, hjärtklappning och allt direkt, så bara att stänga ner) så kanske bättre att softa hemma. 12 dagar bara, sen kommer mammsen och hälsar på. Då blir det stranden, shoppa och förhoppningsvis en hel del fika & äta ute.  


Vad hittar du på då denna måndag?

Bloggens riktning & framtid

Jag fick en superintressant kommentar från Frida som jag faktiskt ville spinna vidare på (raderade dessvärre inlägget det var på innan jag ens hann se kommentaren så den hamnar i ett inlägg), så jag får tacka så hjärtligt för hjälpen, Frida! Det är inte så lätt alla gånger när man som ny bloggare (eller gammal men oorganiserad spretbloggare) ska få igång ett sånt stort projekt som en blogg faktiskt kan vara.

Kommentaren lyder såhär:

Hur går dina bloggtankar? Vad är det du vill göra för resa? Leva på den? Lära ut något? Visa något? Mitt tema är livsstilsblogg med fokus på feminism och female empowerment

Skitbra frågor, to say the least. Jag har spanat runt lite på amerikanska "expertbloggar" om just bloggande och tagline och nisch verkar vara A och O.

Jag har varken eller. Eller ja, en liten tagline har jag väl men en nisch är det värre med. Jag vill ju skriva av mig om vardagen! Dela med mig av grejer jag gillar, snacka om ångest, visa foton. Älskar att fota och dela med mig, och gillar att visa hur man redigerar och så vidare.
Är även otroligt intresserad av politik, samhällsfrågor och religion.
Har även som mål att bli kostrådgivare och skriva kring ämnet kost och hälsa.

Minst sagt spretigt. Eller är det detta som kallas livsstilsblogg kanske? Eller hamnar det inom personlig blogg? Isåfall har jag ju en nisch. (Kolla, så kunnig jag är. 36 år och känner mig som en fossil bland alla moderna termer..)

Leva på bloggen vore ju underbart, om det är möjligt. Jag vill lära ut och engagera. Visa foton. Ha ett glatt community och bloggkompisar och folk som kommenterar och delar med sig av åsikter, egna erfarenheter och bloggar. "Träffa" nya människor, hitta favoriter att följa.

Det smartaste hade kanske varit att skapa fler bloggar, en för varje nisch, men det känns urbota dumt också. Flera bloggar på en gång brukar innebära flera bloggar man tillslut struntar i.

Men den här kommentaren har gett mig massor med inspo, kan jag säga. Ska finurla lite på det här och tänka på kategorier osv, så att det blir bra sorterat och lätt att hitta. Vill starta på rätt fot. :)

Daglig hudvårdsrutin

Inlägget nnehåller annonslänkar


Jag är som redan nämnts i särklass SÄMST på att unna mig ting, så det jag smetar in i ansiktet är sådant billigt jox jag har råd med, har fått i present eller som genom ett mirakel vunnit i någon utlottning..

Med andra ord, jag tager vad jag haver. Just nu råkar det vara härliga, underbara Oils of life eyecream gel, Drops of youth kräm som nu verkar ha försvunnit ur sortimentet, och så Drops of youth  - Youth concentrate vilket är ett fräscht serum man har på innan dagkrämen.

Ansiktsvattnet på bild vann jag på en bloggtävling och det är då Perfecting Toning Lotion från Yves Rocher, ett ansiktsvatten med lite tjockare konsistens. Passar mer mogen, torrare hud än min, eller under vinterhalvåret när till och med jag får torra fläckar i fejset. Samma gäller för nattkrämen som heter Sérum Vègètal Wrinkles and firmness, en helt enastående nattkräm om man är lite åt det torra hållet.

Som tvätt tar jag det som passar för årstiden och plånboken. Just nu är det Himalaya Herbals Neem foaming face wash för blandhy som gör jobbet.

Så, det var det. Simple pimple. Tyvärr slarvar jag en del med min rutin när livet kommer emellan, men ändå. Att ta hand om sig är viktigt, inte bara för att se fräsch ut men också för att känna sig fräsch om ompysslad. Måste jag bli bättre på. :)

Vad har ni för favoriter när det gäller hudvård, som ni inte kan vara utan?

Varför ska det vara fult att ha en mammakropp?

Lilla jag under min andra bantningskur. Gick ner i vikt men kunde bara titta på bilder av mig och tänka att jag är  så himla tjock. Så jedra sorgligt.

Överallt tycker man sig se kändisar som lovprisas för att de "blivit av med mammakilona" och "fått tillbaka sin gamla kropp så snabbt" som om det är nån nobelvärdig bedrift.
Jag minns att jag strax efter att jag fått mina tjejer satt och tittade på ett tyskt program, någon modell eller nåt som också fått tvillingar och inte hade vare sig ett "överflödigt" gram eller nån bristning kvar på kroppen. Naturligtvis är detta värdigt ett helt jädra nyhetsreportage, för åstadkommer man sådant som kvinna, då är man banne mig lyckad!