Även jag är värd att känna mig fin

Okej, nu kommer vi in både på shopping och territoriumet självkänsla...

Jag har ett stort problem. Jag unnar mig inget (har jag ju tjötat om förr) och köper i stort sett aldrig kläder. Jag hatar att gå i affärer (brukade älska det förr så det har nog nåt att göra med att jag är rädd att inget ändå ska passa mig), samtidigt så gör min figur och mina klädkrav (jag är lång, äppelformad och vill ha rätt täckande och någorlunda löst sittande kläder) att det är svårt att handla på nätet. Eller rättare sagt, jag vågar inte prova. Tänk om man beställer hem en hel sabla garderob och inget passar? Mardrömmen.
By the way så gäller detta även för skor. Jag har stora plator och behöver stora skor. Dyrt som fasiken, och med mina kramper jag brukar få så är jag extremt kinkig när det gäller passform.

Så istället köper jag såklart smink för mina pengar, som jag sen sällan använder. Jag älskar allt vad smink heter, det är som min personliga lilla (stora, överfyllda) målarlåda att leka med. Men det är ju bara smink och det är inte så himla kul att typ ha 2 outfits att växla emellan. Det är dessutom sånt jag har för att det råkar passa, inte för att jag älskar det. Förutom mina haremsbyxor, som jag köpte 2 av samma av, för att de är så underbara. Med resultatet då att de typ är de enda byxorna jag använder. Jag vet inte ens vad min stil är längre, vilket gör det hela bra mycket svårare.

Det har blivit lite av en ond spiral också, man känner sig ful och fet (ja, visst är jag snäll mot mig själv) och att man inte förtjänar nåt fint, och tänker att det inte finns nåt ändå. Men då letar man ju inte heller, och tar inte de pengarna för att köpa det man vill ha. "Inte värt det" liksom.

Jag för ett par år sedan. Typexempel på hur jag vantrivdes men ju bara hade detta som passade så inte så mycket att göra. Vågade ju inte unna mig.





Mitt projekt när det börjar dra sig mot vinter (fler tunikor, långärmat osv i butikerna) är att skriva en lista på basplagg jag vill ha. Kan vara en kort lista, men ändå. Sen får jag beställa om det så krävs. Ta mått och så får det bära eller brista. Alternativt åka in till H&M med listan i handen och vara beredd på en heldag med tortyr, får väl gå ut och fika och ta pauser emellan. Sen får det lov att kosta pengar. Men basplaggen i glada, fina färger ska bara hamna i en påse och åka med hem, och användas. Spelar ingen roll om jag är tjock eller smal, det finns numera kläder i alla möjliga storlekar och jag kan minsann också känna mig fin. Jag är värd det och det är faktiskt egentligen inget att skämmas för, att vilja se trevlig ut. Man är ingen ytlig skruttprutt för det. Det är normalt.

Så. Forska efter idéer -> göra lista -> leta på nätet -> go for it.

Tänk att man ska behöva sätta "handla nya kläder" som nåt halvt ouppnåligt mål på en bucket list.. Då har det gått rätt långt, va? But I'm worth it!

Inga kommentarer

Hej och tack för att du kommenterar och ger feedback, alltid kul och välkommet att höra dina åsikter och att diskutera.

Tänk bara på att jag modererar kommentarerna innan de publiceras och att kommentarer som är irrelevanta och eller innehåller hat/negativitet skickas direkt till papperskorgen. Detta för att jag såklart vill ha en positiv stämning här i bloggen.

Jag svarar här på din kommentar men hälsar på och kommenterar på din blogg om du har en. Glöm inte att länka! :)

Happy reading & ha det gott!