Den råa sanningen


Så, jag tog mig ut idag då trots allt. Dottern mådde bra och fick ingen mer feber sen så det var ju skönt. Vi drog till svärmor (efter att jag försäkrat mig om att ingen annan var där, orkade inte med folk) och sen till olivodlingen. Vi bjöds på rykande färskt bröd av grannen, hon är så go', man får ofta med nåt. Bröd eller ägg. En gång fick svärmor med sig en tupp i present. Tunisian style!

Jag känner mig fortfarande ungefär lika trött som jag ser ut (kolla mina rosa ögonvitor), men det var skönt att komma undan och få lyssna på tystnaden lite. Trött på stans dunka-dunka och kaos. Ute där vi har olivträden är det stiltje deluxe.

Olivbebisarna växer så det knakar ♥

Hur som, ska försöka mig på att duscha. Jag har inte borstat håret på kanske 2 veckor nu. Japp, här blir det personligt och ärligt. Bara att tacka den här ångesten för det att man inte ens klarat av att ta hand om sig själv. Duscha ja, men borsta mitt långa barr har känts övermäktigt. Har varit så jäkla matt i kropp och knopp.
Nu ska jag behandla med lite Syoss och hoppas på det bästa. Vill klippa mig också, såhär kan man ju inte hålla på, liksom. Ha en bikupa på skallen varje gång man mår skrutt. Borde skaffa mig en tuppkam istället. Eller helsnagg. Snacka om lättskött.

Vad hittar ni på såhär en trevlig måndagskväll? :)

2 kommentarer