Mitt i soppan


Hej på er! Jeklar anamma, säger jag bara. Varmt som attans men vad tusan, jag har åtminstone en rosa morgonrock i velour, så man får känna sig lite snygg. ;)

Nu städas det för fullt och vi inväntar mor med make som är på G imorgon. Skönt, säger jag bara. Usch och blä vilken period jag haft senaste månaden. Har tagit lika lång tid att återhämta sig från min 1.5 veckas dödsångest som själva ångesten höll i sig, och det kanske beror på att det kommer smygandes tillbaka ibland. Jag är ju inte frisk ännu (!) då halsen forfarande är röd och svullen och ögonen fortfarande trilskas, så ibland kommer tankarna tillbaks att det måste vara för att jag är döende. Trevligt, va? Det kan vara så nattsvart inne i min skalle att även jag blir mörkrädd.

Förresten så slog det mig när jag tog selfin att jag ser så himla matt och ledsen ut. Klistra-på-leendet på plats men ögonen.. Jag tog en annan selfie precis innan men den rök för jag såg så bedrövligt miserabel ut fast jag bara tyckte att jag hade en normal min. Men det har jag tänkt på sista tiden, jag ser sällan glad ut här.

Jag försöker att göra det bästa av situationen såklart men tänker inte sitta och låtsas som om allt är perfekt (så som man tydligen förväntas göra på sociala medier..) eller att jag inte trivs bättre hemma. Ibland är det bara så att man har rumpan fast i brevlådan (eller hur man än vänder så har man röven bak, eller hur det nu var) och får lov att ta allt som det är. Jag har sett mig själv som klen och känslig men jag inser nu att jag är jäkligt stark med tanke på vad jag gått igenom både här och innan i min gröna ungdom. Jag har uppenbarligen ett sjuhelsikes tålamod men nu har det tagit ut sin rätt med ångest och att jag, för första gången någonsin tappat greppet om verkligheten mitt i en ångestattack. Det var oerhört skrämmande och jag blev livrädd att det här är mitt nya normala nu. Att jag kommer leva i den här låtsasvärlden där jag inte vet vad jag säger (eller ens vet om det är jag som pratar!) eller vad som är verkligt, för alltid. Skräck deluxe.

Fråga mig inte vad jag ville säga med det här snurret, både tankar och ord bara svävade iväg, men man kan väl lugnt säga att jag längtar tills imorgon! 2 veckor av att få umgås med mammsen, se mina ungar överlyckliga och tillfället att tänka på annat ett tag. Härligt!

Förresten skrev jag igår att jag hoppas att ni har en mysig lördag, alltså... Ja, som sagt, är inte riktigt "med", verkar det som. Nu har jag i alla fall dubbelkollat vilken dag det är idag, så nu tar jag tillfället i akt att önska er en fin fredag! :)

Inga kommentarer