Varför ska det vara fult att ha en mammakropp?

Lilla jag under min andra bantningskur. Gick ner i vikt men kunde bara titta på bilder av mig och tänka att jag är  så himla tjock. Så jedra sorgligt.

Överallt tycker man sig se kändisar som lovprisas för att de "blivit av med mammakilona" och "fått tillbaka sin gamla kropp så snabbt" som om det är nån nobelvärdig bedrift.
Jag minns att jag strax efter att jag fått mina tjejer satt och tittade på ett tyskt program, någon modell eller nåt som också fått tvillingar och inte hade vare sig ett "överflödigt" gram eller nån bristning kvar på kroppen. Naturligtvis är detta värdigt ett helt jädra nyhetsreportage, för åstadkommer man sådant som kvinna, då är man banne mig lyckad!


Jag minns att jag satt där med mina degiga valkar och spruckna hud, och kände mig som ett freak. Tåls att nämnas också att detta var dagarna innan alla hade internet, jag hade det i alla fall inte, så jag kunde inte riktigt skapa mig en helhetsbild av det här med kvinnokroppen, barnafödande och sånt. Jag såg det som fanns i några tuttinuttiga tidningar (konstigt nog kunde deprimerade jag inte riktigt identifiera mig med sånt) och så såna där "reportage" där man såg denna pinnsmala, magrutiga modell som alldeles nyss kläckt ur sig två bebisar på samma gång (som jag!) men som såg ut som om hon aldrig ens varit i närheten av en graviditet. Och där satt jag med min snickers i handen, i ett skitigt nattlinne med svallvågor kring midjan.

Innan någon blir kränkt så får jag inflika här att självklart är dessa smala kvinnors kroppar och upplevelser precis lika verkliga och giltiga, men nu vill jag ju belysa detta med att man ska hetsas till att få tillbaka sin "gamla kropp", som om den här nya mammakroppen inte duger, om den innebär mer fett och av samhället icke godkända former, dvs. Det är liksom bantningshets x1000 i fräckhet. Inte ens mammor får vi vara ifred.

Jag har kört tre eller fyra (tappat räkningen och vill egentligen inte minnas) bantningskurer/viktnedgångsförsök, alla med samma resultat. De har gjort mig större och mer frustrerad. Allt för att jag trodde att jag måste få tillbaka min kropp (som efter graviditeten var hela 9 kilo tyngre än innan, katastrofen liksom) till varje pris. Jag har plågat mig färdigt nu och min mammakropp ska jag hädanefter ta hand om. Ja, jag vill ner ett par kilon (min målvikt är faktiskt högre än min "före graviditeten-vikt") men det är för att jag mår bättre i kroppen. Men det är inget jag behöver försvara för någon. Bantning har jag lagt av med i alla fall, och jag tänker inte späka mig för att duga för någon annan. Sånt är livet för kort och värdefullt för!

2 kommentarer

  1. jag är thick and juicy och älskar min kropp, mig själv och är innerligt stolt över att min kropp kunde bära och föda barn. <3

    SvaraRadera

Hej och tack för att du kommenterar och ger feedback, alltid kul och välkommet att höra dina åsikter och att diskutera.

Tänk bara på att jag modererar kommentarerna innan de publiceras och att kommentarer som är irrelevanta och eller innehåller hat/negativitet skickas direkt till papperskorgen. Detta för att jag såklart vill ha en positiv stämning här i bloggen.

Jag svarar här på din kommentar men hälsar på och kommenterar på din blogg om du har en. Glöm inte att länka! :)

Happy reading & ha det gott!