När kroppen säger ifrån

Det här blir ju lite pang på rödbetan, men jag mår helt ärligt skit. Jag känner mig tung, svullen, konstig i magen, massor med sura uppstötningar som bränner så det känns som om jag ska gå sönder från bröstbenet och upp genom strupen. Jobbigt att gå och att röra mig. Svullna anklar och jag känner på morgonen i näsa, mun och hals att jag uppenbarligen snarkar för ett helt kompani. Mitt matmissbruk tjänar mig inte på något sätt annat än som en tröst att ta till och gömma sig bakom, och jag orkar helt enkelt inte med det längre. Priset är alldeles för högt.

Jag kan gagga vidare om mina besvär i många rader till, men let's not. Bättre att prata om vad jag vill göra istället! :)

Mina mål:

  • Att känna mig smidig och stark
  • Att inte må illa av maten eller få sura uppstötningar (åtminstona minska på eländet)
  • Att kunna gå obehindrat (nu är magen så tung att jag får balansera bakåt på något konstigt vis och det känns såklart jobbigt för resten av kroppen)
  • Få bukt med min ångest och hälsoångest

Då är väl frågan hur tusan detta ska gå till? Jag är anti dieter/detox och så vidare så det här blir till att försöka lyssna på kroppen.

Plan of action:

  • Försöka att äta allra mest naturlig, hemlagad mat och skippa läsken till vardags
  • Lyssna på kroppen och hunger-/mättnadskänslor (ett helt projekt i sig när man alltid äter med känslorna i normala fall!)
  • Träna mjukt och snällt minst 10 minuter om dagen till att börja med
  • Inte förbjuda mig något jag verkligen vill ha
  • Skriva ner 3 saker varje dag som jag är tacksam över/tycker om med mig själv
  • BLOGGA om min resa!

Jag funderar lite löst på att följa programmet i boken "Smala människors 7 hemligheter" (jag vet, titeln är lite knas..) men har inte bestämt mig ännu. Gillar konceptet men samtidigt finns det små detaljer i boken jag inte är direkt sams med och jag är besatt av detaljer, så sånt kan avskräcka mig helt. Men vi får la se, hur som kanske det vore bra ändå på något vis att följa den eftersom den går igenom den mentala biten och är helt och hållet anti-diet. Får grubbla vidare. :)


Hur man än vänder och vrider på det så måste något förändras, göras nu. Jag ökar alldeles för snabbt i storlek och i takt med det minskar mitt fysiska och psykiska välmående och jag är värd mer än så. Jag är fasiken också värd omtanke, även av mig själv. Min kropp är ingen dumping ground för mat (eller känslor!) jag egentligen inte behöver eller ens vill ha.

10 kommentarer

  1. Vilka bra mål du har och det ska bli spännande att få följa din resa. Heja dig! :-D Kramis

    SvaraRadera
  2. Fining! Hade ingen aning om att du hade denna typen av problem (tolkar det som någon form av ätstörning när du skriver matmissbruk?!). Tycker det är ett väldigt bra steg att du bara insett att du vill göra en förändring, det handlar ju väldigt sällan om just mat/kropp utan att man äter/inte äter för att slippa känna så mycket. En slags flykt! Tror dina övningar du nämner om att skriva tacksamhetslistor och saker du gillar med dig själv är SVINBRA! Det gäller att jobba med sin självkänsla och kärlek till sig själv. Tror jag. Och obs obs jag är inte där själv så menar inte att komma med pekpinnar hur du ska göra, avskyr sånt ;) Heja på, hoppas vi får följa med på din resa! Kram <3

    SvaraRadera
  3. Svar
    1. Tack snälla, känns bättre att ha tydliga mål än att bara tänka att "nåt måste göras" liksom.. Sen händer inget. :O

      Radera
  4. Jag tror på dig och har känt/känner igen mig i din text! Jag tror på att göra något när man känner "för mycket", istället för att äta mat. Förlåt för att jag kommer med råd du kanske inte ens vill ha, men jag tex kommenterar när jag inte orkar känna och när jag kan hänga känslorna på annat än mat blir det lättare för mig att följa hungern och lyssna på kroppen. Stort lycka till! Jag tror och hejar på dig❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för stöd & råd, det emottages definitivt tacksamt! :) Jag har aldrig varit såhär djupt nere i träsket så det känns skönt att kunna dela med sig och få råd.♥

      Radera