Mål och drömmar, för planer går i stöpet..



Planer är väl bra att ha, fast jag tror att jag mer vill kalla det för önskedrömmar..? Planer kan så lätt gå i stöpet (vi hade som sagt planer på att få ha många fler lyckliga år med vår lilla katt och ta henne till Sverige men det blev ju inte så), men drömma kan man alltid göra, och naturligtvis göra sitt bästa för att förverkliga dessa.

Resten av detta år skulle jag vilja..

1. Fortsätta satsa på bloggandet. Jag kommer kanske inte bli "egen" än på ett tag utan hänger kvar på Blogger en stund till, men oavsett så tycker jag att det här är roligt och givande. En liten avstickare på det är att jag vill vara sann i mitt skrivande till hundra procent. Ärlig och personlig. Jag vet att vissa bloggnischer är större och mer poppis än andra, men det spelar ingen roll. Jag är jag och min blogg ska spegla detta, på gott och ont. Jag är inte intresserad av att skapa ett perfekt, instagramvänligt låtsasliv på sociala medier.
Det är förresten inte heller sådana bloggar jag fastnar för, så jag vet att det finns läsare därute som gärna följer helt vanliga människor genom både glädje och sorg.

2. Ta tag i och dyka ner mer i min tro. Har tyvärr lagts på hyllan ett tag för att jag prioriterat helt knas. Jag inser nu att det är en del av mig som saknas.

3. Jag tycker att det är dags att börja jobba med min ätstörning och ta hand om mig själv. Särskilt nu när jag mår dåligt så blir jag självdestruktiv och bestämmer mig undermedvetet för att äta ihjäl mig. Tragiskt, men sant. Inte självmordstankar alltså, utan jag bara slutar att bry mig för det känns ändå som om det inte är någon idé. Så ska det ju inte vara.
Jag tror inte att varken min älskade familj eller min lilla katt som älskade en så villkorslöst, skulle vilja att jag plågade mig själv till döds.
Någonstans måste jag hitta kraften att ta hand om mig och min kropp, i alla fall att ta första steget för att börja. Det är en lång väg att gå som inte bara handlar om viktnedgång (bara det är svårt nog i sig) men jag ska kunna fixa det. På något sätt måste det ju gå. Finns inga andra alternativ.

***

Så, där har vi det. Inga planer utan drömmar, för jag fick lära mig förra veckan att sådant bara är illusioner. Det enda man verkligen har att leva i är nuet!

6 kommentarer

  1. jag vill varmt rekommendera boken mattillåtet som jag läste när jag behandlade min ätstörning. Du är inte ensam! <3 Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Lagts till i favoriter på Bokus ;) Har letat efter en bra bok om ämnet på svenska men inte hittat en innan. Ger den ett försök. :)

      Radera
  2. Känner precis som du vill inte heller nischa mig för få en stor blogg, jag vill som du skriva om mitt liv, att jag skall synas, det är min blogg, och mitt liv. Att gömma det blir fel.

    Hoppas du får bukt med din ätstörning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag förstår att det finns de som är bekväma med att bygga upp nån image på sociala medier och nischa sig (=mer pengar antar jag) och det är ju jättebra och upp till var och en, men för mig skulle det liksom ta bort det roliga med att blogga..

      Radera
  3. Beklagar verkligen med katten :( Skall du flytta hem någon gång? Vill du bo kvar i Tunisien?
    Svar: Ja supermysigt verkligen, skall bli skönt att få komma till värmen lite och för lite egentid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack..
      Ja vi står i startgroparna för permanent flytt. :)

      Radera

Hej och tack för att du kommenterar och ger feedback, alltid kul och välkommet att höra dina åsikter och att diskutera.

Tänk bara på att jag modererar kommentarerna innan de publiceras och att kommentarer som är irrelevanta och eller innehåller hat/negativitet skickas direkt till papperskorgen. Detta för att jag såklart vill ha en positiv stämning här i bloggen.

Jag svarar här på din kommentar men hälsar på och kommenterar på din blogg om du har en. Glöm inte att länka! :)

Happy reading & ha det gott!