Här sitter jag och håller koll

Hej på dig! Idag har det varit action på bygget som vanligt. Är det inte lustigt hur lätt det är att bryta överenskommelser eller att sådana mystiskt ändras allteftersom?

Nåväl, man ska väl inte klaga.. Värre kunde det vara. Man kan egentligen inte förvänta sig så mycket annat när det inte finns papper på något. Handskakningar och "-ok!" är allt man har att gå efter. Priser ändras upp och ner, hit och dit och det enda man kan göra egentligen är att hoppas på det bästa, typ.

Jag sitter i alla fall såhär och håller koll så de sköter sig där bland grävmaskiner och grushögar. Jag vet ju vart skåpet ska stå. Eller nåt.

Sen så behöver vi ju inte snacka om hur jag ställde in timer, satte kameran helt snett på en sandig planka alldeles för långt bort och sen lubbade för livet och kastade mig ner i stolen samtidigt som jag försökte se cool ut. Sånt är livet när ens gamla rara kamera inte fungerar med fjärrutlösare och stativet står hemma i Sverige och dammar.

Grabbarna skötte sig ju alldeles förträffligt ändå, konstaterade jag medan jag drack coca cola. Livet som byggherre är tufft. Man sitter här och dricker cola, te, äter något slisk, tar en promenad ibland...



Granntanten lagar mat till oss när vi är därute, God bless. Redig husmanskost med en burk starkt paprikapulver i. Maten är otroligt god och jag är väldans tacksam men då jag lidit av en infektion i magen så tar kaggen stryk. Måste börja ta med mig matlåda, tror jag.
Det är lite lustigt, det där. "-Inte starkt alls!" betyder "så starkt att du bränner dig på din egen rap" när det gäller tunisisk mat. Mat som till och med en tunisier tycker är stark ska nog gemene svensk hålla sig borta ifrån, haha.

..och så lite natur för att avrunda det hela!



Känns som vår här nu! Jättemysigt. Snart är det dags att börja plantera träden, ska bli spännande att se hur det går med tanke på att ingen av oss har någon erfarenhet av det..! 
Mycket har man att lära sig.

Luslördag!


God kväller! Vad gillar du min fräscha rubrik? ;) Tyvärr är det ungefär så äckligt som det låter. Hoppas allt är bra på ditt håll. Här kämpar vi på med att vaka på bygge,  med livet och med löss, minsann. Jajamän. Det går en fet epidemi här just nu, det varnades till och med på nyheterna, och tro på tusan att ena dottern fick. Igår bekräftat att även jag har äran att ha mini-kackerlackor som springer runt i håret på mig.

Jag är inte glad, för här finns varken redigt lusmedel eller kammar, vilket jag förstått är det viktigaste. Vi har behandlat skiten nu flera gånger på ungarna och det vill inte gå bort. Svägerskans barn (som smittat våra) fick bort sitt direkt men de har superkort hår så det var inget krångel. Med oss är det lite svårare.

Så ja, det är uppdateringen nu. Första gången man får löss är man 35+, liksom. Tjohoo. #livet #djurvän #menävenjagharminagränser
Det känns rätt nasty faktiskt men jag försöker påminna mig om att det inte är jag som är äcklig..

I övrigt väntar vi med spänning på att få plocka oliver! Det här blir första gången vi plockar "på riktigt" med nät, stegar och allt. Förra året var det bara lite glest med oliver på typ tre träd så det var ju bara att plocka för hand direkt ner i en korg. Spännande värre, detta.

Hoppas du har en härlig (lusfri) helg! :)

Lite perspektiv över hur priviligierad man är


Hejsan! Ploppar in här för att säga att yes, bloggen är fortfarande igång och yes, vi har massor att göra på dagarna nu. Allt typ hamnar på efterkälken. Men, det är ju roliga grejer så inget alls att klaga över.

Igår när mannen min varit och köpt oljelampor så blev byggjobbarna här alldeles till sig av nostalgi, då de påminde om deras barndom då det var lamporna de hade hemma. Ingen el, med andra ord.
Samma med grannarna vi har där borta. Ena kvinnan har ett hus bestående av ett rum, ett kök och ett badrum/toalett med en sån där toa man sitter på huk över, en tunna med vatten och ett tygstycke som "dörr". Toan är alltså utomhus så man får snällt frysa baken av sig på vintern. Men gissa vad? Denna kvinna har alltid ett leende från öra till öra och är alltid glad att se en. Hon ger och ger och ger. Precis som de andra grannarna där, som bor och lever lika enkelt.

Det fick mig att tänka på igår med oljelamporna, hur priviligierad man är. För mig är det campinglampor. För många människor här är det deras enda ljus de har nattetid. Det blir lite skämmigt för mig att tänka på hur bra vi har det i Sverige, att vi kan bli så upprörda t ex över att det är könsuppdelat i klädesaffärer eller att man ska sura över exempelvis tiggare. Samtidigt finns det människor som sliter ihjäl sig för dagens brödföda och vi tycker det är besvärligt att se någon sitta utanför dörren med en skylt i handen, när vi knatar förbi med påsar fulla med fredagsmys. Eller rättare sagt lyx.

En del saker vi tjötar om i Sverige är viktiga frågor, men mycket annat känns rätt irrelevant i det stora hela. Egentligen. Vi har det så jäkla bra egentligen när man ser till vad vi har i nyheterna och vad som ses som viktigt. Ibland tror jag att vi har det alldeles för bra. Vi ser liksom inte längre än vad våra egna näsor räcker.

Nåja, bara en liten reflektion. Jag är tacksam över att jag fått chansen att se världen från utsidan av min trygga bubbla. Jag har fått lära mig att mycket man tror är viktigt egentligen inte är det. Inte i det stora hela. Samtidigt har jag lärt mig att vara tacksam för små saker, för det man tror är litet, är oftast väldigt stort.

Ordet "svensk" och osunda värderingar


"-Du måste snacka arabiska, du är ju tunisier nu!" utbrast grannkvinnan när jag sa något till min man på svenska häromdagen. Den lilla meningen fick kugghjulen mellan öronen att gå igång.
Jag var ju sprillans ny invandrare här en gång i tiden och kan relatera rätt väl till de personer som kommer till Sverige för en helt ny tillvaro. Det är verkligen inte det lättaste. Nytt språk, kulturkrockar och tyvärr även människor som vill sätta käppar i hjulet för en av olika anledningar. (Läs: Rasism)

Jag bara började fundera lite över det här fenomenet med svenskar som blir sura/kränkta när en person från exempelvis mellanöstern kallas för svensk, låt säga i media. "-Han är ju inte svensk, varför säger de att han är det!?" Även om vederbörande är född i Sverige och har medborgarskap och hela fadderullan så kan man enligt en del inte vara svensk om man är mörk och heter Muhammad.

Strunt samma, låt säga att samma man bott i Sverige i 10 år. Varför blir man så illa till mods om han kallas för svensk? Ska han kallas nysvensk då eller är det bara ursprungslandet som gäller? Varför spelar det någon roll egentligen? Vem bestämmer?

Ordet "svensk" är inte bättre än något annat vad gäller nationalitet. Det är inte en titel man får förtjäna, eller någon stämpel på att man är nån övermänniska.

Tänker mig snarare att den som mår dåligt över att en mörk person med utländskt klingande namn kallas för svensk, borde se över hur pass djupt ner i den bruna högersörjan man står för övrigt.

Man ska få kalla sig det man känner för, kort och gott. Utan att folk lägger in en massa rasistiska/hatiska värderingar i det.

Klart vi ska ta en höstlista!



1. Beskriv din höst med tre ord 

Just nu? Superpännande, sorglig, nervös. Sorgligt såklart på grund av att vi fick begrava vår älskade katt istället för att ha henne här hos oss, det andra för att nu händer det saker! Vågar inte berätta än men spännande är det.

2. Hur mycket gillar/ogillar du om hösten till skillnad från de övriga årsiterna? 

Jag tycker nog att hösten är mysig både i Sverige och i Tunisien. I Sverige för mysfaktorn och i Tunisien för att det är som vår. Allt blir grönt efter knastertorra sommaren, fåglarna kvittrar och det blir behagliga temperaturer. Dags att plantera!

3. Vad var bäst med sommaren? 

Att den tog slut? Haha. Skämt åsido. Sommaren slutade med sorg för oss så det blev ju lite knäppt. Jag minns knappt vad jag gjorde i somras.

4. Spendera hela hösten inomhus eller utomhus? 

Utomhus! I alla fall här. Allt grönskar och man kan sitta ute och fika, lyssna på fåglarna, kolla på blommor, trollsländor och fjärilar. Plus att oliverna ska ju plockas och det är såklart utomhus! ;)

5. Vad kommer du dricka och äta i höst? 

Det jag brukar. Coca Cola. Haha.

6. Vad är bäst/sämst med hösten? 

Bäst: Allt jag skrivit ovan. Sämst? Inget. Torkan är över, regnet kommer och allt vaknar till liv. Inget sämst med det.

7. Hur höstmyser du?

I år blir det med att plocka oliver och plantera träd!

8. Hur ser den optimala höstoutfiten ut? 

Mjukisbrallor. Men det är ju standardoutfiten till allt, så.

9. Den bästa musiken för regniga dagar? 

Takida.

10. Hur förbereder du dig inför vintern?

Svårt att förbereda sig för kylan här, men nu i år blir det väl förhoppningsvis genom att packa för att åka till Sweden!

Så, där var en höstlista ur ett tunisiskt perspektiv. Där höst är som vår! :)

#MeToo




Ingen har väl missat kampanjen #MeToo, en hashtag man använder i t ex en FB-status om man utsatts för sexuella trakasserier. Helt enkelt för att uppmärksamma eländet.
Jag brukar inte haka på sånt, men idag gjorde jag det. Helt enkelt för att det är ett så bedrövligt stort problem och att det verkligen inte borde läggas något lock på det. Det är inte tabu att berätta, eller att visa att man varit med om det. Så otroligt hjärtskärande att se att var och varannan tjej på min vänlista utsatts. Vad i hela helsike, liksom.

Jag har inte berättat på FB (eller någon annanstans heller för den delen) exakt vad som hänt mig (om inte annat så är listan för lång), kan bara säga att även jag sett på nära håll hur pojkar lär sig att ta för sig av tjejers och kvinnors kroppar. Från lekis och framåt.

Jag har döttrar här hemma i tonåren. Jag hatar "pojkar är pojkar"-bullshitet med passion, och jag och mannen min har lärt dem att deras kropp är deras och ingen annans, och att om någon kille ger er skit, försvara er. Det är inte ert fel. För tyvärr är försvar ibland det enda som finns tillgängligt när vuxna viftar bort eller det inte finns någon som kan hjälpa.

Tjejer måste lära sig sitt värde (alltså på riktigt) och pojkar måste man helt enkelt sluta dalta med. Så många killar jag sett där deras föräldrar låter dem bete sig som vildar, både hemma och ute. "Pojkar är pojkar". My ass.

Pojkar ska uppfostras till ansvarstagande individer, precis som tjejer. De har inga djurhjärnor som innebär att de på något vis inte kan ta ansvar för sina egna handlingar. Problemet är att vi lever i en mansdominerad värld där vi alla får lära oss att killar gör som de vill och vi som utsätts för skräpet får helt enkelt acceptera att "det är så det är". Åter igen, my ass. Det börjar hemma, och vi som föräldrar har det yttersta ansvaret. Killar går inte sönder av att lära sig respekt och att ha regler. De är heller inga kungar som ska behandlas med silkesvantar av mamma tills de kan flytta hemifrån och behandla frugan som skit. Allt hänger ihop, och alla måste ta ansvar för det, på det sätt de kan.

Slutligen då, angående kränkta män som skriker om att det inte är deras ansvar att jobba mot problemet eftersom de själva inte tafsar och våldtar, jämställdhetsministern uttrycker det rätt bra:

– Jag längtar efter att se män som visar sin solidaritet och män som tar avstånd från detta. Inte för att män som grupp är skyldiga, men för att kvinnor står för nästan all kamp för jämställdhet. Män måste stå på kvinnornas sida. 

Läs gärna även Underbara Claras take på det hela, om de som ser på utan att göra något, eller till och med skyddar förövarna. Hon uttrycker det jag vill säga fast så mycket bättre.
Update: hittade nu Fridas inlägg om det här, måste också läsas!

En snabb liten roadtrip, bara för att.

Åhå! Vi åkte ju iväg en snabbis igår igen för att spana runt på lite träd och växtligheter. Det blev bara över dagen, vi stack vid fem på morgonen och kom hem runt tre så inget stort. Däremot väldans skönt!

Lite blandade bilder från gårdagen..







Sen en tanke.. och skratta inte. Men är det bara jag som drabbats av typ.. bloggblyghet? Har tagit bort fotot på mig i senaste inlägget för att jag inte är van vid att ha min nuna öppet på internätet sådär och det känns pinigt. Är jag normal ens?
Plus att jag tycker det är skämmigt bara tanken på att någon man känner kanske läser ens blogg. Ni som bloggar, länkar ni till exempel på FB så att vänner och släktingar kan läsa? 

Jag kanske vänjer mig någon gång, haha. Sakta men säkert...

Sammanfattning av veckan: Raggat träd och rakat skägget

Det här inlägget innehåller annonslänk, läs mer här.

Hej go' vän! Tänkte köra en liten allmän sammanfattning här om vad som hittats på nu under den här veckan. Det här inlägget är tidsinställt, om allt går vägen är vi just nu ute på en liten roadtrip!

I alla fall, den här veckan har jag...

...nästan satt kaffet i halsen när jag snackade med mannen i telefon och han berättade att han var med i en bilolycka, bilen blev kvaddad för sjuhundraelfte gången ungefär. Okej, lite överdrivet, men du fattar.
Nu har den här lilla bilen blivit mosad så många gånger, att typ alla delar bytts ut på den. Med andra ord så är den ju sprillans ny trots att den tillverkades -95... På tal om trafiken här så blev vi nästan påkörda från sidan idag. Stoppskyltar har inte så stor effekt här. De är liksom en röd deko vid vägkanten, bara. Undrar ibland ifall förare här kollar på skyltar och helt allvarligt frågar sig själva vad det var för nån konstig grej där på stolpen..!




...farit runt och kollat växter, 'cause I'm a nerd. Älskar att kolla på växter. Ingen aning om vad något heter, typ, men jag lär mig så smått! Har aldrig varit ett dugg intresserad förut trots att mor min har gröna fingrar så det nästan är löjligt (växterna verkar typ lyda henne, telepati eller nåt, haha) men än är ju inte undrens tid förbi!


...gått till jordbruksverket och beställt 300 stycken cypresser! ÄLSKAR cypresser, olivträd och cypresser är min cup of tea. Dessa majestätiska träd bokstavligen skriker Medelhavet, och jag vill ha dem överallt, typ. Alltså kolla bilden! Så vansinnigt vackra!

...rakat fejs och ögonbryn med en sån här fiffig liten rakkniv (liknande finns här). Mustasch och skägg borta! Eller okej, skägget rök med vanlig hederlig hyvel och lödder. Ville testa det som sägs om hur fantastiskt mycket bättre ens foundation sitter om man gör sig av med fjunet. (Resultat: Det funkar faktiskt!)
Det var lite knökigt att raka brynen först men när man väl fått in tekniken så gick det som smort och jag blev för första gången ever av med mina bebisfjun som går från brynet ner till ögonlocket. Du vet, de där tunna rackarna man aldrig får tag i med en pincett? Bye! *Glad för det lilla i livet*
Rekommenderar dock att rita linjer innan så man ser var man ska hålla sig, liksom. Så man inte råkar ha 90-talsbryn helt plötsligt. Det vill vi inte. Nope.

_____________

Veckans bästa:
Känslan när saker och ting börjar rulla på, efter lång tid av att man liksom bara står och trampar. Skönt!

Veckans sämsta:
Här kan man väl säga att man tydligt ser att "förbud mot att täcka ansiktet" endast och enbart är riktat mot muslimska kvinnor, trots att man försöker låtsas om som att det handlar om att täcka ansiktet generellt. BS!
Klart att det blir pannkaka av förtryckande klädlagar, precis som sig bör!

Veckans fundering:
Varför är jag så tragiskt beroende av Coca Cola? Är inte ett fan av den här "sockerberoende"-grejen utan mitt beroende här är 100% mentalt. Precis som mitt matmissbruk i övrigt.
Har precis i skrivande stund smockat i mig 1,5 liter cola på ett par timmar. Tjohoo, sade blodsockret. Buhu, sade magen.

Veckans tips:
På tal om beroende så finns det en youtubekanal som man bara måste följa om man gillar smink. Alla vet säkert redan vem det är och jag är nog sist ut som vanligt, men det är såklart Wayne Goss. En rolig man som är ett geni med sminket, och så långt ifrån plastiga, överdrivna tutorials man kan komma. Tummen upp!

______________

Så, det var min lilla vecka i sammanfattning. Jag har (tack och lov egentligen) så himla stillsamt liv att det knappast lär bli någon bloggtradition med sådana här typer av inlägg (alltså rediga veckosammanfattningar på söndagar) än på ett tag men nu fick det helt enkelt bli ett!

Vad har du hittat på den här veckan? 

Troende och deprimerad? Hur går det ihop?


God morgon! Efter hela fem timmars sömn (!) är jag up and running. Typ. Sitter och pillar på inlägg till lilla bloggen, och pimplar kaffe lika a boss.

Jo, jag tänkte vidare lite efter förra inlägget, 7 saker man inte ska säga till någon med ångest. Ena punkten var ju det där med att det finns andra troende (muslimer då i mitt fall) som tycker att man minsann inte kan vara deprimerad eller ha ångest om man verkligen tror på Gud. Dvs, tror man på Gud, så ska man ju vara lycklig, forever skuttande runt bland rosa moln. Är man inte det, så är man antingen inte tillräckligt bra troende/muslim, eller så ber man inte tillräckligt, eller så är man helt enkelt otacksam mot Gud för att man "tjurar" trots allt man fått i livet.

Nu är tack och lov långt ifrån alla såhär, men man blir lika lack varje gång man ser någon uttala sig om att anledningen till att man inte har någon livsgnista är för att man helt enkelt inte "är tillräckligt". Tillräckligt bedjande, troende, inte läser Koranen tillräckligt mycket.
Vad skulle man göra då om man är en sådan som faktiskt gör så gott man kan? Ja du, sådant får man inga svar på. Man ska bara sitta där och känna sig oduglig.

Det här handlar givetvis om okunskap. Många kommer från länder där psykiska sjukdomar "inte finns", utan det handlar om att man är "besatt av andar" eller att "någon utövat magi mot en", osv. Ja, du förstår. Så jag antar att jag kan se varför det här med att det faktiskt är en sjukdom och inte ens eget fel/magi/besatthet, kan vara svårt att smälta. Det går ju liksom stick i stäv mot tankemönster som går väldans långt tillbaka i tiden.

Jag måste dock säga att det har blivit mycket bättre. Det finns nu gott om skriftlärde som är medvetna om den medicinska aspekten, och råder de som mår dåligt att ta kontakt med sjukvården. Däremot kan man såklart rekommendera vissa böner osv som ett stöd, för skadat har det ju aldrig gjort. Jag vet att jag mår cirka 10x bättre när jag dyker ner i religionen, så att säga.

Sen det där med att "-varför är du inte lycklig om din religion nu är så bra?" Något man fått höra av ickemuslimer. Nå, jag frågar mig då hur jag hade mått utan den. Det är min tro som drar mig igenom elände, för jag känner så starkt att allt som händer har en mening, och tron på ödet hjälper en att hantera svårigheter. Man vet liksom att oavsett vad man hade gjort så hade man inte kunnat ändra det som skedde, och att någonstans där finns det en visdom, även om man själv har svårt att se det just då.

Så, där är mina tankar kring ämnet, lite kortfattat. Hur ser du på det här?

7 saker man inte ska säga till någon med ångest


Hej på dig! Du har en bra dag, hoppas jag? Själv sitter jag här med astma och allergi, fun times! Men tack och lov finns det ju medicin. Jag ber om ursäkt för att det är ändrat lite härinne igen men det var dags för en liten uppdatering inför hösten, tänkte jag. Bara lite detaljer som är ändrat, inget stort! Lade till lite färg och så kategorimoln i sidospalten för enkelhetens skull.

Anyhow, jag satt och funderade lite igår på det här med ångest, och alla korkade eller rentav elaka kommentarer man får/har fått. Jag förstår att inte alla fattar det här med vad ångest är och hur det känns, men det finns ju det här med att om man inte har något bra att säga, så är det bättre att vara tyst, liksom... och att förminska andras mående hamnar inte under kategorin "bra att säga"..!

Så, here we go, 7 saker man inte ska säga till någon med ångest (även kallat "7 saker jag absolut inte har lust att höra när jag mår dåligt, för då mår jag ännu sämre):

"-Ryck upp dig!"

Alltså, först och främst; ångest är en sjukdom. Varför inte gå och säga till någon med diabetes t ex att denne ska rycka upp sig så blir hon eller han bra? Liksom tack, har aldrig tänkt på det tipset innan!*Botad*

"-Alla mår vi dåligt ibland."

Ja, alla mår skunk ibland. Men för vissa handlar det inte bara om att känna sig nere, ledsen eller om att man har en dålig dag.
Som ovan; det är en sjukdom. Att gå runt med ständig skräck och panik, att alltid vara på helspänn, det är inte att ha en dålig dag, det är något helt annat. Så, att försöka förminska på det här viset hjälper ingen, snarare tvärtom.

"-Sluta med det där, annars orkar jag inte med dig längre!"

Vi med ångest behöver stöd, att veta att vår familj finns där. Även om vi själva beter oss konstigt och irrationellt ibland.
Givetvis är alla fria att själva välja vem de vill leva med, men att hota med att lämna eller överge personen gör bara att ångesten blir tusen gånger värre. Ingenting blir bättre av sådana hot. Man kan inte bara sluta att ha ångest för att någon annan vill det. Vore det så lätt så skulle man ju inte vara sjuk överhuvudtaget!

"-Tänk positivt!"

Som jag skrev innan så handlar det ju inte bara om att man är på taskigt humör. Positiva tankar i all ära, men det hjälper inte när man är nere i skiten. Då finns det i regel inte så stor chans att den som har ångest ens kan forma en någorlunda positiv tanke. Med andra ord inte en särskilt realistisk förhoppning.
Bättre vore om den välmenande erbjöd sin hjälp och sitt stöd istället. Det är positivt!

"-Tänk på de som har det värre!"

Här vill man kasta lite shaming på personen, liksom hinta att man är otacksam. Hänger för övrigt ihop med de två punkterna nedan.
Man är alltså inte sjuk utan är bara otacksam för det fina man har i livet.
Jag kan säga som så att det blir inte bättre av att tänka på hemlösa, krigsoffer eller svältande barn. Det ökar på ångesten cirka tusen gånger, plus att man ska skämmas och känna sig som en skit för att man sitter och mår dåligt.
Därmed inte sagt att man aldrig ska tänka på de som har det svårt, men som botemedel för ångest fungerar det knappast.

"-Du som tror på Gud är inte tillräckligt troende om du har ångest!"

En "favorit" hos mig. Den när skenheliga typer försöker intala en att ens dåliga psykiska mående handlar om att man är otacksam mot Gud, alternativt dålig muslim/kristen/jude/vad man än är.
Så man har ångesten och så lite "religiös" psykisk misshandel på det!
Hint: Finns inget som heter att sjukdomar skulle bero på ens brist på övertygelse. Som sagt, ingen hade kommit och sagt att någons förkylning eller psoriasis beror på att man inte ber tillräckligt ofta.

"-Ångest/psykiska sjukdomar finns inte!"

Det här är väl en av de värsta. Typ den icke-religiösa varianten av den ovan. Vanlig i kulturer där man ligger några decennier efter i sjukvården, så de som är psykiskt sjuka är (kort sammanfattat) antingen inte tillräckligt troende (som jag skrev tidigare), är besatta av onda andar eller helt enkelt bara gnälliga/känsliga människor som inte är lämpade att hantera livets motgångar. Ungefär så.
Kanske inte den vanligaste inställningen i länder som Sverige, men här i Tunisien är dessa uppfattningar inte helt ovanliga. Väldigt tråkigt. Och farligt.

Man är tacksam ändå att Sverige har kommit längre, även om det finns brister inom sjukvården. De dagar är väl egentligen ändå förbi då man viftade bort/tog in psykiskt sjuka enbart för förvaring så att allmänheten skulle slippa se dem.
Hos gemene man ryms dock allehanda lustiga (miss)uppfattningar och det är ju vi som mår dåligt som drabbas.

Man får hoppas att det bara blir bättre i framtiden! Det tror i alla fall jag att det blir. :)

Efter tre månaders bloggande

God morgon på dig! Här är det bloggfunderingar i farten igen. Nu när bloggen officiellt har fyllt tre månader så passar det väl ändå bra att ta sig en funderare på hur det har gått, vad jag tycker och känner, samt hur jag tänker på bloggandet inför framtiden?
Det sägs ju att man ska låta det gå minst sex månader innan man ens funderar på om det gått bra eller dåligt, men en liten funderare kan man ju ta sig, för skojs skull.


Bloggen..

Nu är ju detta bara tre månaders progress men det har ändå gått bättre och framför allt känts bättre än någon annan blogg jag startat. Jag har lagt ner en hel del kärlek på det och älskar verkligen att skriva, ge och få kommentarer, hitta andra bloggare, och att lära mig nya saker. Man kan säga att jag är inne i det på en helt annan nivå än tidigare. Jag tar det på större allvar men samtidigt är det så mycket roligare!

Förhoppningar inför framtiden..

Alltså. Jag har bloggen hos Blogger och det är av flera anledningar. Jag har testat de andra plattformarna och jag gillar dem helt enkelt inte. Det har alltid slutat med att jag studsat tillbaka hit ändå. Här slipper man påtvingad reklam, man har kontroll över designen så man kan få den att se ut precis som man vill. Enkelt att använda, massor med utrymme, pålitligt.

MEN... det är ju inte mitt. Jag är ändå liksom gäst hos Blogger, at their mercy. Skulle de bestämma sig för att lägga ner Blogger en vacker dag så kan de bara göra det, och allt försvinner. Så visst vill jag över till egen wordpress så snart det bara går! Jag skulle kunna göra det nu på momangen då första året är så billigt med webbhotell (finns ju mängder med erbjudanden) men sen blir det dyrare, och kan jag verkligen garantera att jag har möjlighet att lägga ut den pengen? Inte som det ser ut nu. Jag vill inte starta upp med webbhotell och allt och sen behöva kasta in handduken om ett år. Jag är fast besluten att forstätta blogga så länge jag bara kan. Vore trist om pengar kom i vägen för det.
Men som sagt, så snart jag kan, så flyttar jag över!

To nisch, or not to nisch..

..is the question. Överallt snackar experterna om att man måste ha en nischad blogg. Vad är jag då? Jag babblar ju runt om allt. Mode? Sällan, men det händer. Inte en modeblogg, med andra ord. Vardag? Jodå, men knappast som en dagboksblogg. Mammablogg kanske? Nä, jag har ju svårt för att ens visa kidsens ansikten här så det vore knappast någon spännande mammablogg att hänga i julgran. Livsstilsblogg då? Okej, men vad är det ens? Fattar inte riktigt.

Så man kan säga att jag vete 17 vad jag har för nisch just nu. Jag har däremot en vision, men som sagt är det för framtiden. Känns konstigt att låsa ner sig sådär direkt. Men, som sagt, jag vill hitta min grej i bloggvärlden så småningom. Men, ingen press!

Vad jag vill förbättra

Oj, vart börjar jag? Såklart först och främst att jag vill bli bättre med orden. Hitta min grej, få in bra struktur i inläggen som är lätta och trevliga att läsa. Jag har ju bloggat i ett x antal år nu men egentligen aldrig filat på det, så att säga. Jag har bara kört utan eftertanke, och visst, det har fungerat, men ändå. Jag vill bli mer sådär att orden faktiskt motsvarar det jag vill få sagt, vilket inte alltid är så väldans lätt.
En annan sak jag önskar att jag kunde komma ihåg när jag skriver är att se till att ändra namnen på fotona! Hjälp, tänker på det varje gång men sedan så bara försvinner det ur hjärnkontoret. Hur i hela friden ska t ex mina foton från Kelibia och Kerkouane hittas av Google när de heter IMGblablabla.jpg? Bra fråga. Men det glömmer jag bort varje gång. Poof! Borta ur huvudet.
Naturligtvis vill jag också bli bättre på att fotografera. Jag har (som du säkert ser) inget emot att använda färdiga foton då och då men jag måste komma ihåg att ta med mig kameran, alltså.

Men i alla fall, växtvärk och taskigt minne åsido, grattis till lilla bloggen då, hoppas det blir många fler roliga månader (och år) av skrivande framöver! :) Främst av allt, stort tack till er som hittat hit till mitt lilla hörn!! Uppskattar varendaste läsare och all feedback jag kan få så att det kan bli ännu bättre här med tiden. ♥ 

Lite tips för en mer positiv vecka



God morgon! Hoppas att du haft en trevlig och framför allt lugn och harmonisk helg! Nu är det ju måndag och då tycker jag att vi ser till att få en riktig rivstart på veckan, eller vad sägs?

Ha en plan!
Gör som Sickan och ha en plan, så ska du se att det andra löser sig. Planen i sig behöver ju inte vara avancerad eller ens ha mer än en eller två saker, vad som än fungerar för dig! Poängen med att sätta sig ner och planera är ju att man vill underlätta för sig själv under veckan, inte att man ska planera in så mycket att man istället inte kan göra något alls.

Jag tänkte att jag kör lite idéer här i hopp om att något inspirerar. 

- Tänk ut vad du vill göra den här veckan. Jobbrelaterat, träffa vänner, träning, shoppingrunda, tid för dig själv i lugn och ro hemma, kanske?
Möjligtvis har du skoluppgifter som hänger över dig som ett svart moln?
Istället för att skjuta på det så planera in när du ska jobba med det. Kanske inte flera timmar på en dag utan kanske så lite som en halvtimme varje dag räcker? På så vis får du det gjort, fast med minimalt med slit och stress. Min arabiskalärare pratade ofta om det, att plugga en liten, liten stund varje dag istället för att sitta i flera timmar typ dagen innan förhöret. Vilket är rätt logiskt egentligen, men när man väl gjorde det så gjorde det faktiskt underverk för pluggandet!
Sätt av tid för det som absolut måste göras, men gör det smart, så det inte blir för mycket på en gång.

- En sak som finns med i många hjälpartiklar och som ofta nämns som en grej framgångsrika, produktiva människor gör, är att bädda sängen.
Jag vet, låter supertöntigt. Men då får man liksom något gjort redan direkt på morgonen och kan starta dagen på det spåret. Man liksom känner direkt att man åstadkommit något. Hjälper särskilt om man är lite deppig och hängig, att man känner att man får något gjort så fort man vaknat, i princip.

- Starta dagen med att dansa loss till din favoritlåt, kanske? För mig är det allt från Takida som gäller. ;)

- Träning eller tid för dig själv. Same thing, different name. Oavsett vad du gör för dig själv eller om det så bara är en enda gång under veckan så se till att det blir av!
Du är ju värd omtanke, och lugn och ro.

- Försök att ta dig ut i naturen, om det känns bra för dig! Bara en liten stund i tystnaden kan göra underverk.

- Planera in att ta en liten stund på slutet av dagen då du mentalt går igenom allt som gick bra. Allt det fina och positiva. Det behöver absolut inte vara några stora saker. Men ta tillvara på det som kändes bra.

__________

Enkla tips men det är sånt som hjälper. Ibland behövs det inte världsomvälvande grejer någon guru hittat på för att man ska känna sig bättre, utan helt enkelt struktur och omtanke gentemot en själv. Svårare än så behöver det inte vara.

Så, fram med filofaxen (använder folk sådana fortfarande?) och lägg upp en enkel, positiv plan för veckan. Det hjälper!

Att orka ta hand om sig själv när man är mitt uppe i en ångestperiod


Smile when shit gets tough. Det kan underlätta att le och fjanta sig ibland, även om smilet är lite fejk.

Hej vännen! Just nu sitter jag och skriver och känner mig rätt lugn och harmonisk. På något vis känns det som om jag är påväg ut ur den pruttiga perioden jag varit i senaste tiden.
Häromdagen orkade jag till och med fixa fejset med krämer och smink! Hoppsan! Händer inte så ofta numera, men jag bara kände att det var dags att ta hand om mig själv.

Det är ju inte lätt det där, och något som kanske utomstående/icke ångestdrabbade inte förstår. Jag fick till exempel kapa av mitt långa hår här för ett tag sedan för det gick helt enkelt inte att borsta ut tovorna. Jag duschade, satte upp barret i knut och gick och lade mig, så tillslut efter ett x antal gånger av den behandlingen (dvs att aldrig palla med att borsta) så fanns det inget annat att göra än att ta fram saxen.

Jag klagar inte, jag ser det som en present till mig själv. Just den kvällen när Noussa dog (förlåt för att jag fortsätter att tjöta om det här, men jag bearbetar) så stod jag strax innan och grät medan mannen klippte bort tovor. Så jäkla förnedrande och sorgligt. Så jag lovade mig själv att från och med nu ska jag ta hand om mig själv, inklusive att klippa mig kort för att underlätta för mig, om det är vad jag känner att jag behöver. Det kanske inte är den snyggaste frillan på mig, men det är inte vad jag prioriterar just nu, och inte gubben heller. Han är ju liksom den som ser min skalle så visst är det viktigt för mig vad han tycker, men mitt välmående är viktigast för honom.

Ångest är ett riktigt fult monster, alltså. Man hamnar i sin egna bubbla av skräck, och det förvrider hela världen. Verkligheten blir till något annat.
Självklart finns det saker som blir mindre viktiga i såna här situationer, som utseendet eller vardagsgrejer man brukar göra. Men samtidigt tycker jag att det hjälper med ångesten också att försöka så gott man kan att låtsas om som att allt är normalt, om du förstår vad jag menar.
Att försöka att i största möjliga mån leva som man brukar. Åtminstone så pass att man går upp på morgonen och fixar till sig (någorlunda), försöker ha en rutin under dagen även om man är sjukskriven. Det behöver inte vara avancerat, eller mycket.
Kanske det räcker med att se till att man äter frukost, duschar/klär på sig och borstar håret och bäddar sängen. Men att man försöker behålla någon slags normalitet och kontakt med ens normala vardag.

Naturligtvis är det inte alltid möjligt. Ibland är man så nere i gängorna att det enda man orkar för att ta hand om sig själv är en dusch då och då. Det är okej det med. Ibland måste man bara få vara, utan rutiner. Är det vad som behövs just då, så go for it.

Det här är bara lite tankar om vad som hjälper mig just nu. Har du andra tips och tricks så dela hemskt gärna med dig!

Bullet journaling och migrän


Hejsan go' vän! Idag kör vi på lite migrän här hemma, med tillhörande rinnande öga på den sida det värker på. Nice!
Idag har jag varit och köpt en anteckningsbok efter att jag fick en smärre melt down då jag satt i bilen och tänkte på något jag verkligen ville skriva om, sen så fort jag kom hem så försvann det ur min skalle. Helt och hållet. Så jag blev lite butter och bestämde mig för att jag behöver en anteckningsbok i handväskan då jag (uppenbarligen) är sämst på att använda mobilen för det ändamålet (och dessutom har minne som en guldfisk). Min mobil för mig är en kamera, i princip, och jag har inte lärt mig att använda den sådär allsidigt som alla andra verkar göra...

Jag har förstått att bullet journaling är poppis just nu, det verkar vara superkul och praktiskt sätt att samla både planer och tankar på ett och samma ställe, samtidigt som man får vara så kreativ man vill. Jag funderar på att göra det faktiskt, det kan ju funka lite som en dagbok också om man skriver ner även minnesvärda saker som hänt, så sparar man dem är det såklart superkul att se tillbaka på sen.
Jag tänkte ge det ett försök, rota fram nåt block eller någon anteckningsbok här hemma och leta rätt på nån blogg där jag kan få idéer om hur jag kan sätta igång.
Jag har ju inte så värst supermycket spännande som händer i livet just nu men desto mer i huvudet som skulle behöva komma ut och man kan ju även ha med habit tracker och sånt som jag faktiskt skulle behöva. Plus att det vore smart att ha någonstans att brainstorma när det gäller bloggen.

Hur gör du? Kalender, bullet journaling? Om du bloggar, vart gör du av idéerna när de dyker upp från ingenstans?

Lite blixtnedslag och sånt

God morgon! Jag har varit lite frånvarande här nu av den enkla anledningen att blixten slog ned i vårt hus och modemet då lade av.
Det blev världens busväder här och mannen min skulle ta hissen för att kolla så att fönstrena i trappen var stängda. Jag gick ut från sovrummet precis när jag hörde vad som lät som världens explosion precis utanför fönstrena och allt blev vitt därute. Samtidigt gick strömmen. Det var en sån smäll att jag liksom hukade mig lite samtidigt som jag skrek rakt ut. Reflex att ta skydd, typ.

Gubben blev fast i hissen i mörkret, blixten hade bränt lampan och fläkten så han fick fumla där för att bända upp dörrarna själv. Jag gick runt här med mobillampan och darrade, sen sattes elen igång. Det enda som bränts här var modemet, tack och lov. Datorn var också på men det hände inget där. Svågern fick TV och mottagare grillade. Då är det här huset ändå skyddat, hade det inte varit det hade ju hela systemet gått åt pipan.

Så jag fortsätter nog att ha stor respekt för åskan..!




Regnväder efter torkan. Härligt!

Gamla bilder på mig

Nog är det väl fasligt kul att kolla på gamla foton? På grund av väldigt olyckliga omständigheter så förlorade vi nästan alla våra gamla bilder, men några lyckades jag rädda med mig. Bland annat dessa här nedan.
Det är kul att kolla tillbaka på dem, särskilt när man inte har så många. Jag minns att vi hade en hel låda med foton och att jag ibland satt och kollade igenom allt..


Jag och min fina mamma, som folk säger att jag är en kopia av. Det tar vi som en komplimang! Här var hon runt 24-25.


Jag med moffa, som jag tyvärr aldrig fick lära känna riktigt. Han dog när jag bara var tre år. Men av berättelserna att döma så var han en favvo :)


Glad liten plutt i Högdalen där vi bodde. Jag kan ha varit glad för att jag stod upp till knäna i My Little Pony och He-Man i mitt rum... Tror det kan ha nåt med saken att göra.


Minns inte riktigt om det här var ettan eller tvåan, men jag minns vagt själva fototillfället och att jag kände mig redigt fin i min favorittröja. 80-talet hade de finaste barnkläderna, och alla andra kläder med, dessutom. (Axelvaddar, någon?)


Jag och bästisen på skolavslutningen i nian (bilderna skickade min kompis till mig alldeles nyligen, blev lite tårögd..). Och nej, jag har fortfarande inte vuxit ikapp mina långa ben, haha! Jag minns den här dagen som igår, och att jag var både sådär förväntansfull och sorgsen. Jag hade det lite tufft i början på högstadiet, blev lite lätt retad av vissa (rentav sviniga) tjejer, men jag blev större under åren, fick fina kompisar i klassen och lärde mig att strunta i elakheterna. Insåg ju sen att det var ren och skär avundsjuka det handlade om, av vissa anledningar.


På den tiden då man inte kunde ta om en bild bara sådär, utan snällt fick betala för att få även de fula bilderna framkallade. Men å andra sidan så fick jag se bänken där vi alltid hängde och hade smarta samtal, min gamla jeansjacka som faktiskt var min mammas gamla, också den försvunnen för alltid med allt annat.. 


Jorå. Man är ju lite äldre nu och med facit i hand så var det här trots allt en bra tid. Trots att man hade någon plågoande eller två.
Tiden i högstadiet ser jag ändå tillbaka på positivt i det stora hela. Det var innan alla mina stora problem drog igång, något jag kanske kommer att berätta om i framtiden eftersom min blogg ju är tänkt som ett ställe där jag kan prata om just sådant, och för att jag faktiskt vill att mina erfarenheter ska hjälpa andra.

Till femtonåriga lilla jag skulle jag vilja säga att det viktigaste är att alltid minnas att du är värd allt och mer därtill. Och låt ingen jäkla kille köra över dig, någonsin. De är aldrig värda att tappa självkänsla och värdighet för. Och ja, plugga!! Det gjorde jag visserligen och fick med nöd och näppe förvånansvärt bra betyg på gymnasiet, trots allt jag gick igenom. Men som sagt, mer om det en annan gång.

3 saker jag vill bli bättre på

Hej kära du! Jag hoppas att du fått en härlig start på veckan. Själv är jag lite i en svacka sådär, mest för det som hände med vår katt såklart men också rent allmänt. Jag hade redan problem med ångest i cirka två månader innan det där hände, så det har vart lite mycket för skallen att ta in, liksom. Men, efter regn kommer solsken, som det så finurligt sägs. Jag kämpar på!



Idag satt jag och grubblade på lite grejer. Lite sådant där känslomässigt som ibland ju bara bubblar upp i huvudet. Det är alltid trevligt med såna där "aha!"-upplevelser men samtidigt svårt, för det stannar ju just vid tankar om man inte gör något åt det.

Men, här är i alla fall tre saker jag verkligen vill jobba på.

1. | Att ge cred till mig själv och kunna ta komplimanger. Två grejer i ett. Jag tror det här är rätt vanligt, kanske speciellt bland tjejer och kvinnor. Man ska liksom vara "blygsam" av sig och inte förstora sig själv. Som om det vore något fel att tycka att något man gjort faktiskt är bra och värt en klapp på axeln.

2. | Att kunna släppa saker och ting som inte gynnar mig själv. Sånt som hänt förr, bland annat. Känslor som drar ner min energi. Jag har massor av tråkigt gojs som jag verkligen skulle behöva släppa. Både taskiga minnen och känslor. Jag kan bli kokande arg av att komma på något som sårade mig för flera år sedan, helt enkelt beroende på att jag inte sätter ner foten när jag blir dåligt behandlad. Vilket för mig till nästa grej..

3. | Att kunna sätta stopp för människor och saker som jag mår dåligt av. Konflikträdd som jag är så har jag väldans svårt med detta. Giftiga människor får fortsätta påverka mitt liv och ta alldeles för stor plats med sin negativa energi.
Ibland kan man ju tyvärr inte radera alla jobbiga individer från ens liv, då verkligheten ofta inte riktigt är lika enkel som idealet, men att då kunna sätta en gräns och kräva respekt; det skulle jag så gärna vilja.

Så, för mitt egna välmåendes skull så vill jag bli bättre på dessa tre saker. Och jag delar med mig för att kanske inspirera just dig som sitter i samma båt. Ta det från en som vet tack vare tråkiga erfarenheter; det ÄR värt besväret att sätta sig själv först. Är man tillfreds så är man en bättre mamma/fru/medmänniska.
Det kommer finnas de människor som inte gillar det, men just därför är det viktigt. Man ska inte behöva acceptera att vara någons dörrmatta. Aldrig någonsin.

10 favoriter för oss som bloggar


Hejsan! Hoppas att din helg varit alldeles förträffligt bra. Här var det helt okej, sjukstugan fortsätter men än så länge är denna halsfluss inte ens i närheten av den förra vad gäller feber och elände.

Jag har ju då ungefär absolut noll som händer just nu i livet så jag tänkte knåpa ihop ett till sånt där "bra att ha"-inlägg med tips för oss som bloggar. Plus då att jag själv ba' "-OOOOH, sånt här gillar jag!!" när jag hamnar på en blogg med såna inlägg. Så då antar jag lite lätt att andra också blir helt överlyckliga när de får läsa om typsnitt och sånt. Visst är det väl så? Eller..?

Jag skrev ju ett annat tidigare, 6 smarta länktips för bloggare, och jag fortsätter på det temat! Både för att det är bra att ha samlat själv och för att det kanske också förhoppningsvis finns grejer som kan hjälpa just dig?

Så, för att inte dra ut på det längre; här är mina 10 favoriter för bloggare.

1. | Photography tips for bloggers. Lite bakom kulisserna på sådana där snygga stillbilder och så tips som är lätta att förstå. (Bilden ovan är från den här bloggen, hon ger ut 10 gratis foton när man anmäler sig till hennes nyhetsbrev.)

2. | 214 idéer till blogginlägg. Sannas rum is the place to be om man har bloggtorka. Och även annars, såklart. Kanonbra inlägg! Har jag sparat i favoriter för framtida inspo. :)

3. | Upphovsrättslagen - Vilka bilder får jag använda på nätet? Okej, kanske inte det mest fun filled av inlägg, men nödvändigt. Ju mer vi liksom lever våra liv på nätet, desto mer viktigt att inse att "källa: Google" inte räcker. Behöver man bilder finns det massor att hämta på bland annat Unsplash och Pixabay, båda är mina favoriter när jag behöver en bild som jag helt enkelt inte har möjlighet att fixa ihop själv.

4. | På tal om foton, här har vi ett resource library hos Ivory Mix, fullproppat med gratis foton och andra praktiska verktyg för bloggare. Prenumerera på nyhetsbrevet för att få tillgång till alla goodies!



5. | Typsnitt från Free Design Resources. Vem kan egentligen ha nog av snygga typsnitt? Inte jag i alla fall! Vill man ha en käck header till sin blogg så kan man ladda ner här och använda i sitt redigeringsprogram. De har även mängder med andra gratisgrejer som bakgrunder och templates.

6. | 6 habits of successful online entrepeneurs. För den som menar business med sin blogg! Skulle vara kul att vara en sån där som har bloggen som jobb, och för den som vill leva den drömmen så finns det mängder med info därute på internätet. Denna käcka lilla lista kan ju vara en början?

7. | The ultimate list of free resources för starting a blog. En hel massa verktyg för den som behöver.

8. | Hur tjänar man pengar på att blogga? Info om detta får man såklart hos Teknifik. Väldans utförligt inlägg.

9. | How to write great blog content. En lista i listan, så att säga. Länkar till en hel massa bra artiklar om hur man blir en riktigt vass bloggare.

10. | 5 saker att inspireras av hos de amerikanska bloggarna. En av alla de fabulous artiklarna som postats på Influencers of Swedens hemsida. Amerikanska bloggare är proffsiga proffsproffs när det gäller det här med att tjäna pengar på sin blotta existens. Typ. Även om pengar inte är ens mål med bloggandet så finns det massor med inspo att hämta.

Hoppas att du hittat något användbart, och tipsa gärna själv om du ligger inne med någon artikel eller sjyssta tips! (Gärna vad gäller gratis typsnitt...*blink, blink*)