Att orka ta hand om sig själv när man är mitt uppe i en ångestperiod


Smile when shit gets tough. Det kan underlätta att le och fjanta sig ibland, även om smilet är lite fejk.

Hej vännen! Just nu sitter jag och skriver och känner mig rätt lugn och harmonisk. På något vis känns det som om jag är påväg ut ur den pruttiga perioden jag varit i senaste tiden.
Häromdagen orkade jag till och med fixa fejset med krämer och smink! Hoppsan! Händer inte så ofta numera, men jag bara kände att det var dags att ta hand om mig själv.

Det är ju inte lätt det där, och något som kanske utomstående/icke ångestdrabbade inte förstår. Jag fick till exempel kapa av mitt långa hår här för ett tag sedan för det gick helt enkelt inte att borsta ut tovorna. Jag duschade, satte upp barret i knut och gick och lade mig, så tillslut efter ett x antal gånger av den behandlingen (dvs att aldrig palla med att borsta) så fanns det inget annat att göra än att ta fram saxen.

Jag klagar inte, jag ser det som en present till mig själv. Just den kvällen när Noussa dog (förlåt för att jag fortsätter att tjöta om det här, men jag bearbetar) så stod jag strax innan och grät medan mannen klippte bort tovor. Så jäkla förnedrande och sorgligt. Så jag lovade mig själv att från och med nu ska jag ta hand om mig själv, inklusive att klippa mig kort för att underlätta för mig, om det är vad jag känner att jag behöver. Det kanske inte är den snyggaste frillan på mig, men det är inte vad jag prioriterar just nu, och inte gubben heller. Han är ju liksom den som ser min skalle så visst är det viktigt för mig vad han tycker, men mitt välmående är viktigast för honom.

Ångest är ett riktigt fult monster, alltså. Man hamnar i sin egna bubbla av skräck, och det förvrider hela världen. Verkligheten blir till något annat.
Självklart finns det saker som blir mindre viktiga i såna här situationer, som utseendet eller vardagsgrejer man brukar göra. Men samtidigt tycker jag att det hjälper med ångesten också att försöka så gott man kan att låtsas om som att allt är normalt, om du förstår vad jag menar.
Att försöka att i största möjliga mån leva som man brukar. Åtminstone så pass att man går upp på morgonen och fixar till sig (någorlunda), försöker ha en rutin under dagen även om man är sjukskriven. Det behöver inte vara avancerat, eller mycket.
Kanske det räcker med att se till att man äter frukost, duschar/klär på sig och borstar håret och bäddar sängen. Men att man försöker behålla någon slags normalitet och kontakt med ens normala vardag.

Naturligtvis är det inte alltid möjligt. Ibland är man så nere i gängorna att det enda man orkar för att ta hand om sig själv är en dusch då och då. Det är okej det med. Ibland måste man bara få vara, utan rutiner. Är det vad som behövs just då, så go for it.

Det här är bara lite tankar om vad som hjälper mig just nu. Har du andra tips och tricks så dela hemskt gärna med dig!

Inga kommentarer

Hej och tack för att du kommenterar och ger feedback, alltid kul och välkommet att höra dina åsikter och att diskutera.

Tänk bara på att jag modererar kommentarerna innan de publiceras och att kommentarer som är irrelevanta och eller innehåller hat/negativitet skickas direkt till papperskorgen. Detta för att jag såklart vill ha en positiv stämning här i bloggen.

Jag svarar här på din kommentar men hälsar på och kommenterar på din blogg om du har en. Glöm inte att länka! :)

Happy reading & ha det gott!