Gamla bilder på mig

Nog är det väl fasligt kul att kolla på gamla foton? På grund av väldigt olyckliga omständigheter så förlorade vi nästan alla våra gamla bilder, men några lyckades jag rädda med mig. Bland annat dessa här nedan.
Det är kul att kolla tillbaka på dem, särskilt när man inte har så många. Jag minns att vi hade en hel låda med foton och att jag ibland satt och kollade igenom allt..


Jag och min fina mamma, som folk säger att jag är en kopia av. Det tar vi som en komplimang! Här var hon runt 24-25.


Jag med moffa, som jag tyvärr aldrig fick lära känna riktigt. Han dog när jag bara var tre år. Men av berättelserna att döma så var han en favvo :)


Glad liten plutt i Högdalen där vi bodde. Jag kan ha varit glad för att jag stod upp till knäna i My Little Pony och He-Man i mitt rum... Tror det kan ha nåt med saken att göra.


Minns inte riktigt om det här var ettan eller tvåan, men jag minns vagt själva fototillfället och att jag kände mig redigt fin i min favorittröja. 80-talet hade de finaste barnkläderna, och alla andra kläder med, dessutom. (Axelvaddar, någon?)


Jag och bästisen på skolavslutningen i nian (bilderna skickade min kompis till mig alldeles nyligen, blev lite tårögd..). Och nej, jag har fortfarande inte vuxit ikapp mina långa ben, haha! Jag minns den här dagen som igår, och att jag var både sådär förväntansfull och sorgsen. Jag hade det lite tufft i början på högstadiet, blev lite lätt retad av vissa (rentav sviniga) tjejer, men jag blev större under åren, fick fina kompisar i klassen och lärde mig att strunta i elakheterna. Insåg ju sen att det var ren och skär avundsjuka det handlade om, av vissa anledningar.


På den tiden då man inte kunde ta om en bild bara sådär, utan snällt fick betala för att få även de fula bilderna framkallade. Men å andra sidan så fick jag se bänken där vi alltid hängde och hade smarta samtal, min gamla jeansjacka som faktiskt var min mammas gamla, också den försvunnen för alltid med allt annat.. 


Jorå. Man är ju lite äldre nu och med facit i hand så var det här trots allt en bra tid. Trots att man hade någon plågoande eller två.
Tiden i högstadiet ser jag ändå tillbaka på positivt i det stora hela. Det var innan alla mina stora problem drog igång, något jag kanske kommer att berätta om i framtiden eftersom min blogg ju är tänkt som ett ställe där jag kan prata om just sådant, och för att jag faktiskt vill att mina erfarenheter ska hjälpa andra.

Till femtonåriga lilla jag skulle jag vilja säga att det viktigaste är att alltid minnas att du är värd allt och mer därtill. Och låt ingen jäkla kille köra över dig, någonsin. De är aldrig värda att tappa självkänsla och värdighet för. Och ja, plugga!! Det gjorde jag visserligen och fick med nöd och näppe förvånansvärt bra betyg på gymnasiet, trots allt jag gick igenom. Men som sagt, mer om det en annan gång.

2 kommentarer

  1. Så kul att se gamla bilder :) Tråkigt dock när man inte har så många kvar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, mycket man saknar. :( Därför har jag väl kanske blivit överdrivet paranoid när det gäller våra bilder nu, i alla fall de med barnen.

      Radera

Hej och tack för att du kommenterar och ger feedback, alltid kul och välkommet att höra dina åsikter och att diskutera.

Tänk bara på att jag modererar kommentarerna innan de publiceras och att kommentarer som är irrelevanta och eller innehåller hat/negativitet skickas direkt till papperskorgen. Detta för att jag såklart vill ha en positiv stämning här i bloggen.

Jag svarar här på din kommentar men hälsar på och kommenterar på din blogg om du har en. Glöm inte att länka! :)

Happy reading & ha det gott!