“-Du måste snacka arabiska, du är ju tunisier nu!” utbrast grannkvinnan när jag sa något till min man på svenska häromdagen. Den lilla meningen fick kugghjulen mellan öronen att gå igång.
Jag var ju sprillans ny invandrare här en gång i tiden och kan relatera rätt väl till de personer som kommer till Sverige för en helt ny tillvaro. Det är verkligen inte det lättaste. Nytt språk, kulturkrockar och tyvärr även människor som vill sätta käppar i hjulet för en av olika anledningar. (Läs: Rasism)

Jag bara började fundera lite över det här fenomenet med svenskar som blir sura/kränkta när en person från exempelvis mellanöstern kallas för svensk, låt säga i media. “-Han är ju inte svensk, varför säger de att han är det!?” Även om vederbörande är född i Sverige och har medborgarskap och hela fadderullan så kan man enligt en del inte vara svensk om man är mörk och heter Muhammad.

Strunt samma, låt säga att samma man bott i Sverige i 10 år. Varför blir man så illa till mods om han kallas för svensk? Ska han kallas nysvensk då eller är det bara ursprungslandet som gäller? Varför spelar det någon roll egentligen? Vem bestämmer?

Ordet “svensk” är inte bättre än något annat vad gäller nationalitet. Det är inte en titel man får förtjäna, eller någon stämpel på att man är nån övermänniska.

Tänker mig snarare att den som mår dåligt över att en mörk person med utländskt klingande namn kallas för svensk, borde se över hur pass djupt ner i den bruna högersörjan man står för övrigt.

Man ska få kalla sig det man känner för, kort och gott. Utan att folk lägger in en massa rasistiska/hatiska värderingar i det.

Dela vidare :)

0 Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.