Troende och deprimerad? Hur går det ihop?


God morgon! Efter hela fem timmars sömn (!) är jag up and running. Typ. Sitter och pillar på inlägg till lilla bloggen, och pimplar kaffe lika a boss.

Jo, jag tänkte vidare lite efter förra inlägget, 7 saker man inte ska säga till någon med ångest. Ena punkten var ju det där med att det finns andra troende (muslimer då i mitt fall) som tycker att man minsann inte kan vara deprimerad eller ha ångest om man verkligen tror på Gud. Dvs, tror man på Gud, så ska man ju vara lycklig, forever skuttande runt bland rosa moln. Är man inte det, så är man antingen inte tillräckligt bra troende/muslim, eller så ber man inte tillräckligt, eller så är man helt enkelt otacksam mot Gud för att man "tjurar" trots allt man fått i livet.

Nu är tack och lov långt ifrån alla såhär, men man blir lika lack varje gång man ser någon uttala sig om att anledningen till att man inte har någon livsgnista är för att man helt enkelt inte "är tillräckligt". Tillräckligt bedjande, troende, inte läser Koranen tillräckligt mycket.
Vad skulle man göra då om man är en sådan som faktiskt gör så gott man kan? Ja du, sådant får man inga svar på. Man ska bara sitta där och känna sig oduglig.

Det här handlar givetvis om okunskap. Många kommer från länder där psykiska sjukdomar "inte finns", utan det handlar om att man är "besatt av andar" eller att "någon utövat magi mot en", osv. Ja, du förstår. Så jag antar att jag kan se varför det här med att det faktiskt är en sjukdom och inte ens eget fel/magi/besatthet, kan vara svårt att smälta. Det går ju liksom stick i stäv mot tankemönster som går väldans långt tillbaka i tiden.

Jag måste dock säga att det har blivit mycket bättre. Det finns nu gott om skriftlärde som är medvetna om den medicinska aspekten, och råder de som mår dåligt att ta kontakt med sjukvården. Däremot kan man såklart rekommendera vissa böner osv som ett stöd, för skadat har det ju aldrig gjort. Jag vet att jag mår cirka 10x bättre när jag dyker ner i religionen, så att säga.

Sen det där med att "-varför är du inte lycklig om din religion nu är så bra?" Något man fått höra av ickemuslimer. Nå, jag frågar mig då hur jag hade mått utan den. Det är min tro som drar mig igenom elände, för jag känner så starkt att allt som händer har en mening, och tron på ödet hjälper en att hantera svårigheter. Man vet liksom att oavsett vad man hade gjort så hade man inte kunnat ändra det som skedde, och att någonstans där finns det en visdom, även om man själv har svårt att se det just då.

Så, där är mina tankar kring ämnet, lite kortfattat. Hur ser du på det här?

4 kommentarer

  1. Väldigt intressant och jag som kristen tänker ofta på att uppskatta det man har. Ångest och utbrändhet går jag också igenom men det är en signal från kroppen som säger ifrån. <3 Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja från islamiskt perspektiv är tacksamhet också såklart viktigt, det ger en ju också lite perspektiv. Men som sagt, med ångest hjälper det ju inte att liksom få det tryckt i ansiktet att "-du är otacksam mot Gud!". Det gör i alla fall mig ännu mer nere. :/ Så pratar man ju inte om andra sjukdomar...

      Radera
  2. Jag har flera vänner som är både muslimer och kristna. När jag mådde som sämst förra året var det dem som var troende som gav mig massor med stöd. Träffade föräldrar till mina elever och när jag förklarade att jag mådde dåligt på insidan så fick jag världens kram och ord som "alla kom komma dit" kände mig väldigt stöttad av människorna runt mig. Tänkt mycket på det där, min upplevelse är mer att folk utan tro tycker att man bara ska rycka upp sig och gå vidare.

    Så väldigt intressant att läsa att du upplevt helt andra sidor :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint att höra!<3 Tack för att du delar med dig. :)

      Jag har tack och lov upplevt det med, faktiskt mer stöd än förebråelser. Samtidigt finns de här rösterna och ofta är det (tyvärr) människor med viss "auktoritet" som uttrycker sånt här.
      Har hört detta av andra också som mår dåligt och som tröttnat på att höra att man inte har tillräckligt stark tro om man mår som man gör. Så jag tror nog att det i alla fall inom det muslimska samfundet är ett bekymmer. Alla länder är olika såklart och den muslimska världen är minst sagt varierad, men sjukvården och förståelsen för sånt här ligger efter i många delar av världen. Säkerligen inte bara i en del muslimska länder. Finns ju fortfarande fördomar om psykisk ohälsa bland människor även i västvärlden.

      Radera

Hej och tack för att du kommenterar och ger feedback, alltid kul och välkommet att höra dina åsikter och att diskutera.

Tänk bara på att jag modererar kommentarerna innan de publiceras och att kommentarer som är irrelevanta och eller innehåller hat/negativitet skickas direkt till papperskorgen. Detta för att jag såklart vill ha en positiv stämning här i bloggen.

Jag svarar här på din kommentar men hälsar på och kommenterar på din blogg om du har en. Glöm inte att länka! :)

Happy reading & ha det gott!