God eftermiddag! Hoppas att du har en trevlig söndag. Här var det tänkt att det skulle vara lite av en städdag, men OOPS, så blev det ögonbrynsfix och lite träning på att ta självporträtt istället nu när mitt kära stativ äntligen fick följa med hem.

Lägenheten här har ju stått tom ett tag nu när vi varit borta, men någon särskild inspo till att fixa har jag inte. Man tänker ju en hel del med tanke på vad som hände i förrgår och då jag äter i lite kaloriunderskott så känner jag mig rätt energilös. Så jag är med andra ord så ickehuslig som man kan bli just nu. Angående min familjemedlem så var det en hjärnblödning och det är tydligen stabilt, så bara att vänta och se. Vi håller alla tummar och tår och jag är som vanligt frustrerad för att jag SOM VANLIGT känner att jag inte kan vara där och stötta om det behövs. Blä.

Men då till mitt lilla kaloriunderskott. Ja, jag har börjat räkna kalorier. Nej, ingen behöver oroa sig. Jag är snäll mot mig själv nu och räknar helt enkelt för att jag vet att det är det enda sättet för mig att få hälsan under kontroll. Denna gången är jag dessutom beväpnad med vetskapen om varför man blir så jädra hungrig ju mer man går ner i vikt, att det helt enkelt är kroppens sätt att försöka bevara sin nya “set point”, dvs den vikten man har haft en längre tid. I mitt fall då en redig övervikt. Med andra ord måste man hålla ut och drilla kroppen så pass länge att den nya vikten blir ens nya set point.
Låter svårt och det är det nog också. Men jag måste prova. Andra alternativet är att fortsätta att missbruka mat och gå upp i vikt. När ska det ta stopp då?

Jag har i alla fall inte tröstätit de här dagarna, vilket är snudd på onormalt. Kanske för att jag vet att det ändå inte hjälper? Eller så är det för att jag är så taggad. Hur som, jag får ta en timme i taget och försöka äta så näringsrik mat som jag bara kan.

Sammanfattningsvis så kan man säga att jag förstår nu att jag är värd detta. Värd smarta och sunda val och att jag tar hand om mig själv. Jag kommer alltid få påminna mig om det, och att det inte är en katastrof om jag inte får äta/dricka något jag är sugen på NU, utan man kan faktiskt “vänta tills imorgon” utan att dö på fläcken av sug.

För övrigt vill jag rapportera att min rotfyllda tand gått sönder, hur kul är det då på en skala? Jag som är rädd för att gå till tandläkaren känner sån panik alltså. Föreställer mig skruvar och blod som forsar. Fy fasen. Men jag kan inte bara dra ut den för det är tanden precis bakom hörntanden.. Så den gluggen skulle synas väldigt tydligt.

Man har det ju inte roligare än man gör det, eller hur?

Dela vidare :)

3 Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.