När killar får göra vad de vill

*Varning för absolut icke rumsrent språk och ett allmänt bittert inlägg*


Så jag satt och ägnade mig åt lite creepy stalking på FB igår. Eller ja, jag såg en gammal klassbild en annan tjej lagt ut och så fick jag den briljanta idén att kolla runt lite vad folk har för sig nuförtiden. Jag hamnade hos en plågoande från högstadietiden. Jag skojar inte när jag säger att det högg till i mig när jag såg hans ansikte. Trots att det var så längesedan och människan typ verkar vara en go’ familjefar idag.

Men, tillbaka till nian då. Runda slänga 20 år sedan. Lilla jag är som flickor är mest i den åldern, och vår klass var väl som klasser var mest. En salig blandning av plugghästar, bimbos, tuffingar, förälskelsen och så den där. Han som kunde använda ens axel som slagpåse helt apropå när man gick förbi honom. Man ville liksom inte möta honom i en dörröppning, för man visste att det kunde komma slag. Alla lät honom naturligtvis hållas. Han var ju bara sån. Han hade det nog svårt hemma. Varit med om jobbiga saker. Men far åt helsike vill jag säga till alla vuxna och ansvariga som inte vågade säga ifrån på skarpen, JAG ska väl inte behöva lida för att han inte har några spärrar?

Well, nian löpte på, liksom. Så en vacker dag i matsalen när jag satt och åt och garvade med kompisarna, så hörde jag något oväsen, stolar som flyttades våldsamt. Jag tittade upp, och så smällde det bara till. Kändes som om hela ansiktet exploderade och det blixtrade vitt. Min käre plågoande hade gett mig en rak jävla höger där jag satt.

Jag var så chockad att jag bara satt där och höll i mitt ansikte medan tårarna kom. Sen sprang jag därifran. Inte för att jag inte hade god lust att resa mig upp och slänga en stol på fanskapet, men det var liksom inte jag att göra så. Jag flyr hellre. Så jag for ut ur matsalen och smällde upp dörren på magistern på vägen ut. Sprang hem. Vad gör man annars liksom?

Tiden efter var bara en stor besvikelse. Ingen ursäkt fick jag. Jag måste förlåta. Borde inte polisanmäla för det är ju synd om honom. Han hade bråkat med en kompis som precis innan det där hände sagt något extremt sårande. Så det var tydligen helt jävla förståeligt att han misshandlade mig framför halva skolan.

Hur som, det här skulle ju inte bli nåt “skriva av mig”-inlägg. Jag tänkte mer rikta kritik mot skolor här. Hur kan lärare stå och se på när elever retas, blir boxade på i klassrummen, blir MISSHANDLADE och sen skylla på offret? 

Inte. Ens. En. Sketen. Ursäkt. 

Som sagt, far åt helvete. 

“Pojkar är pojkar” och “han kanske gillar dig” är sånt man som tjej ska dras med när ens kropp blir kränkt gång på gång av killar med deras stora jädra egon.

Kan säga att om pojkar fick samma uppfostran som flickor så skulle världen se väldigt annorlunda ut! Samma krav och samma regler. Samma förväntningar på respekt. Och skolor måste sluta kasta ved i den mansgrisiga elden genom att förstärka sådana här äckliga beteenden. Annars har vi (som nu) sårade flickor som växer upp utan självkänsla och med uppfattningen om att de inte är värda att man säger stopp, inte är värda att man anmäler och kräver rättvisa.

Synd och skam att man ens ska behöva säga det!

Aldrig mer någons slagpåse!

5 reaktioner till “När killar får göra vad de vill”

  1. Så vidrigt, upplever att just högstadiet var en sådan period för många. Det är som att vissa lärare slutade bry sig då. Fördelen då mot idag är ändå att många av den gamla läran försvinner och in kommer nya och unga lärare med mer tänk både genom genus, tankar kring hur man ska vara och värderingar.

    Jag har nolltolerans mot mobbning och utanförskap i mitt klassrum, jag är noga med allas lika värde och har sedan jag började jobba 2012 fått höra av elever att "Du är en bra lärare, du bryr dig". Jag gör ju det bryr mig, men det har ju också resulterat i den berömda väggen. Som lärare lär man bry sig, det finns inget annat.

    Sen är det ju sorgligt att resurserna är knappa i dagens skola, i den bästa av världar skulle det finnas någon som hjälpte alla barn hela tiden. Skolpsykologer som arbetade aktivt i alla klasser och liknade.

  2. Fint att det finns lärare som du!♥ Jag tror många helt enkelt inte fattar vilken enormt stor påverkan sånt här kan få i ens liv även långt efteråt. Alltså att man påverkas av inte bara själva slaget utan att ens egen självbild naggas i kanten när man blir uppmuntrad till att bara stå ut med det som sker. Fruktansvärt.

  3. Men alltså gud! Ush så himla trist att det var så, hoppas verkligen att dagens lärare är "hårdare" krävs ju om inte annat mer disciplin i skolan, det är ett hårt klimat att gå i skolan idag, mkt värre än förr.
    Svar: Ja det är verkligen ett drömresmål, likaså som Dubai och den drömmen blir ju verklighet i sommar! Håller helt med dig man vill åka dit för att höra och se dessa skottar också, förstår precis vad du menar! Till Dubai så vill jag ha en fin huvudbonad/turban en sådan man bara drar på sig med resår hade varit så kul och även skydd mot solen. Har du några tips på vart jag kan inhandla det på nätet kanske? Vet ej riktigt vad dom kallas.

  4. Det är en fin idé men jag tror jag lagt det tillräckligt långt bakom mig ändå. Alltså det lämnade ett sår självklart men jag är mest besviken på omgivningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge