..och så var man tillbaka!

Hej på er och gott nytt år! Det var minsann inte igår. Jag hade dunderpoblem med telefonen här (den avled) och telefonbolaget ville inte hjälpa (tunisisk service) så vi var utan internet all denna tid. Alltså sedan typ mitten på november. I dagens samhälle så känns det närmast omänskligt, haha. Men vi överlevde även detta, tro’t eller ej. Tyvärr hamnade dock bloggen på rejäl efterkälke eftersom Blogger inte längre har någon app att blogga från i mobilen. Ytterligare en anledning att fly till WordPress, I suppose.

Under den här tiden har vi skördat oliver från familjens odling, och rest till Sverige. Det sistnämnda var minst sagt välbehövligt. Vi åkte dit som vrak och kom hem som (nästan) nya människor. Jag med feber visserligen, men ändå. Utvilad i skallen åtminstone. Men visst satte ångesten igång även där dagarna innan vi skulle åka. Man kan visst inte slippa undan bara sådär, inte.
Jag ser väldans fram emot att stanna i Sverige i sommar och börja plugga, om man säger så.. Så kan man ju sammanfatta det hela.

Planer framöver

Nu är det då dags att sätta fart härinne, tycker jag! Jag har saknat att blogga, och er, något enormt. ”Man saknar inte kossan förrän båset är tomt” heter det ju, och jag menar inte att ni sötisar är kossor, men bloggen som projekt, med allt vad det innebär, har varit viktigare för mig än vad jag trott. Här har jag skrivit av mig, ”träffat” nya trevliga människor och lärt mig massor. Främst av att den lett till att jag hittat andra bloggare som inspirerar och ger råd och tips. Så det är inget jag har lust att ge upp i första taget!

Jag ska sätta mig ner och fundera ut lite grejer här för bloggen, vad jag vill skriva om, eventuella inlägsserier som jag vill ha som återkommande här, och så vidare. Givetvis fortsätter jag att vardagsblogga, att skriva om ångest och min resa mot att få tillbaka ett sunt förhållande till mat, så det förändras ju inte. Något som också definitivt måste ske snart är en WordPress-flytt, men det ligger ännu i planeringsstadiet. Fast okej, lite kan jag ju erkänna att jag är feg. Ha. Det ligger ju en viss trygghet i det man känner till och är bekväm med, liksom.

Hur som, jag hoppas att ni haft en bra start på 2018 och att vi ses här framöver!

En kommentar till “..och så var man tillbaka!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge