Saknar den gamla goda tiden

Ja, alltså inte för så längesedan, men när vi var taggade och glada, påväg till Sverige. Nu är jag bara helt körd, ont överallt och trött som ett ruttet ägg.

Disken är ett berg, massor med tvätt som ska fixas, kattlådan ska städas, och och och. MEN jag ska inte gnälla. Det är förresten inte gnäll, det är snarare att jag erkänner att jag fått känna på att rent fysiskt så klarar jag både mer och mindre än jag trodde, på något konstigt vis.

Jag her bevisat för mig själv att jag trots mitt syndrom lyckas vara fysiskt aktiv så pass att jag kan skörda oliver, samtidigt så känns det som om jag aldrig kommer att kunna göra en sån här sak utan smärta och kramper. Ändå har det gått bättre än väntat! Är så tacksam för att jag kunnat delta och inte bara fått sitta bredvid och låta min stackars man kämpa själv. Nu har vi kunnat göra det här som ett team.

Dela vidare :)

4 tankar om “Saknar den gamla goda tiden

  1. Vad roligt att höra om era oliver, ser fram emot bilder. Kommer ni producera typ olivolja eller så? Vad jobbar ni med därnere?
    Svar: Ja alltså, det är nog många som gör så idag. Men trots att man gör det så kan man ju ändra inriktning i livet, inte försent att läsa något nu.

  2. Vi har både lagt in och pressat olja.

    Tyvärr är jobbsituationen inte så spännande här, vi lever i princip på svärfars nåder sedan revolutionen. Därav stundande flytt (så småningom) till Sverige för plugg och jobb. Det tär på en att hänga i ovisshet, liksom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.