Vårt första ägg, minsann!

Hallå på er! Hoppas att ni haft en kanonbra dag. Här har vi varit ute på vischan as always, idag fick vi en ros planterad, en variant som heter "ward arbi", dvs arabisk ros. Vete 17 vad den kan heta hos oss? Men den doftar helt otroligt, vansinnigt, underbart gott (och starkt) och svärmor insisterade på att vi skulle ha en framför verandan, mellan jasminen och misk el-lil. Båda plantorna luktar helt fantastiskt men starkt, så med rosen också så skämtade jag om att vi får sitta där sen på verandan med varsin inhalator..

MEN, det blir nog bra det där. In other news, så har vi fått vårt första ägg. Bild på underverket finnes icke här eftersom min kamera tydligen hatar mig och inte vill connecta till min dator, men för er som typ aldrig sett ett ägg förut så finns det en bild på min insta. Ok, kanske too much att plåta ett ägg, men det är ju VÅRT FÖRSTA! Superstort! Dessutom har vår unga lille tupp som man för ett par dagar sedan inte kunde skilja från hönsen, sträckt på sig, fått en tuppkam och börjat gala. Han fick gehör från resten av byns tuppar så det var tydligen skitkul, för sen var konferensen igång.

...och lille Gizmo har vi hemma efter veterinärbesöket i förrgår, då vi tog honom för att tvätta ett nasty sår, vaccinering och antibiotikakur. Han sitter i karantän inne i badrummet. Inga problem dock, han har både mat, låda, koja och leksaker så det går ingen nöd på honom. Nu måste han bli av med det där läskiga såret så han kan gå tillbaka till sin roll som vildkatt på vischan. Nåt som passar honom alldeles utmärkt!

Förlåt, men ångesten tog över

God kväller! Söndag och snart dags för en ny vecka, tydligen. Jag har varit lite seg med bloggen för jag har haft skitångest (nivå ångest x 100) så jag har liksom inte orkat med riktigt. Häromdagen satt jag med händerna runt halsen i bilen och grät/pep/jag vet inte vad, för det kändes som om jag skulle få en hjärtinfarkt och jag kunde inte andas. Liksom som om allt blod forsade upp i huvud och hals., och hjärtat fladdrade. Asäckligt.


Hur som helst, man tog sig igenom den attacken med. Fast nu är lilla Gizmo sjuk. Igår upptäckte vi att han hade en varböld som spruckit. Vi visste inte ens att han hade ett sår, stackaren. Inte så praktiskt med päls alla gånger.

Eländet rann och rann, vi rengjorde så gott vi kunde. Idag hade vi med oss jod och antiinflammatorisk medicin för katter utifall han var krasslig. Vilket han också var. Hans öron var röda och varma så såklart hade han feber. Han var dock sitt gamla vanliga, glada och lektokiga jag som börjar spinna så fort man tittar på honom. Aptiten var minst sagt frisk, som vanligt, med andra ord.

Men.

Man blir ju orolig för sin bebbe, och eftersom han är utekatt så får vi väl tippa på att det är en av de andra katterna där i området (de finns 1 speciellt som har stark förkärlek till vår tomt) som velat lära  honom en läxa, och eftersom detta är ett rabiesland så blir man ju orolig. Är det rabies är det ändå försent, men är det inte det så behövs det i alla fall en veterinär för att kolla på detta + att lillputte kanske behöver antibiotika. Dessutom är det ändå dags att vaccinera honom.

Stackaren. Inte lätt att vara vildkatt, inte.

Enkla saker din blogg behöver



Hejsan! Ooooh jag är totalt hypad att få flytta väck min blogg till Wordpress och FRIHETEN, men under tiden det är på G (jag är ju kontrollfreak som sagt så jag måste typ bli bästis med supporten på webbhotellet först innan jag vågar, haha. Stackars dom, btw.) så tänkte jag knåpa ihop lite mer bloggrelaterade inlägg, bland annat lägga till fler snygga gratisteman jag hittat till det här inlägget.

Idag blir det då en liten lista på grejer som jag känner att jag som läsare gärna vill se när jag ploppar in på en blogg. Sådant som hjälper mig att hitta runt och att känna mig välkommen, liksom.

OBS! Detta är icke menat som någon pekpinne från nåt proffs, för vi har alla olika stilar och smak. Nope, jag är bara en helt vanlig läsare, och alla får såklart ha sina bloggar precis som de vill och som de mår bra utav. You do you!

1) Typsnitt man kan läsa.

Det här är väl det som är viktigast för mig. Jag som har nedsatt syn sticker direkt om texten är för liten eller tunn. Tänk supertunna typsnittet Roboto. Funkar inte som brödtext enligt mig, ändå har så många bloggar det.

2) En väl genomtänkt "Om mig"-sida.

Inte alla plattformar tillåter sidor, men då kan man ha ett inlägg där man presenterar sig själv. På exempelvis Blogg.se kan man skapa en ny blogg med till exempel adressen "www.minblogg.se/om" där man kan ha en design som matchar ens egen och där bara ha en enda snygg sida med presentation. Om man så vill. :)
Tänk på att efter framsidan på bloggen så är ens presentation oftast den mest besökta sidan så det lönar sig att lägga ner energi på den. Influencers of Sweden har en kanonbra artikel om hur man skriver en "om mig"-sida.

(Och ja, min om mig-sida finns inte mer för jag flyttar snart och ska i samband med det bygga om allt, design, info och hela rubbet så det förhoppningsvis blir något mycket, mycket bättre.)

3) Kontaktinfo.

Tänk om man som läsare eller någon från ett företag hemskt gärna vill komma i kontakt med dig och så är det tvärstopp? No can do. Kontaktinfo måste finnas lättillgängligt.

4) Sociala medier

Oavsett vart man kan följa dig, ploppa in en ikon och gärna också en widget! Instagram & FB-sida, fansen måste ju veta vart de ska ta vägen för att följa dig, liksom. Jag är stort fan av just instagramwidgets, kolla in snapwidget.com eller om du har Wordpress så finns det ju flertalet plugins att välja mellan.

5) Sökruta & arkiv

Yes boss, att kunna söka runt i bloggen och leta efter fabulous inlägg från förr är viktigt. Rätt logiskt egentligen.

6) Synliga och välsorterade kategorier

Jag får lite panik när jag hamnar på en sjysst blogg och det i sidospalten finns en meterlång lista på 37 olika kategorier. Eller ännu värre, ett kategorimoln (åter igen här, kan vara svårt för människor med nedsatt syn).
Kör du eget på Wordpress kan ju ett par breda kategorier och sen mer detaljerade taggar, vara en bra idé. Jag diggar att ha kategorierna i toppmenyn, men det är ju en smaksak. Inte alla teman har ju en sådan, men att sortera och planera sina kategorier kan man ju alltid göra.

Som sagt, you do you, men här var i alla fall några basic grejer som faktiskt verkar vara rätt vanliga att missa. 
Happy blogging!

Våra perfekta liv på internet

Bara släpper denna här idag. Som en liten påminnelse. Tacksam är jag, för att jag slapp den här pressen som tonåring. Tycker det räckte med idealen förr men nu är det nästan hysteriskt vad man får människors "perfekta" liv, hem och utseenden pepprade i ansiktet varje dag.


Sociala medier är underbart på många sätt men ibland kan det vara bra att påminna sig själv om att allt är inte guld som glimmar. Vi ser bara mycket väl utvalda bitar av människors liv, ibland till och med rena rama påhitt för att få följare.
Man kan inte jämföra med något som inte ens är 100% verkligt.

Till den som bloggar/instagrammar/delar med sig på sociala medier så vill jag bara säga var dig själv. Det vinner man ju också själv på i längden. Vem blir glad av att leva i en låtsasvärld?
Det behöver såklart inte betyda att man berättar om allt som händer, alla problem och sådant. Men det märks när någon är äkta, liksom. Bara är sig själv. Precis så som man borde vara även IRL.

Bilden är hämtad från FB-kontot Humans of Tumblr.

Totalt löjliga saker som gör mig stressad

Helt orelaterad bild, bara för att vi gillar citronträd här på bloggen. :)

Alltså, det här med att ha ångest är verkligen ett kapitel för sig. Jag kan få total panik av riktiga skitsaker som liksom är rätt normala för vanliga människor, även för mig förr i tiden.
Bara kom att tänka på det i bilen idag hur man med ångest liksom lever i sin egen värld. Det gör väl alla på sätt och vis men ibland känns det som om man lever i någon egen dimension alltså.

Så, saker som egentligen är totalt NADA på stress-skalan men som får min hjärna att kortsluta:

- När det är dags att boka resa och gubben säger att han nu ska gå in på datorn & kolla efter biljetter.
Alltså borde man inte vara glad då? Jag får panik och mår illa, vill skjuta upp det så långt det går. Jag är inte rädd för själva resan (den paniken kommer senare..) men att saker ska gå fel med bokningen eller att vi bokar innan vi planerat ordentligt och så vidare. Moi = kontrollfreak.

- När jag ska betala räkningar via internetbanken. Alltså va. Jag ÄLSKAR att betala med såna där blanketter (glömt vad det heter) så att jag kan sitta och skriva, kolla (och dubbelkolla) och sen ser alla räkningar bokstavligen skickas iväg. Att pröjsa på internet är också en sån där sak jag gärna skjuter upp så mycket det bara går. Varför, liksom? Vete 17.

- När jag får oanmält besök eller om vi ska åka någonstans och någon mer ska med som inte var planerat från början. Tror det är kontrollfreaket som spökar där. Mina planer rubbas och jag får ångest.

Listan kan säkerligen göras mer än dubbelt så lång men tror det räcker såhär. Alltså hur löjligt? Ta ett chill pill, liksom. Men det är ju svårt att göra det med ångest.

Har du något sånt där normalt och vardagligt som får dig att freaka ur? Eller är jag ensam om såna här konstigheter? 

(Sen vill jag passa på att fråga er om min meny längst upp ser konstig ut? Samma med min populära inlägg-widget? Laddas inte normalt för mig nämligen. Tacksam för feedback!)

Dagar som dessa

God eftermiddag på dig! Nu har vi kommit hem, kidsen är hos svärmor och jag sitter här och tar det lugnt med en kaffe.
Idag var det typ noll att göra på odlingen, förutom att ta emot 2 unga höns och en ungtupp! Första hönan (som heter Kerstin, minsann) och hennes 8 pyttesmå gullebullar kom ju igår. Så idag fick hon sällskap, vilket hon blev föga imponerad av. Konkurrenter till maten OCH de KAN ju störa hennes ungar! Fy sjutton, liksom. Så de 3 nya krakarna står där i ett hörn för de är rädda att få skäll av patronan.
Hoppas de blir polare nån gång, i alla fall.

Så lite bilder från denna soliga dag! Tack och lov hade det regnat rätt bra innan vi kom men sen sprack det upp. Hoppas på mer regn nu i veckan.



Frulle! Så otroligt nyttigt. På tal om att jag går ner i vikt & sånt då. Nån vitamin kanske finns därinne. Nånstans.


Nasnous var med oss idag och Gizmo hängde efter honom som vanligt. Han springer alltid efter honom vart han än går och ska daska Nasnous på häcken för att få honom att leka. Nasnous är en tjurgubbe och bara fräser och Gizmo har såklart fått smeknamnet "rumpraketen".
Hoppas även här på att det blir vänskap snart! Obesvarad kärlek från Gizmos håll ännu..


Citronträdet har börjat att blomma och det knoppar blad på lilla granatäppelträdet. ♥ Hoppas det tar sig nu, det vi planterat.


Patronan Kerstin och hennes kids. Hur söta?!


En smått derpig liten Gizmo. Tror nog att livet på landet är bra mycket bättre än att bo i en sopcontainer inne i stan vilket försmodligen hade blivit hans liv, precis som det är för så många katter här...


En liten jag. Te, cola och skitiga skor. Men sånt är livet! Överlag en finfin dag.
Hoppas du haft det bra idag du med!

Att lyfta varandra i sociala medier



Hej fina! Lindas bloggkärlekståg på alla hjärtans dag fick mig att fundera lite. Sociala medier är ju ett superbra sätt att nå ut till människor och sprida positivitet, information, kreativitet, ja allt möjligt bra. Tyvärr är det också ett sätt för vissa att sprida motsatsen.
Att trycka ner och hata.

Det är en av anledningarna till att jag bloggar anonymt. Än så länge är jag tyvärr för feg för att stå upp för mig själv och mina åsikter öppet. Evahle skriver om det här med öppenhet på sociala medier också, och där kommenterade jag just att hatet är en av nackdelarna med att vara öppen på internet. Är man kvinna riskerar man att bli ännu mer utsatt och tillhör man dessutom någon minoritet och inte "vet sin plats", då får man nästan vara förberedd på förakt.

Jag tycker att vi som bloggar/instagrammar/youtubar osv borde ta oss mer tid till att lyfta upp varandra på sociala medier. Mindre ego och spam, fram för mer stöd och pepp! Det gäller även mig själv såklart, att bli bättre på att kommentera och att kliva fram där jag ser att någon beter sig illa. Bara för att något sker i ett kommentarsfält och inte ansikte mot ansikte, så betyder det ju inte att den som drabbas inte tar åt sig.

Så, det var dagens lilla tanke. Alltid kan man göra något litet för att glädja någon annan, även på sociala medier.

Känner mig lite deppig och ful idag



Ååååh, sicket peppigt inlägg det här kommer att bli då. Eller kanske inte. Vet inte vad som spökar just nu men jag känner mig så jädra ful. På grund av mitt hår mest då.

Jag vet att jag bär slöja och att "ingen ser" men JAG ser ju. Jag ser att mitt hår blivit supertunt, mörkt, livlöst och att hårfästet åker bakåt. Lägg därtill min hijabsolbränna (kolla här hur en sån ser ut) så ser det ut som om jag har två pannor staplade på varandra, en solbränd och en kritvit. Låter lustigt kanske och jag brukade garva åt det men det skrattet har tystnat.

Jag har ingen frisyr och även om jag hade det, så skulle den nog vara tvungen att vara väldigt kort. Jag vet att det är genetiskt betingat, mamma min körde också mest med kort hår för hennes jättesvall typ kollapsade efter att hon var gravid, och kvar blev typ bebisfjun. Ok, kanske lite dramatiskt, men det vart så tunt i alla fall så hon klippte kort helt enkelt. Kanske jag också är där nu. Lite senare än henne visserligen, men ändå.

Lägg därtill alla mina problem med hårbotten, alltså katastrof.

Saker jag tänkte ta och göra nu, efter lite googlande:

- Ha lösare slöja (ingen tajt undersjal) och försöka införskaffa sjalar i naturligt, mjukare material.
- Börja med nitiskt regelbundet tvättschema + balsam (balsam slarvar jag alltid med).
- Försöka äta mer varierat.
- Pumpa igång med D-vitamin och B-vitamin. Har sånt i skåpet här hemma så varför har jag inte hållit på med det mer noga? Slarv.
- Köra vardagsfix, för min egen skull. Skin care, fylla i brynen och mascara. Basic, men gör så mycket för självkänslan.

Nä, ni. Nu tror jag att jag ska gå och måla naglarna. Gissar på att det blir knallrött...

Veckans ups & downs

Veckans downs:

- Rev mig så det blödde på en rostig ståltråd och insåg att mitt stelkrampsskydd ju måste vara obefintligt vid det här laget.
Gick tillslut till ett apotek för spruta och fick beskedet att VACCINET ÄR SLUT och finns inte på centrallagret heller. Bara att hoppas att man inte dör då.
(Sitter här nu och funderar över hur priviligierade vi är i t ex Sverige, och hur 17 man kan välja bort den där tryggheten som vaccin ger när det finns folk som DÖR av sånt här i andra länder..)

- ...och efter den episoden följde jäkligt jobbig hälsoångest som ännu inte lugnat ner sig helt.

- Jag lär mig då aldrig att sätta stopp för vissa människors idioti. Kort sagt så är jag konflikträdd, så pass att jag låter mig själv bli andras dörrmatta. En vacker dag ska jag lära mig att be folk dra åt pipsvängen. Får nog sätta det på min bucket list. När jag nu sätter mig ner och skriver en sådan.


(En orelaterad egoselfie, just because.)


...och så till det positiva!

- Jag har inte fått stelkramp än!

- Vi har planterat alla möjliga fruktträd nu, bland annat olika apelsinträd, fikon, granatäpple, persika, aprikos, plommon, päron och citron.

- Vi har fått regn! Helt sjukt så man går och hoppas och letar efter minsta moln nu på horisonten. Ens perspektiv har förändrats en del, kan man säga.

- Ska minsann få tummen ur och beställa webbhotell så jag kan flytta min blogg till Wordpress. Vuxenpoäng?

Hur som så har det vart en kul och jobbig vecka samtidigt. Målet inför nästa är att lugna ner mig med ätandet. Jag har ju mitt mål att nå liksom!

Mitt mest lästa inlägg

God morgon! Sitter här med kaffet i högsta hugg och går igenom lite bloggrelaterat.. och såg att mitt mest lästa inlägg of all times (inte för att jag haft den här bloggen så länge, men ändå) är detta inlägg där jag berättar om hur det är att leva med i princip konstanta muskelryckningar och kramper.

Jag har fått en del kommentarer där och frågor från människor med samma, och det visade sig att det inlägget hamnar väldans högt upp på Google. Kan det vara så att detta inte är så ovanligt som jag trodde innan? Trots detta vet man väldigt lite om det inom vården.

Jag blir i alla fall själaglad ifall någon skriver till mig och jag kanske kan trösta och lugna ner en aning. För det ÄR skit rent ut sagt att sitta hemma och tro att man är döende i någon hemsk neurologisk sjukdom. Det kan ta många väldigt lång tid och många läkarbesök innan man verkligen inser att man faktiskt inte är sjuk, och livet under den tiden är ofta riktigt svårt och ångestfyllt.

Mina problem startade ju för en hel massa år sedan. Jag minns att jag inte hade besvär 2007, men 2009 var det igång, så någonstans däremellan. Hur jag hade det då går att läsa i originalinlägget, men här tänkte jag lista lite hur det var då och hur det är nu. Skillnaden nu är att jag äter Tegretol som är en epilepsimedicin, som jag fick utskrivet av neuro fast jag inte fått en officiell diagnos.


Besvären då och nu

Kramper i fötterna - Har jag fortfarande men väldigt mycket mindre. Fortfarande kanske inte direkt på "normal" nivå men jag kan i alla fall leva ett normalt liv med promenader och god nattsömn, liksom. Då kunde jag inte ens stå och diska utan att båda fötterna krampade upp sig samtidigt och jag fick springa skrikandes till närmaste stol för att bända ut eländet.
Fortfarande har jag dock mjuka gummitofflor på t ex badhus då jag vet att jag kan få problem när jag går barfota på hårt underlag och när fossingarna blir kalla.

Nattliga vadkramper - Försvann så gott som helt faktiskt med en magnesiumkur.

"Krypande maskar" i vaderna - Ett superjobbigt besvär som gjorde att musklerna ömmade konstant. Tänk att musklerna jobbar hela tiden utan paus, man går ju runt med konstant träningsvärk! Detta försvann gradvis med Tegretol. Har blivit bättre och bättre med åren.

Kunde inte träna alls - Tja, testa att träna med konstanta fotkramper. Not happening. Om jag dessutom lyckades träna så fick jag betala för det sen med bensmärtor och kramper. Och då snackar jag om 10-20 minuters lätt aerobics, inga tunga grejer.
Nu har jag lyckats genomföra olika styrketräningsprogram bland annat vilket jag tycker fungerar bättre. Jag får dock fortfarande mina dåliga dagar då fötterna är lite krampiga så då får jag anpassa mig till det. Oftast när jag är stressad eller trött, eller har gått mycket under dagen. Träna måste jag göra på förmiddagen innan fossingarna blivit trötta av dagens aktiviteter.

Skakis & svag - Har jag fortfarande ibland men då främst när jag har ångest.

Smärtsam muskelstelhet i vader och anklar och svårt att gå - Helt borta nu. Det blev också bra med Tegretol och mer rörelse/mindre stillasittande.


Nya besvär

Huggande nervsmärtor här och var i kroppen - Lite ny grej det här. Jag har haft det förut med, men inte så mycket som nu. Märktes speciellt när vi skördade oliver. Vi blev klara för ett par veckor sedan och kroppen är fortfarande skitsur på mig.

De gamla sedvanliga, molande bensmärtorna men nu mer huggandes nerför låren. Kan ju i och för sig ha att göra med stillasittande och att jag ökat snabbt i vikt det senaste året.

På tal om de huggande nervsmärtorna så dyker de upp i ansiktet också. Tinningen, i käken, kinden, varthelst det har lust att plåga mig för dagen, typ. Inget riktigt intensivt som sagt som gör att man måste vara sjukskriven eller så, bara irriterande. Eftersom det är rätt nytt vet jag inte hur mycket jag tål heller av fysisk aktivitet, jag vill börja träna men är rädd ifall det är för tidigt efter skörden och att kroppen ska säga ifrån med mer smärta.


Mina tips för dig som lider av muskelryckningar och kramper

Först och främst - sök vård! Inte för att det är något akut eller farligt, utan för att man genom att utesluta exempelvis ALS blir lugnare och bara det jag hjälpa till att dämpa besvären. Inget blir liksom bättre av stress och ångest.
Dessutom så finns det hjälp att få.

Propsa på remiss till neurolog. Väl där, ta då upp BFS/CFS, ha eventuellt videos sparade (eller kanske artiklar eller blogginlägg som detta) där läkaren kan få se besvären "in action". Jag hade såklart inga synliga ryckningar eller kramper alls när jag var hos läkaren, lyckligtvis tog de mig på allvar ändå. Om du inte blir tagen på allvar så sätt ner foten! Det här är ingen inbillningssjukdom utan ett verkligt syndrom som man kan få hjälp med.
Bara för att en läkare inte vet, så betyder det inte att det du har inte är på riktigt.

Neuro kan remissa dig vidare till magnetröntgen vilket är toppen! Då kan man snabbt utesluta annat. Men som sagt, en neurolog kan utesluta allvarliga sjukdomar rätt snabbt bara vid första kollen. På mig ville de röntga bara för säkerhets skull och för att lugna mig.
I slutändan efter alla prover och tester visade det sig att jag var kärnfrisk.

Det finns fler läkemedel än Tegretol som kan hjälpa. Många "krampisar" äter en kombination av olika. Det kan ta flera år av att prova sig fram innan man hittar det som fungerar.

Hur sjukt svårt det än kan vara så måste jag ändå vidarebefordra min läkares råd här. "Försök att leva som vanligt och gör sånt du gillar". Det är så lätt att sitta där med sina kramper och känna att livet är slut. Det gjorde jag med.
Men, tillslut så började jag träna igen, jag promenerar, jag uppfyllde min dröm och fick rida igen (utan kramper, yes!) och jag vet att många andra också har blivit bättre med åren. Ofta verkar det vara så att det jobbigaste är i början, sen planar det ut så sakteliga.

Lider du av ångest eller depression så sök hjälp för det. Jag kan nästan garantera att det gör besvären värre när man mår dåligt psykiskt. För mig satte allt det här igång under en period av extrem ångest och det blossar upp fortfarande när jag känner att ångesten kryper tillbaka.

Gå med i nätverk. Även om det ibland kan kännas ledsamt att läsa om andras problem med det här så är det ändå bra att veta att man inte är ensam. Det hör nog ihop med det där med att få bekräftat att man inte är inbillningssjuk. Det finns forum och FB-grupper med likasinnade där man kan ställa frågor, jämföra krämpor (hur knäppt det än låter) eller kanske bara prata av sig.

Vill någon bolla funderingar med mig så finns jag här också såklart! Maila isåfall på frugan-e(at)hotmail.com. 




Bara för att man ler och ser glad ut så betyder det inte att man mår bra eller är frisk. Allt syns ju inte på utsidan men det gör det ju inte mindre verkligt för det.

Webbhotell, bloggande & nätverk. Help!


Hej på dig! Tänkte bara ploppa in här och be om hjälp, för jag vet att det finns läsare som har koll på detta. Ja alltså, det här med webbhotell. Det verkar ju vara en djungel!
Jag har mitt domännamn hos Binero och bloggar på Blogspot.com. Nu är det alltså dags tycker jag att testa det här med att bli egen. Rulla in på Wordpress, självständighet, 100% kontroll och allt det där. Samtidigt känns det ju skitläskigt. Tänk om allt går åt pipan, liksom?!

Som jag nämnt förr så har jag lite svårt för att våga saker, men jag intalar mig att jag kan ju testa ett år och se hur det känns. Det är ju inga rikedomar det handlar om, precis. Om jag efter det första året känner att jag lika gärna kunde blogga på en gratisportal - ja, då kan jag ju helt enkelt gå tillbaka till det då, med samma domännamn. Ingen skada skedd.

Eller så blir det superbra, är jättekul, motivationen får ett lyft och allt det där, och jag fortsätter. Who knows?

Jag tänkte sitta ner en dag och brainstorma. Syftet med bloggen, vilka läsare jag vänder mig till främst, sätta några mål. Gå med i fler nätverk. Även om jag inte är i Sverige just nu så är ju just det så fantastiskt med att vara bloggare - man kan "träffa" kompisar och bolla tankar med andra oavsett avstånd. Sedan så kan man ju faktiskt delta i träffar osv när man är i Sverige, inget som hindrar egentligen.

Så det var dagens bloggfunderingar. Om du kör eget med webbhotell, vad tycker du man ska tänka på? Vilket bör man välja? Är det något att satsa på?

8 snygga gratisteman till Wordpress

Idag tycker jag att vi nördar ner oss lite i bloggdesign igen, det var ju ett tag sedan och det här är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Jag planerar en flytt snart till eget webbhotell (kan inte låta bli att testa om det är något för mig) så jag letar såklart tema åt mig själv och tänkte liksom att jag kunde ju dela med mig av det jag hittat här med!
Kanske fler som står i startgroparna eller vill byta utseende på sin blogg?

En sak jag lagt märke till på många sidor som rekommenderar gratisteman är att de som finns oftast riktar sig mot sånt som är stereotypiskt "manligt" eller typ online magasin som snarare ser ut som nyhetssidor. Jag letar efter mjuka färger, lättläst text, teman där man kan lägga in egen header eller logo, där fokus är på text och bilder snarare än på att klämma in så mycket innehåll på så liten yta som möjligt.

Så, då kör vi då, en liten lista på gratis teman till Wordpress!

1. Islene 


Ljust och fräscht tema, fullspäckat med allt man kan tänkas behöva. Riktigt snyggt i all sin enkelhet.
Mer info och nedladdning.
OBS! Verkar vara snudd på omöjligt att få tag i support för detta tema, så man är kanske i princip själv ifall något skulle gå snedd vid installation osv. 

2. Lucienne


Annorlunda variant på framsida:


Ljust, lättläst och fräscht. Annan typ av framsida på bloggen än den man är van vid, kul för de som vill ha något annat än den vanliga standardlayouten. 
OBS! Verkar vara snudd på omöjligt att få tag i support för detta tema (kommer från samma sida som temat ovan), så man är kanske i princip själv ifall något skulle gå snedd vid installation osv. 

3. Ashe




Få gratisteman ger så mycket valmöjligheter vad gäller layout som detta. Det här var bara en variant jag knåpade ihop, man kan nämligen testköra temat innan man laddar ner.
Info och nedladdning här.
OBS! Är tydligen inte gjort för att fungera för Jetpack, en väldigt populär plugin för Wordpress. Integration för Jetpack får man bara om man köper pro-temat.

4. Unwind



Ljust & vitt, men inte tråkigt för det! Det här temat är väldigt flexibelt, man kan byta layout på både header och blogg, samt byta typsnitt, välja om man vill ha slider, använda egen logo osv.
Info och nedladdning här.
PLUSPOÄNG för bra support från SiteOrigin som har skapat temat.

5. Envy




Tema av portfoliotyp som egentligen passar alla bloggare, skulle jag vilja säga. Särskilt om man gillar vitt! :)
Info och nedladdning här.

6. Blossom Feminine



Diggar du breda bloggar med större text så är detta nog för dig! Dubbel bonus om du gillar rosa. Fast worry not om rosa inte är din grej, tydligen kan man ändra på det, och en hel massa annat också.
Info och nedladdning här.

7. Zillah




Är stilfull enkelhet det man är ute efter så är Zillah nog perfektion i överflöd. Vill man dessutom lägga fokus på innehåll och då främst bilder så har man verkligen hamnat rätt!
Här kan man välja mellan olika layouter och med/utan sidomeny. Fattigt på färgfronten men exempelvis länkar kan man säkerligen ändra färg på via CSS ifall de olika färgerna som finns att välja på inte funkar för dig.
Info och nedladdning här.

8. MinaLite


Minimalism deluxe. Blir ögonen inte lugna av att titta runt på denna bloggdesign, då vete 17. Här får man vad man ser, plus att man kan ladda upp egen header och temat är såklart pimpat för SEO.
Mer info och nedladdning här.

Det var allt för tillfället, men den här listan kommer såklart att fyllas på allteftersom, tror nog att vi kommer få se en hel del nytt och fräscht under 2018. Gratis är gott och som man ser så behöver det absolut inte vara trist! 

Bloggkärlek för fullt!


Helloj! Skrev ju här om bloggtåget som Linda startade, helt enkelt ett coolt sätt att ge lite bloggkärlek genom att länka till andra bloggare, nåt jag tycker att det finns lite för lite av numera.

Nu var det då dags att dela med sig av länkarna till alla bloggare som deltog, och här är den!
In och läääs!

Anna 

10 frågor om mig

Inlägget innehåller annonslänk

Vilket ord använder jag ofta? Förutom diverse svordomar (classy, I know) så är det nog "jag älskar dig". Säger jag så ofta jag kommer åt, till gubbe och barn. En del kanske tycker att man inte ska säga det så ofta för att det blir urvattnat och liksom förlorar sin tyngd, men jag håller inte med.
Kärlek ska såklart visas i handling men med ord skadar ju inte heller.

Har jag några smeknamn? Lillan, är nog det som förekommer mest förutom mamma dårå. När jag var liten hette jag "mormors lilla groda". Mormor hade en liten glaskula med en blomma och en groda i som jag var så fascinerad av, så den blev liksom "min" då och passade mitt smeknamn. Nu bor lilla grodan hemma hos mamma sedan mormor gick bort.
Tittar alltid på den när jag är där. Min och mormors, liksom.

Vad vill jag jobba med i framtiden? Behandlingspedagog och gärna kostrådgivning vid sidan om. Sen blir det väl kanske också bloggare och olivbonde. Många drömmar!

Något jag blir extra glad av? Mina ungar och när de är nöjda och glada. Samt när jag som har enorma fötter lyckas hitta skor för normala priser. Det är snudd på mirakulöst.

Något jag gjorde i mina yngre år? Mycket dumt, skulle man väl kunna sammanfatta det. Men för att ta något positivt då så var jag en inbiten hästtjej som nästan bodde i stallet. Det var tills man upptäckte fenomenet "kompisgäng" och allt bus man kunde hitta på med allt som var förbjudet. Hoppsan.


På den tiden när man var söt och snäll.

Har jag lätt att hata personer? Nej, skulle jag inte vilja påstå. Jag tål en hel del skit innan bägaren rinner över. Kanske inte så bra egentligen för det är nog sundare att få psykbryt och sen gå vidare. Jag kan bli behandlad som skräp i flera år men när jag väl kommit till förakt så kan jag inte gå tillbaka. En del sår låter jag tyvärr bli för djupa.
Men hat i sig för människor känns för hårt, hat för fenomen som rasism osv ja, men inte människor jag träffat. Mycket andra negativa feelings kan det bli men inte hat.

Något jag ofta får höra? Att jag ser bitchig ut, att jag ser ut som om jag inte vill prata med folk. Att jag inte tar för mig.
Sanningen är att jag har den olyckliga kombinationen resting bitch face och social fobi med ruttet självförtroende, så det är inte det att jag inte vill snacka, jag vågar bara inte ta kontakt. Sen hur mitt ansikte ser ut i avslappnat tillstånd, well, det kan jag ju inte göra så mycket åt.


Jag och mitt resting bitch face. Totalt avskräckande.

När blir människor i din närhet chockad? Skulle jag gå upp på scen någonstans och sjunga så skulle nog många trilla av stolen av chock. Samt om jag gick ut med overknee-stövlar (<-annonslänk). Haha. Sa till gubben på skämt häromdagen att jag ska köpa såna (de är poppis här i Tunisien) och han sa bara att "-jaha, då får du gå ut själv". Tror jag förstår honom, faktiskt.

Något jag inte är rädd för att göra? Tyvärr är jag rädd för det mesta numera. Jäkligt trist.

Har jag åldersnoja? Nej, tycker jag inte. Skönt att närma sig 40.

Listan är skamlöst norpad från Beatrica Jakobssons supersnygga fotoblogg som du hittar här!

Tänkte gnälla lite, men säger tack istället


Vad gött det är när man en pruttig dag som denna kan logga in här på Blogger och läsa era kommentarer. Har världens huvudvärk (och hälsoångest, blir nog stelkrampsspruta imorgon) och kände att jag behövde pipa lite men säger TACK istället.

Känns härligt och upplyftande att vara en del av det här, och fantastiskt att mina erfarenheter med mitt syndrom kan hjälpa andra, äntligen. Eller åtminstone kanske hjälpa till att lugna.

Hur som helst, det blev en kort liten uppdatering idag men imorgon kör vi igång igen med nya tag!

Kram på er

Mer bloggkärlek!


Linda skrev om det här med bloggkärlek igår och att det inte verkar vara lika vanligt att bloggare länkar till varandra numera.
Jag måste nog hålla med, tror jag. Har till och med läst artiklar där proffsbloggare (alltså sådana som jobbar med att utbilda folk i att lyckas i bloggbranschen) uppmanar folk att inte länka till andra "för man vill ju inte skicka bort läsaren från ens sida?"
Nonsens, tycker jag. Klart man ska länka till andra. Tror nog att internätet är stort nog för oss alla..! Vad trist dessutom att bara sitta själv där i sin lilla vrå i cyberspejs.

Så, nu hakar jag på Lindas "bloggkärlekståg", hoppas du gör det du med. :)

Vikt(ig) uppdatering & tillbaks till lugg



Hej fina du! Hoppas att du har en härlig dag. Kanske med massor med kaffe? I know I need it.

I alla fall, idag blir det en väldans viktig uppdatering här på bloggen. Jag har nämligen kört igång med viktnedgången och har plumsat ner 4 kilo på en månad. Det känns inte mycket, samtidigt så är 1 kilo per vecka egentligen en rätt aggressiv viktminskning. Det var inte tänkt så dock utan vikten bara smälte bort när vi höll på med oliverna. Nu är det definitivt svårare och jag kan inte äta lika mycket då jag är tillbaka på nivå soffpotatis.
Det är dock bara att traggla sig vidare! Jag tänkte börja mjukis med styrketräningen igen så fort ömheten, tröttheten och smärtan lagt sig efter allt detta skördande (beror på mitt syndrom som jag skrivit om här) och kroppen slutar vara arg, som någon med samma skit så smart uttryckte det.

Givetvis så ska det gå snällare till den här gången utan "allt eller inget"-tänk. Tror också det är 4:e vändan nu med viktnedgång och nyhetens behag infinner sig liksom inte, känns inte som "en grej" liksom, så det är därför jag inte uppdaterat för varje kilo jag tappat. Jag ligger nu på 102 kg (ja, jag är en sån där som inte skäms för att berätta vad jag väger, who cares liksom..) och målet är att hamna under 100 nu först och främst. Sen tar jag det lite i taget!

In other news, så har jag klippt lugg! Alldeles själv, minsann! Det blev rätt bra, om än ovant. Tyvärr kan jag ju inte dela med mig av bild, men jag kan ju säga att jag nu dolt min jättepanna och ja, maken utbrast att jag ser typ 20 år yngre ut. Win!
Jag kan säga som så att mitt hår blivit så tunt senaste åren och verkligen inte blev bättre under en av mina ångestepisoder för ett tag sen då jag inte tog hand om håret på veckor. Jag slet ut tovorna (och därmed håret) med borsten och tovor som jag inte fick bort fick maken klippa väck. Så sen köpte vi en frisörsax och jag klippte en page på mig själv (eller bob, som det heter numera) och nu då lugg. Jag ser ut som en elvaåring, men vad gör man inte för att försöka rädda kalufsen? Har dessutom blivit mer tunnhårig där fram så jag tänkte att mindre tyngd där kanske hjälper, därav lugg.

Hur kan man annars försöka rädda ett hår som bara blir tunnare och tunnare? Tips?

Citronträd, pedikyr & bloggdesign

Hej på dig! Idag har vi varit ute på vischan igen och planterat vårt första citronträd. Så nu fick det sålla sig till skaran av runt 10 fikonträd. Dessa tog vi som skott från gubbens mosters fabulösa träd med världens godaste fikon, så det kommer ju ta sin tid då de bara är små pinnar som sticker ut ur jorden. Citronisen är redan en planta med blomknoppar, liksom. Jag som har tummen mitt i handen när det gäller gardening vet inte om det är bra eller inte men jag är impad i alla fall. Tjohoo!






Måste ju visa knopparna ju.

Nasnous var med idag också men när han jamar så låter han som Kalle Anka så jag får väl förmoda att han blivit krasslig. Han satt mest på verandan så imorgon får han stanna hemma och vila, snutten. Inte lätt när man är ute första gången, liksom. Lite så jag känner mig också ibland faktiskt när jag sitter fast här hemma bland tvätt och diskberg och sen kommer ut bland folk.

Hur som. Nu blir det underbart chic, knallröd pedikyr för min del och så sitter jag och spånar kring ifall jag ska ta upp det här med bloggdesign igen, främst då att göra headers och annan grafik.
Fast då att ta pröjs via något bolag så som Frilans Finans eller Firmify. Jag behöver en liten inkomst (hello eget webbhotell, haha) men det ska vara lagligt och reko så då måste något sådant till för att skicka faktura.

Någon som kan ge lite råd om vilket bolag som är bäst och enklast?

Slöjrelaterade vardagligheter

Mrs Coskun skrev på sin blogg om 4 typiska hijabi moments, och jag var såklart tvungen att skriva en egen liten lista eftersom jag, well, kan relatera rätt bra!

1. När den faktiskt rätt tajta underjalen åker uppåt/bakåt och man sitter där med en kilometerhög panna och babyfjun som sticker ut. Plus också för att man då ser den vackra "hijabbrännan", dvs kanten efter solbrännan högst upp i pannan.

2. Den när man tappar nålar vart man än går. Jag har förlorat alla mina favoritnålar bara nu i januari eftersom jag alltid fastnade i träden när vi skördade oliver. Tänkte att det skulle vara enklare att skörda utan sjal på skallen men så fick jag skräckbilder på intrasslade hårtestar och en man som måste klippa av mig håret för att få ner mig ur trädet. Ångrade mig då. Slöjan är nog rätt praktisk i sådana lägen.

3. Vad sägs om den när inget vill sitta rätt/still? Alltså seriöst. Lika jobbigt som en bad hair day. Specifikt därför jag undviker silke och siden/glansig polyester som pesten.

4. När man får frågor som "-sover du med den där på?" eller "-du blev tvingad va?" av helt random främlingar. Det är rätt typiskt att vi alla ses som några vandrande reklampelare för islam/slöjan även fast man liksom helst bara vill ses som en själv, som alla andra. Men det får man vänja sig vid dessvärre, man smälter aldrig mer in.

5. Sen den som vimsiga jag lyckades med en gång, jag knatade ut ur huset utan. Vet att det är ovanligt och knappast något typiskt, men det konststycket fixade alltså jag. Gick ut till familjen i vår stora trädgård i Sverige och alla tittade storögt på mig. Jag liksom bara "-va? Vad händer?" varpå gubben sa att "-eeh, älskling, du glömde slöjan..." Haha. Det var nog mitt konstigaste hijabi moment, måste jag säga. Samtidigt så 100% jag.



Moday is fun day!

Jomen eller hur! Jag vet att det är att gå lite mot strömmen att uppskatta måndagar, men jag diggar dem faktiskt. Kidsen är tillbaka i skolan idag efter en veckas lov och tro't eller ej så slet de ut mig ur sängen imorse istället för tvärtom. Det är snudd på mirakulöst, kan jag säga.
Det var nämligen av yttersta vikt att jag skulle vakna tidigt, så jag kunde platta ena dotterns hår. Important stuff.

Vi tog dessutom med vår innekatt till olivodlingen, det här är andra gången han ser världen utanför en lägenhet. 5 år är han och han har inte varit ute innan alltså. Tjejen vi köpte honom och Noussa av bodde i en lägenhet inne i stökiga huvudstaden så vete 17 om han ens känt på frisk luft alls i livet.

Han och Gizmo har blivit kompisar nu, trots att kärleken är starkare från Gizmos håll. Han verkar riktigt beundra farbror Nasnous och försöker få med honom på noterna att leka hela tiden. Nasnous är föga imponerad. När lille Gizmo dessutom hoppade upp på husses ben, då fick han sig en redig avhyvling och blev prompt bortjagad av Nasnous då som tydligen skulle visa att husse minsann var hans!



Sen gick husse med honom till Noussas grav. Igår var det 5 månader sedan hon dog. Kan säga att jag vantrivs här fortfarande, känns som om vi bor i en kista. Inget är som det ska vara utan vår tokfia här. Eller ja, det är väl som det ska, men det känns så fel. Alltid den där känslan av att något är off, liksom. Det skulle ju vara hon och Nasnous tillsammans, de som skulle upptäcka olivodlingen och sen åka med oss till Sverige.. Helt otroligt skrämmande hur saker och ting kan förändras från en sekund till en annan.

Nåväl. Nu sitter man här, tröttare än tröttast. Blir en degig kväll, tror jag.

Hoppas du haft en fin start på veckan!

Vårfavoriter från Cellbes

Inlägget är reklam för Cellbes och innehåller annonslänkar





Så mycket fint man hittar nu hos Cellbes! Gillar såklart att de har stora storlekar i allt. Jag är ju galen i rosa och beige men bär alltid svart. Bar verkligen alla kulörer förr men sen jag blev överviktig har det liksom gått över till svart allting för då kan man ju "dölja" mer liksom. Men nu tänkte jag ge tusan i att leta efter svart! 

Förutom då kanske den där basic långa kavajen längst upp, det var verkligen längesedan jag såg en lång kavaj. Bra för mig som är långskånk och vill ha kläder som går ner över rumpan.

Vilken är din favorit?

Veckans favoriter & skämskudde



Happy sunday, fina! Nu är ju ytterligare en vecka, och helg, över. Snart, i alla fall. Jag ville bara dela med mig av 3 inlägg/nyheter jag hittat under veckan, sånt som jag tycker är intressant och inspirerande.

Så då kör vi!

- Jennifer Sandström skriver på sin blogg om hur man går från att blogga som hobby till att göra det professionellt. Det verkar dessutom som om det blir fler inlägg på samma tema. Jag kommer definitivt att följa! Särskilt spännande för någon som jag som verkligen har noll koll på det här. Jag vill lära mig mer!

- Macy's i USA kommer att börja sälja en hel linje med islamiska kläder. Det känns som om de verkligen går emot en hel del tabun och jag tror att de får förbereda sig för en rejäl hatstorm. Känns som om nåt sånt här inte skulle vara möjligt i Sverige, eller vad tror du? Vi ligger nog lite efter på den där fronten när det gäller att inkludera.
Man minns ju hur Åhléns fick stryk då de inkluderade en beslöjad modell i en reklamkampanj, så tänk om de skulle börja sälja på samma sätt som Macy's? Förmodligen ramaskri. Polarisarna skulle smälta, alla vulkaner skulle få utbrott, jordklotet skulle vända sig ut och in och hela universum skulle implodera. Typ.

- Lady Dahmer funderar kring det här med att älska sig själv. Viktigt ämne och intressanta tankar.

Sist men inte minst så måste jag bara undra vad som har gått åt helsike med Sverige, när nazister ges tillstånd att demonstrera och dessutom får polisbeskydd när de ska sprida sitt hat?
Jag antar att de skulle tillåta en IS-demo också då? Same shit, liksom.

Jag fattar verkligen inte hur de resonerar. Hur man med vilje kan stötta dessa monster. Har vi verkligen inte lärt oss ett skvatt av historien?

10 random frågor

1. Vad gör du om 15 år? 

Drömmen vore ju att kunna bo halvårsvis i Sverige och Tunisien. Varma tiden i Sverige, vintern med olivskörd och allt i Tunisien. Färdigutbildad, bloggar fortfarande (yaay!) och kan försörja mig både på plats i Sverige och online med blogg och det jag vill utbilda mig till när jag befinner mig i Tunisien.

2. Om du skulle förlora ett av dina fem sinnen, vilket sinne hade du då valt?

Luktsinnet. Är det ett av de där sinnena? Hur som, har så ofta problem med näsan och allergi så jag har vant mig redan vid att vara utan det här med att känna dofter. Det kommer och går med täppan och det. Så jag skulle klara mig.

3. Vad inspirerar dig mest?

Det kan man kalla en svår fråga. Min mamma, mina barn. Sen finns det människor i min omgivning faktiskt som inspirerar mig på ett sätt som kanske är lite tvärtom; de är praktexempel på hur jag inte vill vara och leva..

4. Hur balanserar du privatlivet, personlig tid och bloggen?

Jag jobbar ju inte så tidsmässigt är det inga problem. Jag har liksom en vision för hur jag ska lägga upp det här med blogginlägg men i slutändan blir det ändå "när andan faller på" vilket jag ärligt talat inte är helt bekväm med. Känns lite hipp som happ just nu. I'm working on it.

5. Om du hade haft en superkraft, vilken skulle det i så fall vara?

Att kunna förflytta mig vart som helst på ett ögonblick. Tänk vad fri man skulle känna sig.
En annan superkraft man skulle vilja ha vore ju att kunna hela andra människor. Gärna med telepati. Fast den första kraften i kombo med den andra vore ju grym.

6. Skulle du hellre vakna upp varje dag med perfekt smink eller perfekt hår för resten av ditt liv?

Perfekt hår, tackar! Mitt hår är sorgligt. Problem med hårbotten och ett hår som blir tunnare och tunnare. Vet inte vad jag ska ta mig till och ingen frisyr har jag heller.

7. Vad är ditt drömjobb?

Alla goda ting är tre heter det väl? Beroendepedagog, kostrådgivare (eller dietist ännu hellre men OMG vilken utbildning) och såklart bloggare.

8. Hur skulle du beskriva din stil?

Lite sådär bonde med guldkant. Eller drömmar och visioner om glamour. Haha. Jag gillar jeans, tunikor, kappa.. Skor med liten klack. Enkelt och basic med andra ord men så kan ju detaljerna glänsa, liksom. Just nu har vi inte råd med kläder typ alls, men annars så gillar jag faktiskt mode och skulle bra gärna vilja ha mer utrymme för det.


Min stil. ;)

9. Vilket är ditt favoritkonto på Instagram?

Hands down @muslimskkvinna. Ett konto som uppmärksammar diskrimineringen och rasismen mot oss men också annat relaterat till oss muslimer och hijabisar.

10. Med två ord eller mindre - hur skulle du beskriva din humor?

Not classy, om man säger så. Eller "icke rumsren" kanske är bättre för att beskriva..

Dags att pensionera min 4s?

Detta inlägg innehåller reklamlänkar från Adviral



Skal iPhone 7 - Black Marble / Clutch iPhone 7 / Magnetic Ring / Powerbank / Cable 2 meter

Ja, min Iphone 4s som jag tog över efter mor min fungerar alldeles utmärkt, men det vore ju lite kul att kunna köpa snygga skal och sånt. Erkänner att jag trånar lite efter allt snyggt som finns numera!

Inte riktigt som på den tiden när man hade en Nokia 3110 eller vad den nu hette, då var det fanken glammigt på hög nivå att ha ett knallrosa skal inköpt i nån skum butik på Hötorget, haha. Nu finns det ju en hel modebransch nästan för telefoner..! 

World hijab day

Det är den första februari idag vilket betyder att det är World Hijab Day. En egen dag för att uppmärksamma rätten att bära slöja. Jag vet att det provocerar en hel del människor med tanke på det nutida politiska klimatet att denna rättighet uppmärksammas, men det är för mig självklart att få välja själv, även om kvinnans val inte passar in i mallarna för hur den västerländska kvinnan bör leva och klä sig. För det är ju alltid det som används som måttstock för att avgöra vad som ska anses vara rätt.

Jag vet att inte alla kvinnor har friheten att välja att avstå slöjan. Jag vet också att inte alla kvinnor har möjlighet att ha på sig den fastän de vill. Grundproblemet är inte slöjan i sig, som faktiskt inte är mer av en symbol för förtryck än vad något annat är eller kan vara. Att tvinga av oss våra kläder, oavsett om det är en burkini (som skedde helt öppet på en strand i Frankrike, stor skam för ett så kallat demokratiskt, civiliserat land) eller det vi täcker håret med (i form av förbud i t ex skolor och universitet, även här tar Frankrike hem skampriset) är att "bekämpa förtryck" med just förtryck. 

Som sagt, jag är för allas rätt att välja, och emot att vi ska få dikterat för oss vad vi ska tro, tycka och tänka. Oavsett om detta är av feminister (som hände här i Tunisien, skrev lite om det här), extremistiska regimer, kulturellt förtryck eller enskilda män. 




Pöss! <3