Fasaner i baksätet och tanter med storhetsvansinne

Tunisiska fasaner

Hej på er! Sicken dag, alltså. Fick världens fetaste allergiutbrott inatt så jag sov hela 2 timmar. Mör, trött och fortfarande öm i nacken begav jag mig av till vischan med gubben. Men, inte förrän vi stannat i stan (läs: byn) för att köpa en påse kol. Det slutade med att vi åkte därifrån med vår kol OCH två arga fasaner i bilen. Vad gubben min ska göra med dem förtäljer inte historien, men det var något med ”goda ägg” i alla fall. Så nu har vi hundraelva höns, en kaxig tupp som heter Rambo och två fasaner som ännu inte fått några namn.

Tanter som äger världen

På tal om galna tanter. Vet inte hur jag gjorde svängen där från fasaner till tanter men oooh, det var väl smooth? I alla fall. Grannen mittemot oss har bestämt sig för att också göra stängsel, men hon tänker minsann inte vara den som är den, så hon ska mura in vår väg i hennes mark också. Japp. Vägen som vi, grannarna bredvid oss, bakom oss och snett framför oss använder för att komma till sina/vårt land, tänker hon stjäla och ta till sig själv. Det är alltså en kommunal, pytteliten landsväg, som tillhör alla där. Ingen har rätt att ens tänka på att sätta upp staket där. Hon har till och med planterat ett litet olivträd på andra sidan vägen från sin odling, liksom för att kunna ”lägga beslag” på marken, då det då är hennes träd.

Jag undrar lite lätt hur hon tänker sig det hela sedan. Ska vi och de andra grannarna använda helikopter när vi vill ta oss in i odlingarna? Ränna runt och leta efter traktorer med vingar när det är dags att ploga? Ja, det är fasiken roligt nästan jämt, kan man säga. Där det finns grannar i Tunisien, där finns också intriger i övermått. Får se nu hur hon gör och om det blir till att gå ihop oss och anmäla till kommunen. Vi avvaktar, som sagt. Man behöver inte ta ut några problem i förskott, liksom.

Vår lilla gata ska visst bli en motorväg

Sen kom en annan nisse idag som eventuellt vill köpa odlingen mittemot, och han har alltså inte köpt den ännu men klagar redan på att vi inte gjort en tvåfilad väg utanför vår odling. Som om vår återvändsgränd där i bonnavischan ska bli nån jädra autobahn…!? Han vill tydligen ha en trädodling där eftersom han äger ett trädgårdsland (tänk typ Plantagen) och behöver någonstans att odla det han ska sälja. Med andra ord skulle vi få se fram emot lastbilar hit och dit, kunder, och och och… i vår lilla lugna återvändsgränd. Känns som en mardröm. Hoppas att han bestämmer sig för att det är för isolerat, och letar vidare. Men som mannen min sade, trivs vi inte i framtiden (kanske på grund av jobbiga grannar) så kan man alltid flytta på sig. Tråkigt, men så är det ju. Det finns aldrig garantier för vilka man kommer ha runtomkring sig när man köper mark, oavsett om det är en olivodling eller hus i Sverige. Man får bara försöka göra det bästa av det hela.

Än så länge ska vi inte ta ut några problem i förväg. Vi fortsätter med våra träd och projekt, och så får vi se. Men man blir lite.. nedstämd, faktiskt. Eller hur hade du reagerat? Kanske är jag lite överkänslig här med mina drömmar om den ”perfekta odlingen”…?

2 reaktioner till “Fasaner i baksätet och tanter med storhetsvansinne”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge