Varning! Går in på känsligt ämne som säkert provocerar.. Don’t say I didn’t warn you.. och fotot ovan har såklart inget med ämnet att göra (förutom att de är husdjur då), Gizmo och Nasnous mår fortfarande kanoners.. 🙂 


 

Jag tycker (här kör vi pang på rödbetan rätt in i väggen) att det verkar tas för lätt på det. Djuret beter sig lite konstigt? Ta bort. Man hittar inte ett nytt hem till det direkt? Ta bort. Kanske blir det möjligtvis sjukt om ett par år på grund av något genetiskt? Ta bort. Kan aldrig ridas som under toppformen igen? Ta bort.

Det verkar bero lite på vad det är för djur det handlar om dock. Men här snackar jag husdjur, oavsett om det är höns eller hund eller häst.

Många verkar tycka att det är bättre att avliva “för djurets skull” även om djuret i fråga skulle kunna behandlas. Helt ärligt blir jag lite less på att se avlivningar på djur som uppenbarligen INTE lider, utan snarare behöver ett nytt hem eller kanske en lång vila.

Värst är det när man ser att fullt friska individer ska dödas för att de inte passar in längre, inte är önskade eller vad det nu må vara. Som ägare har man ansvaret att hitta en lösning som är det bästa för djuret och att dö känns knappast som det bästa. Snarare bekvämt för ägaren som vill bli av med sin trogna kompis. Nej, fy.

Japp, jag är en sån där som tror på att man ska försöka in i det längsta att rädda. Jag hade själv inte velat bli avlivad om jag fick en rejäl släng av magsjuka eller artros, eller cancer. För att jag skulle slippa lida. Här förstår jag såklart det svåra för den djurägare som har det knapert med pengar. Men ändå skaver det. Nånstans måste man ändå förstå att man har ansvaret när man köper ett djur. Inte bara för mat och utrustning utan att man också ska kunna ta hand om det under sjukdom och liknande. Sen såklart så vet jag att livet kan slå en på käften och oförutsedda saker kan hända. Ingen är immun mot pengabekymmer och det man kunde ha råd med förra året kanske man inte kan ha råd med nu. Det är som sagt inte detta jag menar.

Som sagt så är inte det här en känga till folk som kämpar med sina pälsklingar tills hoppet är ute. Att avliva för rätt anledningar har såklart som syfte att hjälpa djuret som inte förstår annat än att det gör ont. Men jag tycker mig se att många faktiskt använder det som en helt vanlig och enkel utväg för att “bli av med problemet”, typ som om det är en tagg i ögat bara, det där sjuka djuret, eller djuret som måste byta hem. Känns inte bra alls. 🙁

Vet inte om jag är ensam om att tycka såhär men ja. Ville bara gagga av mig lite om något som stört ett tag sedan jag började följa diverse kattjourer på Facebook. Hur många det är som är i risk för avlivning bara sådär fastän de är friska, krya och glada. Gör ont att se och man önskar att man kunde rädda alla. 🙁

Jag understryker här att jag menar verkligen inte de som försöker. Och det tror jag att de allra flesta gör!

Mer läsning:

Dela vidare :)

2 Svar

  • Emilio

    Mycket bra skrivet. Håller med dig till hundra procent.
    Har en kompis som blev tvungen att avlida sin hund för att denne bråkade med en annan hund och råkade ”vinna”…. jag menar det är ju hundar, , och ägaren kände sig hotad… det kunde gå hur som helst egentligen, den andra hunden mår bra idag, min kompis hund är död. Han var den snällaste hunden jag har träffat. Orättvist

    Svara
    • Frugan E

      Vad tråkigt 🙁 Ja djur kan ju såklart börja bråka med varandra, även de snällaste kan ju se ett annat djur som ett hot och reagera, och så blir det bråk.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.