God kväller! Idag var jag en liten fuskis och stannade hemma från odlingen. Behövde det, kände jag… Bara rå om mig själv litegrann. 😉 Så idag ägnade jag mig åt följande:

  • Ångade ansiktet. Har så frasig och konstig hud nu efter flera månader ute i torra, soliga vädret och jag får ingen ordning på det. Nu vart det ansiktsbastu, scrub, serum och créme. Välbehövligt! (Katten blev inte ångad, bara så du vet.. 😉 Sladden var icke i och han tyckte bara att mackapären var spännande och funkade fint som vattenskål..)
  • Fixade naglarna.
  • Tog ett fotbad med socker- och olivoljescrub och så pedikyr. Snart åker ju sandalerna fram..
  • Plockade ögonbrynen.
  • Tränade! Så himla skönt. Jag hittade den här listan på övningar för oss med delade magmuskler, så jag bytte ut programmets magövningar mot dessa istället för att vara på den säkra sidan. Vill ju inte skada mig.

Hejdå My Fitnesspal!

Så det var dagen idag! Försöker att hålla koll på portion control och att äta i lagom takt, att känna efter när mättnaden kommer och sådär. Ja, det är alltså 2 övningar från One By One Nutritions lektioner. Kommer snart ett inlägg om det. 😉 Jag har nämligen raderat My Fitnesspal från min telefon och mitt liv. Jag klarar inte av kaloriräknande mer, helt ärligt. Det sätter igång osunda tankar nästan direkt. Faller rakt ner i bantningsträsket. Så nej, jag skiter i det nu. Jag får väl vara tjock så länge det behövs tills jag lär mig att äta som innan. Dvs inte vara ätberoende. Jag behöver inte en till bantningskur eller kraschdiet i mitt liv. No more.

Vill inte väga och mäta för alltid

En till grej som får mig att rygga tillbaka från kaloriräknande, förutom då att jag använt mig av det nu 2 eller 3 gånger då jag gått ner i vikt bara för att snabbt gå upp allt igen, är att i ALLA (ok, kanske alla utom… ett?) av fallen där man hör om folk som gått ner i vikt och hållit den nere, så har människorna fortsatt att räkna. Varför? För annars kommer viktuppgången som ett ovälkommet brev på posten. Det finns alltså de som loggat alla sina måltider i flera, flera år, även alltså efter att de nått sin idealvikt. Känns inte det väldigt sorgligt?

Jag vill inte bli en sån där. Jag spyr på tanken att vara beroende av en jäkla app för resten av mitt liv som ska informera mig om hur mycket jag får äta. Det säger till mig att man helt enkelt inte lärt sig någonting medan man gick ner. Man har inte lagat det som var trasigt, man har inte lärt sig hur man lyssnar på kroppen. Yes, ur vetenskaplig synvinkel så kan vi tjockisar tydligen inte lita på våra hungersignaler, men det finns andra, mindre plågsamma sätt än att väga maten och logga den i en app. Och det är vad jag försöker lära mig nu.

Så, go’ vän, det var min dag i ett nötskal. Känns gött att få ta hand om sig lite och att ta det här steget, hur läskigt det än är, för min egen hälsa. Det läskiga är ju att jag kan inte längre skriva in mina siffror i en app och läsa att “du kommer nå din målvikt om X antal månader”… Nope. Nu måste jag lära mig från början igen, att äta utefter behov och inte använda maten som en lugnande drog. Jag måste vänja mig vid att välja sunda alternativ när det är möjligt och inte enbart äta med ögonen och på impuls. Jag vill visst gå ner i vikt men det ska liksom vara en konsekvens av att jag ger kroppen det den behöver, inte för att jag tvingar den genom att plåga den.

Många tankar. Men så får det vara. För att avsluta med något positivt och byta ämne typ helt och hållet, visst är detta ett gulligt nagellack?

Tror jag har visat det förut men jag har minne som en guldfisk så jag vet inte säkert. Men, man kan ju alltid visa det igen! 😉

Ha en fin kväll!

 

Dela vidare :)

0 Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.