Mycket skräp kan hittas på Facebook, men man kan ju snubbla över intressanta och vettiga artiklar också, så som denna:

Psykologen: Därför ska man aldrig tvinga sina barn att äta upp

Det här är ju ett tema i intuitive eating, som jag försöker kämpa med. Just det här att vi sedan barnsben lär oss att inte lyssna på våra kroppars signaler. Och har man lärt sig att strunta i vad kroppen säger, så kan det ta lång tid att “låsa upp” den förmågan igen.

Mätt? Nope! Ät upp din mat. Man äter upp det man tagit. Tänk på barnen i Afrika!

Inte hungrig? Strunt samma, i den här familjen äter vi middag tillsammans!

Typ så kan det börja. Sen fortsätter det upp till vuxen ålder då bantningsgurus, fitnesscoacher och miljonföretag säger åt oss vad vi ska äta.

Den röda tråden är helt enkelt “Du Skall Icke Lyssna Till Din Kropp”.

Är det så himla konstigt att så många får svårt att äta normalt sen och går genom livet som periodbantande matmissbrukare?

Naturligtvis behöver man inte bli ätstörd för att föräldrarna tvingade en att äta upp. Men det är i alla fall inte en så himla bra grej. Och för många verkar det ha börjat där, om man rotar ordentligt. Men det är så normalt att man inte ens reflekterar över det.

Så, för kidsens skull så kan det vara bra att låta maten vara kvar på tallriken om lilleputt är mätt. Att bli tvingad mår ingen bra av, och det är väl snarare något positivt att uppmuntra respekt för den egna kroppen?

Avslutar med att säga att det här är en lärdom för mig också, för jag har gjort likadant. Som sagt så är det ju normalt, jag är i alla fall uppfostrad med att man äter upp det man tagit. Kanske något från äldre tider då det ofta kunde vara ont om mat, så garanterat inget negativt från början. Men det är ju en försiktighetsåtgärd de flesta av oss västlänningar inte behöver använda oss av. Nästa bit mat brukar inte vara så långt bort när hungern kommer och knackar på.

Dela vidare :)

2 Svar

  • Har aldrig tvingat sonen att äta upp, däremot har jag sagt ”ät gärna upp köttet, för annars har ett liv gott förlorat i onödan”. Då har han ätit upp den saken. Det är mest för att just kött känns hemskt att slänga, grönsaker är en sak men köttet, det har ändå varit ett liv.
    Är väl lite etik bakom den känslan .

    Sagt samma till eleverna också, fast iofs har det sällan handlat om att vara mätt utan mer att de precis som sonen inte tyckt om maten. Jag tycker sådant är okej, men köttbitar kan man då i alla fall få i sig :).
    Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula postade nyligen…Kommentarer till Att vara hundvakt och få tulpaner. av saramadeleineMy Profile

    Svara
    • Frugan E

      Ja kött är ju lite svårt. Både att det var ett liv och att det är så sabla dyrt, haha. Fast jag har slutat med att truga där, faktiskt. Mina ungar är inte så förtjusta i det så det känns som om det ändå blir slöseri, liksom.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.