Att inte passa in

Vill förvarna bara om att det typ suger att behöva skriva det här inlägget så det kommer nog inte bli så muntert. Bara så ni vet.
Men, jag känner väl att det behöver komma ut. Jag tror att det finns andra som känner som jag, oavsett om man är svensk som är invandrare i ett annat land, invandrare i Sverige, muslimsk konvertit..

Att inte passa in någonstans

Här i Tunisien är jag en outsider. Bara att bita i det där sura jäkla äpplet och erkänna. Olyckliga familjära omständigheter här har i mångt och mycket lett till detta, och det är också det som utlöst min ångest. There, I said it. Sanningen gör fasiken ont.

I Sverige är jag en “sån där muslim”. Jag har vid flera tillfällen fått kommentarer av folk som utbrister “-MEN HJÄLP!” när de ser mig. För tydligen ser jag himla läskig ut:

Ja ni ser ju. Som en demon eller nåt.

Människor som inte kan bete sig

En midsommarafton för inte så längesedan satte jag på mig min favoritslöja och en blomsterkrans minsann, innan vi spatserade iväg till den lokala hembygdsgården.
Där gick jag och kände mig alldeles fin och traditionell, och njöt av det fina vädret och att mina kids äntligen fick uppleva en midsommar. De hade fixat en stång för första gången och jag var riktigt glad. Men.
Mitt humör blev lite.. kompromissat, om man säger så, när en mupp till man, familjefar dessutom, vände sig om (han gick framför mig) och gapade “-MEN HERREGUD!” när han såg mig. Grattis Random Nisse, gissar att du blir en grymt bra förebild för dina småkottar.
Shit pommfritt, områdets skräck.

Min mamma är supersmart. Hon säger att det väl bara är att skita i vad andra tycker. Ja egentligen så är det ju så. Men då jag inte fått en chans att odla skinn på näsan här innan alla problem drog igång för en sisådär 15 år sedan så går precis allt vad andra säger och gör, rakt in i hjärtat där det fräter sönder mig. Precis så känslig är jag. Och det är bara att inse att här är jag en “europé”, dvs lite sådär moraliskt underlägsen, och i Sverige är jag en muslim, dvs en sån man får kasta sina fördomar på precis som man vill.
Let’s face it, jag skrämde inte vettet ur folk innan jag lindade in skallen i en sjal. Men så fort jag gjorde det, så blev jag tydligen något att vara rädd för och någon man kan stirra på, peka på och säga vad sjutton som helst till.

Nu vart jag kanske lite väl personlig..

Jag önskar VERKLIGEN att jag kunde snacka mer om allt som hänt här under åren (har inte med min man att göra säger jag direkt så ingen behöver känna några fördomar eller missuppfattningar ploppa upp här) men det går ju inte. Kan bara säga att med facit i hand så hade jag ALDRIG I HELA HELSKOTTA gått med på att föda barn här och bo här när kidsen var små, om vi hade haft ett val. Men det hade vi inte, för livet i Sverige då var skräp, jag var hemlös och bla bla. Ja, lång historia. Kan vi spara till en annan dag.

Men så är det. Det är tungt att känna sig utanför tamejtusan överallt. Fast i Sverige känner jag mig faktiskt inte utanför, utan bara annorlunda. Och det bryr jag mig inte så mycket om. Bara önskar att folk kunde.. tja, bete sig som folk! Man är inte döv för att man har slöja och man är inte mindre människa heller för den delen.

Vilket bitterkärringflum det här blev, förlåt! Men jag varnade ju i början, så.. Ibland bara måste man kräkas ur sig lite gnäll.

Satsar på ett gladare inlägg imorrn. Tackar för mig.

8 reaktioner till “Att inte passa in”

  1. Så starkt inlägg, och sorgligt med :(. Vet av vänner att det ofta känns så för dem också. “Du har blivit försvenskad” får de höra i hemlandet, och i Sverige är de “invandraren”.

    Människans rädsla för det som inte är “vad man tror uppfattar som normalt” 🙁
    ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ postade nyligen…Barnfotografering – Lisas söta Alice.My Profile

    1. Ja usch. Så många som hamnar mittemellan så att säga. Allt för att folk är för trångsynta. 🙁 Man borde ju inte bry sig men det gör man ändå. Man är inte mer än människa, liksom..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge