I’ve done it! Jag har klippt av mig allt mitt hår. Nästan i alla fall.

Mitt ledsna hår

Mitt hår och jag har inte varit sams på flera år. Det har alltid varit tjockt men tunna hårstrån. Senaste åren har det blivit lite tunnare fram på huvudet. Jag har dessutom haft problem med min hårbotten med klåda och flagor. Detta började innan jag blev hijabi, så det kan man inte skylla på slöjan.

Åren har gått och jag gav upp. Började klippa mig själv då och då, bara kort page för att “bli av med skiten”, typ. Mina perioder av ångest innebar att jag kunde gå veckor utan att borsta håret, och enorma tovor slets/klipptes bort. Så klart blev håret ännu tunnare och fulare av det.

Jag började kolla upp kortkorta frisyrer förra året, tror jag att det var. Ville men vågade inte. Sen för att liksom strö ännu mera salt i såren vad gäller mitt hår så råkade vi ut för löss i oktober förra året. Inklusive jag. Efter femtioelva behandlingar verkade eländet vara över, men det tog ju ett par månader av äckel och klåda. Det var så pass att jag tvekade att gå till frillan nu, för tänk om hon skulle upptäcka att jag fortfarande hade löss trots att jag trott att faran var över?! Vilken pinsam panik, alltså.

Men jag tog mod till mig och jag och morsan gick dit och klippte av oss våra svall. Kul grej: frisören tog tag i mitt hår och bara “-WOW, vilket tjockt, fint hår!” följt av “-Är din pappa arab eller?” Haha. Hon var helt i extas när hon klippte, så glad att det skulle bli så fint eftersom mitt hår var så tjockt och fint. Efteråt så sparade hon det, det skulle väl bli peruk eller nåt. 😛

Hur som helst så var det himla skönt att förutom att få se att man är lusfri (haha) också faktiskt få komplimanger för mitt hår som jag haft sådana komplex för. Jag har varit nära att ta till trimmern flera gånger bara för att slippa eländet och för att låta min hårbotten andas, men nu är jag glad att jag inte gjorde det. Mitt hår har aldrig varit gladare eller sett friskare och tjockare ut. Plus att det nu är busenkelt att använda mitt medicinschampo som förhoppningsvis ska hjälpa min hårbotten.

Våga kapa av svallet du med!

En sak som gjorde att jag tvekade när det gällde att klippa kort var att jag var rädd att se ut som en man. Du vet, man är ju redan 180 cm lång och lite rundlagd så jag känner att jag redan är motsatsen till det där ljuva feminina som man “ska” sträva efter. Men ärligt, zero shits given. Vem bryr sig? Jag ÄR inte den där ljuvliga blomman till kvinna ändå, långt hår eller kort. Jag är jag och jag är ÄNNU MER jag när mitt hår är kort, har jag nu insett. Nu passar min frilla min personlighet. Imagine that! Med facit i hand så kan jag säga att jag ser absolut inte ut som en man. Jag både ser ut och känner mig kvinnligare, faktiskt. Jag kan göra snygga frisyrer och håret är superenkelt att hålla fräscht och snyggt. Mycket finare och kvinnligare än att ha håret uppsatt i en tajt knut jämt och ständigt.

Aldrig mer långt hår

Nu är det så att jag älskar detta så mycket att bara tanken på långt, bångstyrigt och jobbigt hår ger mig kalla kårar. ALDRIG MER. Hellre kort, lättskött och prydligt. Nu vet jag att jag kan ta hand om det och OM jag får en sån där period igen då jag inte kan ta hand om mig själv så är inte det hela världen för det finns typ inget hår att få tovor i, haha.

Så till er som vill men tvekar; go for it! Det är så himla skönt och trivs man inte så växer det ju trots allt ut igen. Dessutom så finns det såklart olika frisyrer med olika längder så är man tvekis behöver man ju inte ta den kortaste frillan direkt. Klipp lite längre pixie och känn efter! Man kan alltid klippa kortare senare. 🙂

Kramis!

Bildkälla

Dela vidare :)

0 Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.