Ångesten, resan och längtan efter något annat

God dagens! Hoppas ni har en skön fredag, det försöker i alla fall jag lyckas med. 🙂 Vad kul att se att ni hittat tillbaka hit så snabbt efter att jag varit väck, plus att det som sagt varit en stadig ström läsare här varje dag trots bristen på inlägg. Jag får väl villigt erkänna att det är en av “the perks” med att blogga på egen WordPress, för det har jag inte sett tidigare. Alltid när man tar bloggpaus så åker statistiken ner i botten men inte nu. Av någon anledning (hej Google och sjysst SEO) så hittar folk hit. 🙂

Men det var ju inte det jag skulle prata om! Alltid kommer jag in på andra spår, haha. Jag skulle ju snacka om resan och om min sverigelängtan som nu blivit ännu värre. Why? Förmodligen för att min månad där var helt underbar och för att min gubbe är kvar där för att jobba.

Hjärtesorg

Med andra ord så är jag än mer angelägen om att flytta, och har ännu mer ångest här. När jag reste började jag böla ögonen ur mig på Bromma flygplats (vilken söt liten flyplats förresten!) och fortsatte att böla när vi sedan lyfte från Bryssel. Det var liksom hejdå till kära Europa.. och sen när jag kom fram och såg barnen på flygplatsen så säckade jag ihop totalt. En konstig känsla av lycka (mina barn!!!) blandad med en hjärtskärande sorg och vetskap om att nu fortsätter ångesten, och det ännu värre eftersom mannen inte är här.

Drömmar om Sverige

Så man kan säga att vi står väl i startgroparna nu till att flytta. Förhoppningsvis. Mannen min söker jobb i Sverige och håller på att fixa lite “formaliteter”, och jag har kontaktat den skola vi hoppas att barnen kommer in på för info om hur man går till väga. Ungarna kan ju svenska men i praktiken så gäller det nog för dem som för andra invandrare, eftersom de kommer dit med utländska betyg och ett annat språk som modersmål.

Jag håller dessutom på att kolla efter utbildning till mig, och planen är nog som den är nu, att starta med en eller två komvuxkurser inom psykologi och socialpedagogik för att “känna på” och värma upp lite. Man har ju gått och slöat till skallen liksom efter 15 år som hemmafru. 😉 Sen får jag se hur det känns och från detta förhoppningsvis söka till utbildning för behandlingspedagog. Socionom vore också en dröm men det är banne mig inte lätt att komma in på den utbildningen. Men varför inte testa? Det värsta som kan hända är att man inte kommer in och får testa igen nästa gång. Jag ska försöka söka på flera olika utbildningar (inom samma område) så jag kan vara relativt hundra på att få komma igång och plugga så snabbt som möjligt. En bra start kan ju vara att gå till komvux och snacka med deras kunniga yrkesvägledare för att se vad som kan passa och framförallt, vad som finns att välja på.

Så, planer och drömmar råder det ingen brist på. Skolan till ungarna är superfin, den ligger i “staden” några minuter från vårt yttepytte lilla samhälle (by är nog bättre ord) och allt finns i närheten. Utbildningar, skolor, vård, allt. Vi bor på vischan men ändå inte. I love it.

Inga rosaskimrande glasögon igen

Jag är medveten denna gång att allt förmodligen inte kommer att flyta på problemfritt. Barnen hamnar i ett nytt land med nytt skolsystem och språk (de kan ju svenska men har såklart inte “utsatts” för språket annat än i vardagsprat hemma) och mycket blir nytt för oss också. Jag flyttade till Tunisien i min gröna ungdom, precis nykläckt student utan ett uns av skinn på näsan, och jag trodde att allt var och skulle bli perfekt. Nope.

Nu är man äldre och förhoppningsvis klokare. Jag är helt på det klara med att man kan råka ut för hinder på vägen, men nu är det så att situationen vi lever i just nu inte är hållbar för någon. Hur lätt är det att leva utan inkomst? Hur länge står man ut med ångestsymptom innan man brakar ihop totalt och det är försent? Vi väger olika scenarion och möjligheter mot varandra, och en flytt är det enda möjliga just nu.

Så ser det ut. En underbar resa hade jag och är nu ännu mer fast besluten om att det snart är dags att ta tag i våra liv. Så som vi har det nu kan vi inte fortsätta, det är då ett som är säkert. Tyvärr har det bara gått utför sedan revolutionen och det ser inte ut att bli bättre.

Men det är ju ett tag kvar. Med andra ord så är det ännu bara drömmar, men jag gör vad jag kan härifrån för att ta reda på info och kolla möjligheter. 🙂

Dela vidare :)

2 svar till “Ångesten, resan och längtan efter något annat“

  1. Jag har letat men hittar inte, vart har ni flyttat? 🙂

    1. Frugan E skriver: Svara

      Vi flyttade till Tunisien, sen mellan Tunisien och Sverige ett par gånger och nu är det dags för permament sverigeflytt 😀

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.