Hallojsan vännen. Här är lilla Frugan igen, inne och bloggar för att trösta mig en aning. En lång historia kort; mannen kom hem (vilket såklart är underbart) men vi sålde vår lilla skruttbil innan han åkte och lånade dessa pengar till en nära släkting som skulle ge dem till gubben direkt när han kom tillbaka så vi har nåt att leva på.

Well surprise! Pengarna finns inte. Så det blev tredje världskriget här och världens muppstämning så fort mannen kom hem. Fullt förståeligt. Han tar det med någorlunda ro ändå, mentalt sett så är han redan påväg att flytta till Sverige, så.. 😛 Men det är trist såklart. Vår lilla roadtrip vi längtat efter hela sommaren kanske inte blir av och så blir det svårt med annat med, saker kostar ju. Förhoppningsvis hostar personen upp pengarna inom den närmaste tiden.. Men fyrkantigt svensk som jag är så avskyr jag när folk skiter i att hålla sina överenskommelser. Tycker det är SÅ dåligt så det finns inte. Extra provocerad blir jag när det är muslimer faktiskt, för i islam är sånt så himla nasty. Ett löfte håller man, punkt slut.

Men, men. På tal om annat så var vi iväg till olivodlingen igår för att kolla till det, typ halva hönsflocken är puts väck och vi vet inte hur det har hänt. Massor med kycklingar borta också. 3 hönor ruvar och så den enda hönan som inte ruvar får såklart stå ut med alla tuppar, stackarn. Saknas typ 5 vuxna höns och minst 10-15 bebbar. En pelare hade tappat fästet och stod snett också, precis vid ett träd så det ser ut som om någon tagit sig upp i trädet och sen hivat sig över och då knäckt stolpen. Så vi har nog haft påhälsning. Nya katter finns i området också, två stycken hittade vi mitt bland hönsen när vi var där. Modiga rackare.

Väldigt tomt och tyst när vi kom.. 🙁

Planen nu är nog att sälja djuren. Det är i alla fall vad det lutar åt at the moment. Vi har ingen bil och kan inte ta oss dit varje dag. Tydligen får vi inte ha saker och ting ifred heller, så det känns inte så kul. Detta måste ändå ske förr eller senare inför flytten. Nu har vi ju 3 surhönor som kanske får bebisar så vi får nog se till att göra oss av med tupparna nu åtminstone så det inte blir fler innan vi bestämt oss.

Trist, men sånt är livet. Surt dock att vi fick vara glada i typ en kvart när mannen kom innan tjafset skulle sätta igång men nej, det är inte kul att bli lurad på levebrödet. Surt också att jag sitter här och gör det jag gör bäst när jag är stressad; tröstäter. Fasen.

Dela vidare :)

0 Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.