ut och vandra

God morgon på dig! Idag drömmer jag mig bort, ut i naturen. Fasiken, vad jag saknar den! Vi svennebananer är allt bra bortskämda med all underbar skog vi får växa upp i och njuta av. De flesta får ju det i alla fall. Jag är en liten stadsråtta som föddes och växte upp i Stockholms södra förorter, men naturen var alltid en del av mitt liv. Skogsmulle, promenader, klättra i träd i parker och på skolgården där i Högdalen, skidor, åka med kompisen ut till deras landställe på vischan där vi lattjade runt i skogen sommar som vinter. Mormors landställe i Hudik invid en sjö där man fick fiska och fantisera om älvor och alla spöken som måste finnas där på den lilla ön mitt i sjön.. Springa runt barfota på gräsmattan och se på när mormor fixade i rabatterna, kommer ihåg blåklinten.. Frukost i trädgården på morgnarna, hembakad limpmacka med leverpastej, tomat och peppar. Kära minnen.

Naturbrist i Tunisien

Mitt liv var alltså allt annat än betongförort, tack och lov. När vi senare flyttade norr om stan så var skogen precis utanför huset där vi hyrde lägenhet, så man kunde alltid gå eller springa där. Summan av kardemumman: Jag var alltid omgiven av skog och natur. Något jag är extremt tacksam för, och det är dessutom något jag saknat oerhört här i Tunisien och faktiskt sörjer att mina barn inte fått uppleva när de var små.

Här finns skog, men inte på våra breddgrader. Vi har olivlundar, kaktusar och palmer istället.. Törsten efter grönt skulle ju i teorin kunna släckas om man hade en trädgård som man i princip lyckades göra som en djungel, men icke sa Nicke, vi har aldrig haft en trädgård. Och något jag inte fattar med folk här är att många när de bygger hus, kaklar helt enkelt över hela trädgården. Jag och gubben var ute och gick i ett relativt snobbigt område, då vi gick förbi ett hus som var enormt med en ännu större tomt.. Alltså minst 1000 kvadratmeter tomt. Vi har aldrig sett trädgården förr eftersom de har höga murar men så fint huset var så föreställde jag mig en välskött gräsmatta, vackra blommor och buskar.. Döm om min förvåning (eller bestörtning?) när vi gick förbi och de hade portarna öppna och vi kunde se in och… ALLT, varenda centimeter var kaklat. Inte ens ett grässtrå fick finnas därinne. Helgerån, enligt mig. Jag förstår inte hur man kan vilja ha det så, men alla är vi olika.

Nu har vi tack och lov olivodlingen så där får man lite naturmagi. Även om jag inte åker ut dit varje dag längre så finns den där när jag behöver den. 🙂

Kan man vandra om man har fysiska begränsningar?

Det är lite det jag funderar på och är rädd över. Att jag inte ska kunna lära mig detta underbara för att jag inte kan gå hundraelva mil om dagen, eller för att jag måste pausa titt som tätt. Samtidigt har jag sett en man som vandrar i rullstol till och med. Jämför mig absolut inte med honom, men han visar ju att det går att anpassa vandringen till sig och göra upplevelsen helt till sin egen! De som går med en får vara beredda på att ta fler pauser än sedvanligt dock. Jag har varit runt och dreglat på bland annat XXL och hittat en jaktryggsäck med inbyggd pall. Hur smart? Man kanske skulle ha något liknande. Plus att jag såklart måste ha kanonbra skor, det tror jag hjälper med mina problem oerhört. Stabila, lätta kängor med mjuk sula därinne. Hårda skor är NOPE för mina fötter, det blir kramphelvete direkt.

Små steg i början

Jag tänker börja med att ta mig ut i skogen därhemma. Vi kommer bo i Bergslagen så.. naturperfektion, typ. Finns massor med vandringsleder och fint att se. Vi har massor med skog runt knuten så jag får börja där! Ta en liten mini-tur och se hur det känns. Sen bygga på och utforska andra ställen. Framförallt, inte bli puttrig på mig själv och ge upp om jag har ont eller upptäcker att det blev för mycket just den dagen. Inser att vandring är en hel värld i sig med olika nivåer och sätt att vandra på, så att säga. Jag får se till att börja så jättesmått som möjligt och sen bygga på.

Vandrar du eller är det nåt du skulle vilja göra?

 


Bild lånad från Pixabay.com

Dela vidare :)

14 Svar

  • Vad hemskt. Jag la också märke till det när jag var i Tunisien för många år sedan, jag som är en riktig naturmänniska.
    Rena skräcken. Jag och min sambo planerar ha skog bakom vårat framtida hus så vi kan släppa fri kids och hundar för leka.
    Bästa medicinen för själen!

    Svara
    • Frugan E

      Ja fy! Tänk att det inte ens finns lekparker här för barnen..! Nu har det ploppat upp någon enstaka men inget i närheten av oss. Så synd om barnen. Enda alternativen blir ju att leka ute på gatorna. 🙁
      Bra planerat där med skog, känns SÅ viktigt oavsett vart man bor, hus eller lägenhet. Att ha tillgång till naturen är verkligen medicin för själen som du säger.

      Svara
  • Vi vandrar en del, i Italien och Frankrike. Vi har också vandrat i Tyskland och Österrike. I dessa länder finns en helt annan vandringskultur än vi är vana vid. Man kan möta gamlingar som är ute helt på egen hand. De njuter av natur och vyer, vandrar sakta men säkert. Kan de så kan du, du behöver nog bara ta det lite varsamt.

    Svara
    • Frugan E

      Härligt! Ja precis som du säger, får ta det varsamt och anpassa mig efter dagens smärtnivå.. 😛 Jag kanske inte kan ta mig igenom de svåraste ställena (än!) men jag ska väl också kunna njuta av detta, tänker jag. 🙂

      Svara
  • Jag hoppas att du får uppleva att vandra i skogen eller i fjällen. En granne till mig har varandrat 2 gånger i fjällen här i Sverige och älskar de.

    Svara
    • Frugan E

      Jag har vandrat i fjällen en gång som liten med mina föräldrar och det var ju jättemysigt. Då tyckte jag det var jobbigt såklart men minns fortfarande hur vackert det var.♥

      Svara
  • Vandring är ingenting för mig och har aldrig vart och jag tror faktiskt inte det är någonting som skulle falla mig i smaken genom åren heller…

    Svara
    • Frugan E

      Alla är vi olika 😀 Själv tycker jag allt sånt är jättemysigt, vandring, campa osv.. 🙂

      Svara
  • Nu inspirerade du mig också!! Tänk vad härligt att vandra! SÅ härlig upplevelse 🙂
    Fanny postade nyligen…Lista av Vecka 41My Profile

    Svara
    • Frugan E

      Kul! 🙂 Ja det är ju jättemysigt 😀

      Svara
  • Bor vid landet och uppväxt på samma ställe. Har nog tagit skogen för givet. Alltid funnits där. Vill nog också vandra! Långa sträckor

    Svara
    • Frugan E

      Underbart! 🙂 Jag kan säga att jag tog definitivt naturen för given.. Men nu vet man hur bra man hade det. 🙂

      Svara
  • Jag är faktiskt superintresserad av att vandra! Min man och jag har pratat mycket om det men vet inte riktigt vart vi ska börja

    Svara
    • Frugan E

      Ja det är ju jättemysigt! Googla på om det finns nån vandringsled i närheten av där ni bor. Finns grupper på FB också där folk basically vet allt om vandring i hela Sverige typ. Massor med bra info. 🙂

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.