Hejsan där! Tänkte svischa förbi såhär en skön söndag för att berätta om hur det går på min eviga viktresa. Förhoppningsvis tar (skiten) slut en dag så jag kan glömma det och gå vidare till att bara behålla vikten, vilket i och för sig är svårare men då är man i alla fall där.

Hur som haver. Jag har ju snackat om det här en del förut i bloggen och om hur jag totalvägrar att räkna kalorier och så för det är ohälsosamt och så vidare.

Well, joråsåatteee…

Jag räknar nu kalorier.

Jag erkände mig besegrad och kröp så att säga till korset. Detta efter att ha stampat på samma tråkiga ställe i månader, och efter att ha läst en artikel på SparkPeople om att kaloriräknande inte är en fiende utan bara ett verktyg som står till ens förfogande för att hjälpa en, så bestämde jag mig för att testa det igen, och helt plötsligt kunde jag logga utan att spåra ur och få tvångstankar. Jag vet inte vad som klickade där, men något gjorde det i alla fall. Jag fick också lov att inse att intuitivt ätande för mig, just nu, är att äta ungefär dubbelt mot vad jag egentligen behöver. Jag behöver lära om detta om portioner och vettiga mängder, oavsett om det handlar om matfett i grytan, mängden mackor eller socker i kaffet. Jag får i mig kopiösa mängder kalorier när jag litar på min kropp och min så kallade intuition. Det är den bittra sanningen, och jag tänker definitivt inte räkna kalorier livet ut som vissa gör utan tänker ta detta dag för dag, som en liten kurs i att lära mig bra portioner för min kropp och den vikt jag önskar ha sen.

Jag har dagar när jag går över min kalorigräns (som är rätt hög) och dagar när jag håller mig inom gränsen. Kanske 50/50. Men jag har inte spårat ur och börjat tvångsäta och det är det viktiga här. Jag trodde inte att det skulle gå, men det gjorde det. Jag har dock vissa “regler”, som att jag naturligtvis ska äta på kvällen om jag är riktigt hungrig även om jag nått kalorigränsen för dagen, eller att min gräns inte ändras beroende på om jag tränar eller ej. Dvs så kan jag inte träna mer för att “förtjäna att äta mer”, för det känns inte sunt.

Träning då? Jo, gratis träningsprogram från HASfit såklart!

hasfit gratis träningsprogram

I övrigt så tränar jag i stort sett dagligen, och jag följer nybörjarprogrammet som HASfit erbjuder (helt gratis btw!). Det roliga där är att träningen varieras från månad till månad, så även om man vill fortsätta följa programmet efter månad 1, så blir det aldrig trist! Extra bonus också att även deras cardio innehåller en del styrka. Jag följer såklart Claudias variationer då hon gör de enklare och anpassade övningarna, och med mitt syndrom måste jag känna efter extra mycket vad jag orkar med för dagen. Ibland tränar jag inte och ibland byter jag pass med en annan dag för att ta något kortare. Jag har i alla fall blivit bättre på att känna efter, anpassa mig och framför allt acceptera att jag inte kan göra allt jämt, och det är riktigt skönt! Aldrig bra att sätta en massa press på sig själv för att man “borde klara det” eller liknande strunt. Som coach Kozak säger; “make this your own!” och det är precis vad jag gör. Pausar när jag måste, lägger bort vikterna när kraften tagit slut eller gör en halv squat istället för en hel. Vem bryr sig? Jag rör på mig i alla fall! 😀

Det är inte alltid kul

Så, jag har loggat nu exakt 29 dagar (även om jag missat lite dagar här och där) och det känns helt okej. Jag har fortfarande inte riktigt kommit in i svängen för jag har hittills bara gått ner strax under ett kilo men det är okej det med. Jag kollade in min rapport på SparkPeople och jag äter som sagt mer än planerat rätt ofta. MEN huvudsaken nu är att jag får igång bättre vanor, som att röra på mig dagligen, dricka mitt kära vatten och försöka välja lite mer näringsrika alternativ när det går. Men visst, ska här gås ner i vikt så måste jag dra upp brallorna och get going, så att säga. Det är inte alltid bekvämt, men det är alltid värt det. Så är det. Jag saknar att ha mindre smärta (smärtfri är inte ett särskilt realistiskt mål) och att kunna röra mig normalt igen. Plus att jag har redig bukfetma och det skrämmer mig faktiskt. Så jag har alla skäl till att tänka mer på hälsan, och att lära mig bättre matvanor.

 

OBS! Detta handlar såklart om MIN kropp. JAG trivs inte med fetma av flera olika anledningar, och därför har jag bestämt mig för att göra något åt det. Jag säger inte att alla som är överviktiga bör gå ner i vikt. You do you, så att säga.
Dela vidare :)

0 Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.