Notre Dame har brunnit

Notre Dame

Ingen har väl missat nyheten, antar jag? Jag är inget Paris-freak (även om jag gillar Paris och gärna åker dit igen och igen) men det här var ju himla sorgligt! Vi är ju många som har minnen från denna vackra kyrka. Det hemskaste av allt är all historia som brunnit upp. 800+ år av historia.

Det känns lite som när man målade över de medeltida väggmålningarna i vår kyrka i Upplands Väsby, även om detta såklart är på en mycket större skala. Kändes som helgerån, dessa vackra målningar i original som några stackare måste ha kämpat med hur länge som helst där nånstans på 1100-talet. Sen kommer vi moderna människor på den briljanta idén att måla över hela alltet med vit färg. Aj i hjärtat.

Jag hoppas att detta var en olyckshändelse (trots att det förra månaden också började brinna i en annan historisk kyrka i Paris, förhoppningsvis bara ett sammanträffande) och att de kan bygga upp Notre Dame igen. Så mycket har gått förlorat men förhoppningsvis finns det mycket kvar att rädda, ändå.

Bildkälla

Morgonpromenad & gulliga läsare



Hej! Idag vart det en prommis på morgonen för att gå och handla. Vi har ju sålt moppen nu för att ha något att leva på tills vi åker så nu får vi snällt använda våra apostlahästar. Inte mig emot, jag behöver verkligen röra på mig mer!

Kikade förresten in på Google Analytics alldeles nyss och förberedde mig på en absolut ökentorr statistik, men nä. Nu hittar ni tydligen hit igen! Tråkigt att jag är en sådan supertrist och oinspirerande bloggare, men det var faktiskt en tröst att se att jag inte sitter ensam här i mitt lilla hörn av internätet. Det blir ju så när man byter portal, en liten dipp. Google ska göra sitt och så vidare. Nu är bloggen officiellt igång igen enligt sökmotorerna i alla fall. Och ni finisar som kikar in här trots att jag lyser med min frånvaro. Tack! Jag är på G, men startsträckan är lång. Jag har planer för bloggen faktiskt, och för min Instagram, men det går lite på sparlåga (okej, mycket på sparlåga!) tills dess att jag God willing är hemma i Sverige igen. Nu sitter jag mest och känner mig sjuk och väntar på att tiden ska gå. Inte så flashigt!

Snart är det dock Ramadan och det ska bli intressant att se hur det går med fastan i år, med gastrit, helicobacter och allt. Kroppen känns rätt mör! Jag ska pröva i alla fall, går det inte så går det inte. Men skam den som ger upp utan att ens ha försökt. Vem vet, kanske fastan gör gott för magen? Att få pausa i några timmar från mat under dagen kanske hjälper. I alla fall om man sedan äter snällt på kvällen. Det brukar bli en utmaning dock, på svärmors bord finns nämligen allehanda onyttigheter man är sugen på när man varit utan mat i 12+ timmar. Men någonstans måste man ju "växa upp" och ta ansvar för sitt mående. Man kanske inte behöver avstå från alla gottigheter varje dag och för alltid, men dra ner på det borde man klara av!

Hur som haver, my dear. Tills vi hörs igen!

Straffa inte barnen

Ingen har väl missat snacket som går kring de stolpskott som joinat IS. Nu senast handlar debatten om terroristen Skråmo som tillsammans med sin fru drog sina 4 små barn till Syrien. Nu är de en syskonskara på 7 och de är föräldralösa. De befinner sig i läger i Syrien, undernärda. Deras morfar försöker nu få hem dem till Sverige.


Det finns de som menar att man ska "låta barnen ruttna" på grund av vad deras föräldrar gjort. Som om de bär skuld, som om terrorismen sitter i deras gener och att de därför inte är värda att räddas, eller rentav ses som en fara själva.

Det är små barn vi pratar om. BARN.

Straffa inte barnen, de har ingenting alls med detta att göra. Att låta dem leva i otrygghet i Syrien, sjuka och undernärda, är inte ett alternativ. Andra europeiska länder har faktiskt hämtat hem barn, och låtit föräldrarna stanna i lägren. Varför kan man inte vara lika barmhärtiga i Sverige? De har dessutom ingen, de är föräldralösa för 17.

Skam på torra land hur hjärtlösa en del kan vara.

Min kropp, alltså!

Hejsan! Vi är nu mitt uppe i att fixa med katternas intyg och vi fick reda på att vi även behöver intyg från tunisiska jordbruksverket, så det håller vi också på med nu. Mina nerver sitter på utsidan, det är FÖR MYCKET för mig, detta.. Jag har verkligen ingen mental ork kvar.

Tillråga på allt så fortsätter kroppen att strula. Magen är som den är, men nu har jag också ont där jag antar att sköldkörteln sitter. Det ömmar där och känns lite tjockt, och trycker upp mot öronen. Jag har funderat på detta med sköldkörteln ett tag med tanke på hur snabbt jag fått extra dubbelhakor och lite annat kul som tyder på hormonella problem, men nu känns det lite som att jag borde söka vård helst igår. Inte så praktiskt med tanke på att det är mer än två månader kvar tills vi drar.

Kunde du inte vänta lite med att braka ihop, kroppen?

Vi får se vad som händer. Blir det mer skit så måste jag ju till läkare, oavsett. Men nu ser det i alla fall ut som så att vi innan vi drar måste:

- Fixa klart katternas papper
- Hämta våra gamla kläder, leksaker och grejer från svärmors hus så vi kan förvara dem här i lägenheten istället
- Jag och gubben måste till tandis, vi har lite hål som måste fixas och då en tand kostar 150 spänn här att laga så tror jag att vi tar det här och inte i Sverige..

Det var de stora grejerna, det. Sen är det annat smått och gott som ska fixas men dessa är de jobbigaste.
Min ångest är på högvarv och det känns som om jag kommer klappa ihop när som helst. Hälsoångest (är säker på att jag är döende) och så konstant oro för hur det kommer att gå med katterna och våra liv i Sverige. Jag inser nu hur pass inlindat och skyddat mitt liv varit. Jag har inte haft några praktiska utmaningar och ingenting att ansvara för, förutom barnen. Ett väldigt enkelt liv. Nu helt plötsligt kommer en våg av "att göra" emot mig och jag måste hantera problem och saker som kan gå fel. Skitjobbigt. Icke att förglömma att jag levt i denna skyddade bubbla sedan jag var 21 med noll erfarenhet. Nu är jag snart 40 och ska kasta mig ut i livet, bokstavligen. Och detta med obehandlad ångest.

Hjälp.


Paleoplättar med kokosmjöl & gurkmeja



Tyvärr inte mina plättar, då Blogspot bestämde sig för att rotera mina bilder så jag inte kan använda dem. Men ja. Bild måste man ju ha.. ;)

Dra på trissor, lilla jag åt en nyttig frukost! Jag var en riktig ärkenöt igår och drack citronvatten på tom mage på morgonen, vilket i och för sig är nyttigt, men inte så bra när man har gastrit och har kaggen infekterad med helicobacter pylori. 

Min dag igår spenderades med molande värk, brännande och illamående som kom och gick hela dagen. Plus då de där fräscha bröstsmärtorna man får när man har rediga uppstötningar, för det fick jag också såklart.

Lesson learned!

Jag har varit rätt lyckligt lottad ändå med min gastrit, jag vet att andra knappt kan dricka vatten utan att behöva sitta på toan i timmar med rännskita och smärtor. Ursäkta språket. Så jag har varit lite sån att "varför ändra på kosten?" Bortskämd, kan man väl säga. Men nu känner jag att all skräpmat faktiskt börjar ta ut sin rätt, och med tanke på att jag inte gjort någon behandling för min infektion så borde jag ju faktiskt vara himla försiktig med vad jag stoppar i magen, eller hur? Det är liksom sunt förnuft, men jag verkar inte ha ett sådant. Eller så är det väldigt trögstartat!

Idag har jag druckit te istället för latte till frullen (mindre koffein och mindre mjölk, också det något som inte är så bra för magen) och så fick det bli paleoplättar med pyttelite honung istället för sylt. Jag hade också i 2 msk kokosmjöl för att göra det mer mättande för originalreceptet står jag mig på i cirka 20 minuter innan jag är vrålhungrig igen. Eftersom jag har dille på gurkmeja så fick det åka med en knivsudd här också. Gurkmeja är antiinflammatoriskt och himla smarrigt, passar till det mesta och är faktiskt neutralt i smaken i mindre mängder trots att det ger så stark färg.

Resultatet?

Fick knappt i mig sista plätten, så mättande vart det med kokosmjölet i. Magen har börjat ömma lite nu såhär en stund efteråt men det är som det är. Hoppas att det inte blir samma reaktion som med citronvattnet igår bara.

Planen för idag är att äta snällt, tänka grönsaker och lättsmält. Kanske jag gör en kitchari till lunch, vi får se.

Hur gör man paleoplättar då?


Easy! Kör ner en banan i bitar + 2 ägg och en liten nypa salt i en kanna och mixa med stavmixer. Jag hade som sagt även i 2 msk kokosmjöl och en knivsudd gurkmeja. I vissa recept rekommenderas havregryn också men det får tummen ner från mig, blir alldeles för smuligt och inte lika saftigt som med kokosmjölet. Man kan säkert ha i annat om man vill ha mer fibrer eller inte diggar kokosmjöl, men jag har bara testat denna variant.

Stek sedan i olja/smör/ghee. Vill en skippa sylt så ringla lite honung över eller gör en kompott i förväg av frukt eller bär. Smarrigt som tusan! Mätt blir man också.

Bildkälla

Intryck

Halloj! Deltar i Fem en fredag i dag tänkte jag, och du kan såklart också hänga på! Ränn över till Elisa och länka!

1. Vad är svårt att tro om dig genom att bara titta på dig?
2. Vilket första intryck brukar du oftast få av någon?
3. Vilket första intryck tror du folk får av dig?
4. Vad har du sett mest av under veckan?
5. Vilken påverkan tror du att du har på folk runt omkring dig?


1. Att jag är en mes? Jag är lång, "ståtlig" och syns verkligen även fast jag vill krypa ihop och gämma mig. Så att jag är mesigt snäll är nog inget man förväntar sig.

2. Supersvårt att svara på. Brukar känna rätt snabbt både vad gäller människor och platser om jag trivs med personen/på platsen eller inte. Jag har haft kungligt fel i min ungdom dock, en människa jag satte på piedestal som visade sig vara en narcissist när man väl lärt känna hen ordentligt. Så visst kan intryck visa fel.

3. Blyg, osocial och otrevlig. Detta är alltså sådant jag fått berättat för mig. Mitt smeknamn i gymnasiet var ju bitchen som sagt. Jag var galet mode- och sminkintresserad + blyg och introvert = jag var en bitch som såg ner på folk.
Har samma bekymmer fortfarande här i Tunisien, trots att jag numera ser ut som en typisk hemmafru. Här ska man ju kindpussas och prata tills munnen ryker även med främlingar men jag är inte sån. Så jag är otrevlig, har jag hört. Jag gör mitt bästa med att hänga med i de sociala koderna trots att det är psykiskt jobbigt för mig men får bara tillbaka att jag inte duger.

4. Min datorskärm. 

5. Överlag tror jag att jag, trots att jag själv är hysterisk, kan lugna ner andra rätt bra när jag själv känner mig i balans. Jag är väldigt logisk när det gäller andra och deras mående och problem, jag kan bara inte hantera mig själv särskilt bra. Tyvärr så är jag duktig på att snappa upp andras mående och på samma sätt är jag duktig på att sprida min egna taskiga energi när jag mår dåligt, och det sprider sig fast det såklart inte är med meningen. Precis som jag tar plats rent fysiskt så känns det som att även mina energier gör det på något sätt. Låter skumt, I know!

Min stackars blogg

Halloj! Idag får det bli ett litet "bakom kulisserna"-inlägg. Jag vet inte vad just du tycker om min blogg, men själv är jag inte ett fan. Den är inte så som jag vill att den ska vara. Så som jag vet att den kan vara. Och det stör mig rätt hårt.

Jag vill fota och lägga ut bilder. Vara personlig. Berätta om vardagen. Istället är det en massa opersonliga inlägg som kan handla om allt förutom just det jag vill förmedla. Kryddan på moset är ju att nästan alla bilder numera är stock photos från typ Unsplash.

Mitt liv är för tråkigt för en blogg, tydligen.

Jag sitter här i min pyjamas och stickade kofta. Spelar lite PS4, sitter vid datorn. Har ont i kroppen. Går ut en gång i månaden. Vissa perioder oftare, men just nu funkar inte vår moppe så jag är låst här. Så vad ska man berätta om? Äventyret då jag gick från soffan till kylskåpet? När katten pinkade i tvättbaljan? Spännande så det ryker om det!

Trött, förkyld och ont i magen. Men annars är allt bra!

Jag har inget annat att berätta om just nu än de tankar och funderingar som finns i skallen. Till det hittar jag någon random bild på nätet som duger. Ibland ploppar det in en update kring hur det går med flytten, men annars är det rätt dött. Det känns inte alls okej att ha gått till detta från att ha varit en så flitig och ambitiös bloggare som jag var för nåt år sedan. Känns som om jag är tillbaka på ruta 1.

Nu är det segare än knäck härinne på alla fronter och jag tycker inte det är kul alls. Jag har till och med skuldkänslor, som om man som bloggare inte får ha svackor..? Jag vet inte, jag. Jag brukade innan dyka upp med ett käckt inlägg där jag lovade att skärpa mig och börja skriva regelbundet igen men det blir ju aldrig av när man försöker tvinga fram det.
Lusten försvann nu när jag var sjuk och allt kändes oviktigt förutom att vara med familjen. Jag var så pepp att hänga med i Madeleines bloggutmaning i mars men jag förmådde inte kläcka ur mig ett enda bidrag. Då är man seg!

Så ja, det är mitt "bakom kulisserna", det. Kanske inte så upplyftande men det är sanningen ändå. Visst hoppas och tror jag att jag kommer tillbaka in i gamet, men nu vet du i alla fall varför det jag skriver oftast är opersonligt och trist så det dammar om det! Ber ödmjukast om ursäkt, och hoppas att du hänger med mig här ändå i väntan på bättre tider.

Krossade tallrikar och hyra husbil från polisen

Inlägget innehåller reklamlänkar

April, april! Är aprilskämt nåt du står ut med eller är det bara irriterande? Brukar du luras? Jag gör det inte men tycker det är lite lustigt att se vad företag och medier hittar på. Idag t ex kom nyhetsbrevet från Cervera, och det började såhär:

Man fattade ju direkt vad det handlade om, det här var ju knappast något försök att verkligen luras, tycker mer det var gulligt!

Oh no! Alla vackra tallrikar i flisor och skärvor. Aj i hjärtat. Vill du spana in sortimentet av vackra (hela) tallrikar så kolla här!

Andra som fick till det lite lustigt var ICA i Lindesberg som skrev att de av miljöskäl skulle sluta sälja toapapper under 2019. Det droppade in en och annan arg smiley av människor som måste ha missat att kolla kalendern idag!

Polisen i Lund fick också till det ordentligt fyndigt då de minsann ska börja hyra ut husbilar! Människor hakade på och frågade om det ingår 2 poliser, hur många pallar öl man kan få in i den då de ska till Tyskland och så såklart någon som tyckte att polisen ju inte skulle hålla på och skämta, för de är poliser!

Rätt fyndigt tycker jag nog, och även om jag inte är ett fan av att luras för att ha skoj så är ju aprilskämten i regel så harmlösa och lätta att genomskåda att det bara blir underhållning av det.

Vilket skämt var din favvo och har du blivit lurad idag?

Tack för denna gång, mars



En till månad slut och förbi. Hur var mars då? Inte så mycket har hänt här på hemmafronten faktiskt, men lite ville jag ändå skriva ner.

- Denna månad hände en av de värsta terrorattackerna då 50 bedjande muslimer blev massakrerade i moskéer i Nya Zealand. Chock och framför allt rädsla följde. Sen ren känsla av äckel faktiskt då svenska politiker (statsministern främst) totalvägrade att ens erkänna att det handlade om muslimer och muslimhat. Islamofobin i samhället ska man inte låtsas om, tydligen. När exempelvis synagogor i Sverige blivit vandaliserade så är man dock (med all rätt, såklart) snabba med att peka på antisemitism. Varför får inte vi det erkännandet som andra får? Bra fråga.

- Magen känns väl lite bättre än i början. Symtomen förändras hela tiden. Men jag kan sitta nu i alla fall utan att hela magen krampar ihop. Jag är dock svullen/plufsig fortfarande, mer än vad jag kan förklara med en viktuppgång på bara 3 kilo. Vet icke om det är helicobactern som ställer till det eller om det är dags att kolla sköldkörteln. Jag är lite svullen/tjock och öm neråt på halsen, lite misstänksamt är det.

- Klockan tickar på och flytten kommer allt närmre. Jag har daglig panik och föreställer mig allt som kan gå fel istället för att se fram emot allt bra som kan hända jämfört med hur livet troligtvis skulle se ut om vi stannade här. Men det är ju ångest i ett nötskal. Vi väntar fortfarande på ena kattens papper och ja, hoppas att vi får det. Annars blir det hjärtekross. Hur lämnar man liksom en del av sin familj bara sådär? Fy fasen. Vill inte ens tänka på det! Sen måste jag skriva till Jordbruksverket för att fråga om vissa saker kring veterinärintyget vi ska ta med oss, och det drar jag mig också för. Vet inte varför. Sen blir jag less på mig själv för nu kommer det ju bli JAG som tar alla kontakter med skola och myndigheter och så vidare och det gäller ju att liksom inte vara rädd för sådant. Annars kommer jag ju ha panik jämt.

- Frugan E fick flytta tillbaka till Blogger igen. Är jag galen? Kanske. Men om jag väger vilket som känns viktigast mellan chansen till samarbeten och glädjen i att blogga så är det sistnämna viktigast. Naturligtvis är samarbeten trevliga och jag har dem gärna i fortsättningen med, men det ska inte vara viktigare än själva bloggandet. Och dör lusten att skriva så får man ju inga samarbeten ändå, så. Det blev till att hoppa tillbaka hit där jag började. Plus att hur man än vrider och vänder på det så är Blogger den bästa gratis bloggtjänsten tycker jag och det duger gott och väl tills dess att jag har möjlighet att vara på webbhotell igen.

I övrigt så är det väl bara att säga ajöss till mars då. Inga större ovationer, men ändå!