Tack för denna gång, mars



En till månad slut och förbi. Hur var mars då? Inte så mycket har hänt här på hemmafronten faktiskt, men lite ville jag ändå skriva ner.

- Denna månad hände en av de värsta terrorattackerna då 50 bedjande muslimer blev massakrerade i moskéer i Nya Zealand. Chock och framför allt rädsla följde. Sen ren känsla av äckel faktiskt då svenska politiker (statsministern främst) totalvägrade att ens erkänna att det handlade om muslimer och muslimhat. Islamofobin i samhället ska man inte låtsas om, tydligen. När exempelvis synagogor i Sverige blivit vandaliserade så är man dock (med all rätt, såklart) snabba med att peka på antisemitism. Varför får inte vi det erkännandet som andra får? Bra fråga.

- Magen känns väl lite bättre än i början. Symtomen förändras hela tiden. Men jag kan sitta nu i alla fall utan att hela magen krampar ihop. Jag är dock svullen/plufsig fortfarande, mer än vad jag kan förklara med en viktuppgång på bara 3 kilo. Vet icke om det är helicobactern som ställer till det eller om det är dags att kolla sköldkörteln. Jag är lite svullen/tjock och öm neråt på halsen, lite misstänksamt är det.

- Klockan tickar på och flytten kommer allt närmre. Jag har daglig panik och föreställer mig allt som kan gå fel istället för att se fram emot allt bra som kan hända jämfört med hur livet troligtvis skulle se ut om vi stannade här. Men det är ju ångest i ett nötskal. Vi väntar fortfarande på ena kattens papper och ja, hoppas att vi får det. Annars blir det hjärtekross. Hur lämnar man liksom en del av sin familj bara sådär? Fy fasen. Vill inte ens tänka på det! Sen måste jag skriva till Jordbruksverket för att fråga om vissa saker kring veterinärintyget vi ska ta med oss, och det drar jag mig också för. Vet inte varför. Sen blir jag less på mig själv för nu kommer det ju bli JAG som tar alla kontakter med skola och myndigheter och så vidare och det gäller ju att liksom inte vara rädd för sådant. Annars kommer jag ju ha panik jämt.

- Frugan E fick flytta tillbaka till Blogger igen. Är jag galen? Kanske. Men om jag väger vilket som känns viktigast mellan chansen till samarbeten och glädjen i att blogga så är det sistnämna viktigast. Naturligtvis är samarbeten trevliga och jag har dem gärna i fortsättningen med, men det ska inte vara viktigare än själva bloggandet. Och dör lusten att skriva så får man ju inga samarbeten ändå, så. Det blev till att hoppa tillbaka hit där jag började. Plus att hur man än vrider och vänder på det så är Blogger den bästa gratis bloggtjänsten tycker jag och det duger gott och väl tills dess att jag har möjlighet att vara på webbhotell igen.

I övrigt så är det väl bara att säga ajöss till mars då. Inga större ovationer, men ändå!

Inga kommentarer