Söndagslistan och veckan som gått


Hej på dig! Är det bara jag som känner att tiden går sjukt fort? Det känns som igår när maken kom hem och sa att nä nu vill jag fanken flytta till Sverige... och processen började med katternas blodprover och allt. Det var alltså i september förra året och jag gnällde för att det var så långt kvar tills juni. Well, nu är det en månad kvar och vi har panik hela högen. Till 99.9% för katterna, men ändå.

Hur som.. Veckan som gått då!

Veckans bästa - Vi fick hem en sån där fiffig android box så vi äntligen kan titta på TV och filmer! Vi har inte haft TV på ett par år då parabolen är trasig och vi inte haft råd att laga den. Så att se på film var en lyx. Första filmen vi såg var igår, och det var Passengers. Superbra, spännande, romantisk, tragisk, vacker. Alltså den var riktigt sevärd. Jag älskar sci-fi och ogillar romantiska filmer, maken hatar sci-fi och älskar romantik, men här var vi båda väldigt nöjda! Till och med gubben gillade sci-fi med den här filmen. Och jag fick inte kväljningar av den romantiska biten. Win!

Veckans jobbiga - Får väl vara ångesten då över katterna, som vanligt. Det känns som om jag hela tiden kommer på saker som kan vara ett bekymmer med deras papper och intyg. Jag vill bara att det här ska vara över, så att vi vet. Oavsett. Panik också för att ok, mannen kan åka tillbaka med dem hit för att rätta eventuella fel med papprena, men hur blir det då med hans jobb i Sverige? Nog för att han har en snäll chef men man kan ju inte ta sådant för givet.

Veckans bästa mat - Felfel mahchi, dvs köttfärsfylld paprika, och så slata mechouia. Recept finns här!

Veckans fundering - Hur fungerar hjärnorna på människor som vill göra det straffbart att göra abort? Det pågår verkligen ett krig mot kvinnor, och begreppet "västerländska värderingar" som folk brukar vara så stolta över, säger verkligen inte så mycket just nu..

Designa din egen kalender

Inlägget innehåller reklamlänkar via Adviral



1. / 2. / 3. / 4. / 5. / 6.

Hallå där! Hoppas att du mår gött. Det händer rätt sällan nuförtiden att jag lägger ut reklam såhär, så när jag väl gör det så handlar det om saker jag själv verkligen skulle vilja ha, eller som i det här fallet, desperat behöver!

Jag har spanat in kalendern ovan nu ett bra tag, för man kan designa både inne och ute själv. Med andra ord är det en riktigt fin, personlig kalender man får. För oss som älskar att fota kan det vara en superkul idé att ha en egen favoritbild som omslag, tycker jag. 

Kalender är dessutom något som virriga jag verkligen behöver, jag kan inte hålla reda på mig själv alltså som jag är nu, så jag kan lova att en sådan snabbt ska införskaffas när vi kommit fram till Sverige..! En egendesignad helst! :)

Karantän för 60 000?



Ja, nu sitter jag och går upp i atomer av ångest igen. Hej förresten! Jag har ju tjötat om intyg och allt till katterna för att få resa till Sverige och ja, det är fortfarande oroligt och ångestladdat. Nu läste jag dessutom om folk som haft alla papper redo men fått nobben på Arlanda för att typ en bokstav var fel på intyget. Då är alternativen resa tillbaka, svindyr karantän i 4 månader eller avlivning på plats.

Vi har inte råd med karantän. Vi har ingen i Tunisien att åka tillbaka till. Inga snälla släktingar som kan ta hand om katterna tills vi kan fixa till eventuella felaktigheter i papprena och hämta dem. Och vi tänker såklart aldrig i helvete avliva.

Så man kan säga att jag är sjukt nervös. Igen. Jag blev ju lugnare innan när provresultat och allt kom från Frankrike, men nu är jag hysterisk igen. För att här i Tunisien använder inte maken sitt ena mellannamn i dokument osv (det brukar man ju inte göra faktiskt, skriva ut alla hundra mellannamn), men detta mellannamnet står med i hans svenska pass. Så kommer det bli problem nu för att hans ena mellannamn inte finns med på provresultatspapprena från Frankrike? Who knows? Vi får nog ta och skriva hans namn exakt som det står i passet, på intyget som ska skrivas under av tunisiska jordbruksverket, där det står vem som äger djuren.

Vi kanske har råd med karantän för en katt, beroende på, om vi lånar. Det är omöjligt att hitta info om exakta kostnader och så vidare (förutom att det verkar ligga på runt 30 000 per djur), det verkar vara sånt himla hemlighetsmakeri kring detta alltså. Är det men in black som kommer och hämtar djuren på Arlanda för karantän, eller? Man får inget veta i förväg, tydligen.

Men det skulle betyda att vi måste välja vilken katt som hamnar i karantän i Sverige och vilken som skickas tillbaka med mannen för att förhoppningsvis ändra i dokumenten. Vilket också är ett jäkla skit, för gubben skulle ju börja jobba i princip direkt när vi kommer till Sverige. Han har liksom ett arbete som väntar. Så kommer den katt vi skickar tillbaka att behöva säljas? Ska vi behöva välja mellan våra bebisar?!

Allt det här är ett helsike, alltså. Jag vill aldrig behöva gå igenom den här proceduren igen. Det här får mig att inte ens vilja ha husdjur igen, och jag som älskar djur. Men denna ångest, alltså. Först Noussa, och sen kanske vi förlorar en till nu!? Och slutligen är det ju alltid så. Man skiljs från sina pälsklingar oavsett.
Gör inte så mycket annat än har ångest och gråter just nu.

Några bloggmål innan årets slut

Tror det var Linda som sa nåt i stil med att när man plåtar sig själv med stativ så får man ta sjukt mycket bilder och kanske bara några enstaka blir bra. Intygar att det stämmer! Fast jag fick inte en enda som blev bra. Är dessutom lika obekväm framför kameran utan nån fotograf bakom. Oh well.

God morgon på dig! Hoppas du fick en käckare start på dagen än vad jag fick; jag fick äran att vakna med bröstsmärtor och hosta. Smart som jag är så åt jag som en utsvulten varg igår kväll vid middagen, och det var massor med superstark mat såklart, och friterat. Min gastrit är inte imponerad av mina val här i livet, kan jag säga.

Men ja, det var ju min kära blogg jag skulle snacka om idag, inte min gnälliga magsäck. Jag var en av dem som inte satte mig några ambitiösa mål för bloggen vid nyår, och det märks! Men året är inte slut än, och jag tänkte ta och skapa några enklare mål för att ha något att sikta på att uppnå innan årets slut, både för blogg och Insta.

1 ) Börja dela min blogg till släkt och vänner. Är jag den enda som skäms ihjäl för att göra detta? Superkonstigt! Jag har som regel att bara skriva sådant som jag kan stå för, men ändå skäms jag. Är det lite det där att man lärt sig att man inte ska synas och höras och att man minsann inte ska tro att ens åsikter är så himla viktiga? Oavsett så är det ju trams. Klart man kan dela med sig av det man skriver, jag hade själv ÄLSKAT att följa släktingars bloggar.

2 ) Ge bloggen mer tid! Tycker att jag bloggar för lite och det vill jag ändra på. Det här är väl inget konkret som man kan mäta framstegen i direkt, men jag skulle gärna vilja gå tillbaka till det dagliga bloggandet. Minst 5 inlägg i veckan är nog en bra nivå att börja med.

3 ) Landa fler samarbeten. Jag tyckte det var riktigt kul när det började rulla in förfrågningar, och extra stålar är aldrig fel och det skäms jag inte ett skvatt för att erkänna. Särskilt nu när vi ska flytta så kommer man behöva varje extra krona man får tag på. Pengar = mat och jag gillar mat! Ha.

Flikar in här till andra bloggare bara att missa inte att reklammärka och att deklarera.. Treat it like a job! Man ser fortfarande många som inte märker ut reklamen, tyvärr. Så. Men nog om det, Fru Duktig.

4 ) Komma över 500 följare på Instagram. Det är ju ett rätt lågt mål ändå då jag ligger på strax under 400. Men jag har inte haft öppet konto så länge och har verkligen inte satsat på Insta så man kan säga att jag börjar rätt så från början där. Kliver jag över 500-strecket i slutet av året så är jag nöjd.

5 ) Punkten ovan leder mig till det att jag vill bli en bättre instagrammare och instakompis, så att säga. Det är rätt trist med halvdassiga bilder utan text och noll kommunikation med ens följare. Jag vill bli bättre på att posta sånt som är snyggt, relevant och jag vill bli bättre på att följa och kommentera hos andra. Att bara sitta och kika in i andras liv utan att säga något känns rätt så.. meh. Sluta vara lat och osocial, Frugan!
Samma gäller såklart bloggar. Jag har rejält begränsat internet tyvärr så jag kan inte läsa alla bloggar jag skulle vilja. Det hoppas jag kunna ändra på.

6 ) Jag vill få igång min FB-sida också. Jag skapade ju den för ett par månader sedan men har inte postat en. enda. sak. Den har bara legat där i gömmorna och dammat. Kanske vore det något att testa ändå, och se om det är nåt att hänga i julgran? Känner jag att det är värdelöst i slutändan så är det bara att ta bort den och satsa på annat ju.

Så, det var några små mål för min del. Blygsamma, men ändå mål! Och grattis till mig som inte ens tänkte på att sätta mål kring antalet läsare härinne, utan att fokusera mer på inlägg och engagemang istället. Yay!

Men du, har du en FB-sida till din blogg, om du nu bloggar själv? Är det något som hjälper och är det värt att jobba med?

Att lämna det gamla



Utsikten som snart kommer att vara ett minne blott. 

Jag har sådana blandade känslor kring allting här i mitt liv i Tunisien, så mycket skit som har hänt och saker som skulle ha fått ett normal människa att säga stopp hundra gånger om, men jag har bara hållit tyst och väntat på bättre tider. Ibland undrar jag om jag har ett sjukt imponerande tålamod eller om jag bara är korkad.

Jag kommer alltid att ha Tunisien i ryggmärgen, det är ett land jag föll för redan när jag kom hit för första gången, men det var så mycket som gick fel, så mycket med mig som person när jag kom hit som gjorde att jag helt enkelt inte hade tillräckligt med skinn på näsan. Jag skulle ha väntat med att flytta hit om jag vetat. Importerat gubben till Sverige istället. Men det gick inte och jag var dessutom så naiv. Och det som händer med naiva personer är att andra gärna tar tillfället i akt och trampar på dem. Jag var en spillra på grund av allt som hänt i Sverige innan jag flyttade och jag var lätt att ta makt över på grund av det. Hade jag inte haft min gubbe på min sida här så hade jag aldrig orkat. Jag vill seriöst ge mig själv en medalj för att jag faktiskt gjorde det.

Jag klandrar även mig själv för att jag lät den där personen förstöra så mycket, lät hen ta så stor plats. För vederbörande gjorde det ju för att jag lät det ske. När jag bara skulle ha sagt stopp och låtit det bära eller brista. Eller helt enkelt låtit det rinna av mig, men jag var som sagt redan bruten. Jag hade det inte i mig att ta konflikten.

Så en del av mitt hjärta kommer alltid tillhöra det här landet, historien, dofterna. Samtidigt så är det verkligen dags att lägga det bakom mig, om så bara för en tid. Ta en paus, få vara mig själv och sedan återvända hit helt på mina villkor. Gubben min kommer såklart åka hit så ofta han kan och hälsa på, samma med barnen. Men jag? Jag behöver vara härifrån ett bra tag för att hitta mig själv. Få distans från allt som hänt.

En vacker dag skriver jag mer om det, men just nu får det räcka så tror jag. Jag behöver bara lämna allt här just nu.

Kanske, kanske kan jag till och med förlåta, en dag. Kanske till och med förlåta mig själv för att jag lät det här, och allt det negativa, ta över mitt liv.

Dags att handla kläder!

En del av flytten och att starta ett nytt liv är för mig att införskaffa kläder. Jag har typ 2 outfits som jag växlar mellan (I kid you not) och i dessa 2 är byxorna desamma. Sorgligt? You bet! Jag har ju hoppat upp och ner i vikt så mycket under åren att jag alltid tänkt att jag är för ful för att köpa kläder och "det finns ju ändå inget som passar" och så köper jag smink och böcker istället.
Men nu så! Ska man ut i vida världen och plugga och jobba måste man ju se respektabel ut. Min lösning för att slippa få "jag hittar inget"-ångest i affärerna som alltid slutar med att jag inte köper nåt, kommer vara att beställa på internet. Välkommen till 2000-talet, liksom!

Jag har letat fram några basic, trevliga favoriter här som man kan kombinera på olika sätt. Man får ju när ekonomin tryter, vara smart och tänka basplagg á la capsule wardrobe, sånt som man kan använda och återanvända i olika kombinationer. Plus att jag är inte ett fan av hjärnlöst slöseri så jag handlar helst med skallen på.

Here we go!




Jeans har jag redan så det behöver jag inte köpa såklart. 2 par vida brallor + ett par lite tajtare men utsvängda som passar mina krokiga ben (haha) = perfekt!




En svart, lång tunika kan man matcha och piffa till hur man vill. Passar ju till allt. En stadig, mysig kofta bör man också ha, och då jag redan har 2 mysiga grå sådana så vill jag gärna ha en i en trevlig färg. En tunnare, lång tröja att ha för sig eller under en kofta går också åt, såklart. Passar till både jeans och utsvängda, svarta brallor.




Varför har jag inte upptäckt Bonprix innan? Bra fråga. Med tanke på att de flesta kläder idag verkar bestå av urringningar/är crop tops så har vi som vill täcka oss lite mer, lite kämpigt att hitta grejer. Sen är jag ju inte 20 längre, om man säger så. Jag vill vara påklädd, stylish och vuxen på en och samma gång. Massor med krav! Men jag ska testa Bonprix. Gillar deras jättestora utbud av stora storlekar, så man slipper känna sig som en fisk på torra land bland alla små storlekar.

Ska bli spännande detta. Jag ska tänka "mångsidigt, snyggt, välsittande och prisvärt" när jag handlar. Inga knasiga plagg som jag vet att jag aldrig kommer att använda för att det inte är jag. Är ju inget fan av att bränna pengar så nu får jag tänka smart! Samtidigt så ska jag se till att unna mig sådant som jag verkligen vill ha och känner att jag behöver. Man behöver inte köpa onödiga saker, men man behöver knappast fulsnåla som jag gjort på mig själv under alla år.

Hur är du när du handlar kläder? Planera eller impulsköpa? Slösa eller minimalism?

En ramadanmiddag


Godkväll! Ville bara kika in och säga hej. Ligger här nu på sofflocket och pimplar kaffe. Såhär såg det ut hos svärmor idag, massor med gott. Nu har jag tyvärr värsta huvudvärken, men ja. Där fick man för att man drack för mycket cola..

Tror jag borde ta det lite lugnare med både käk och läsk, alltså. Ha en trevlig kväll! <3

Att starta upp ett nytt liv

Hello! Många tankar som rör sig i knoppen nu när det börjar dra ihop sig. Vi håller på att förbereda oss för fullt här, har köpt stämplar (snarare frimärken) man måste ha här som man kletar in i passet för att få resa ut ur landet, vi har pröjsat internet i förväg i vinter så vi kan ha igång övervakningskamerorna och nu ska vi fråga flygbolaget om kattburarna.

Jag på mitt håll måste ju kontakta Jordbruksverket för att klara ut lite frågetecken kring katternas intyg, och så tänkte jag skriva till tjejernas tilltänkta skola för att höra om ifall vi ska ha möte nu eller efter sommarlovet och hur det ska gå till med allt när de ska börja plugga i höst.

Det slår mig cirka hundra gånger om dagen hur mycket vi har att göra sen när vi är på plats. Skatteverket, fixa försäkringar, det ska startas upp internet, TV.. Hur gör man, liksom? Känner mig helt lost. Vi kan ingenting om alla nymodigheter i Sverige.

Enda sättet är väl att ta allting ett litet steg i taget. Inte hoppa på alla projekt på en och samma dag. Men visst känns det rätt så överväldigande och jag inser verkligen hur himla skyddat liv jag levt här, har ju inte behövt oroa mig för nåt egentligen. Nu ska alla praktiska saker fixas och jag och kidsen ut i skola och utbildning efter alla andra miljoner saker som ska ordnas och redas ut.

MEN, jag gör som så att jag tar till min tro här och litar på att allt kommer att lösa sig tillslut! Vi har ju faktiskt gjort detta förut. Skillnaden är att tjejerna nu är större, lite mindre knöligt med att ordna dagis mot att få ut dem i gymnasiet och hjälpa dem plugga på svenska, haha. Fast jag tror nog att vi fixar det ändå!


100% snurrpanna här!

En Ramadan utan fasta?


Hej på dig! Ja, nu så är det fastemånaden Ramadan, minsann. Jag kan inte påstå att det började speciellt bra för mig. Jag tänkte ju testa att fasta med gastriten, men första natten då jag skulle upp och äta "frukost" innan gryningen så hade jag magsyra upp till öronen och mådde så illa att jag inte kunde äta. Dagen blev sedan ett töcken av huvudvärk, darrningar och ont i magen. Avbröt fastan redan vid lunchtid. Efter min lilla måltid där så åt jag inget mer förrän klockan sju med alla andra, och jedrar så äckligt det kändes i magen, bara de där 6 timmarna mellan min lunch och middagen. Jag är ju van nu med inflammationen att äta regelbundet. Att bara ha magsyran därinne som skvalpar runt i det som är inflammerat, är tydligen inte någon vidare succé.

Så efter 14 år av troget fastande varje år så avstår jag denna vända tyvärr. Jag har fått svårare och svårare senare åren att fasta, jag tål helt enkelt inte lika mycket längre. Men i år har jag ju faktiskt en sjukdom, eller snarare ett hälsotillstånd, som gör situationen helt annorlunda. Jag får ta igen detta i vinter istället när jag fått rätsida på magen och dagarna är korta.
Jag får påminna mig om att man knappast får någon tapperhetsmedalj av att vara martyr och fasta när man är sjuk, snarare kan fastan bli haram (förbjuden) för en om man är sjuk och därmed riskerar sin hälsa.

Jag ska dock vara ärlig och erkänna att det känns blä. Men jag får se till att kämpa på med att hjälpa gubben och döttrarna med fastan istället (fast just tjejerna är ju totalt oberörda av den skönt nog, de mår kanoners) och fokusera på annat. Bekanta mig mer med Koranen, t ex. Det var alldeles för längesedan jag läste ut den.

Så, så är läget! Bara att svälja ledsamheten och traggla vidare.

Bästa shoppingen är när man köper böcker

Inlägget är reklam för Bokus och innehåller annonslänkar

Har jag inte rätt? Jag körde hårt nu faktiskt och unnade mig hela TVÅ böcker! OMG. Jag har ju lite svårt att unna mig saker, som du kanske vet, så det här tog faktiskt lite pepp från min sida. Men nu är beställningen lagd! Det blev dessa två beauties:


Yrke: Influencer av Linda Hörnfeldt finns just nu på supernajs rea hos Bokus! 115 kronor är ju som hittat, nästan halva priset! Ska bli spännande att läsa. Jag lyssnade på hennes gratis webinar i häromdagen, och jag har tänkt köpa den här boken länge nu men det har liksom inte blivit av. Jag har tyvärr inte råd att hennes kurs just nu men under webinariet bestämde jag mig för att i alla fall äntligen köpa hennes bok. Så nu är det gjort!


Sju steg till ett friskare jag: utan gluten, mjölk och socker är en sån där bok jag trånat efter ett bra tag, med tanke på att min kropp håller på att strula och min kosthållning känns lite.. skrutt. Den här har fått så sjukt bra omdömen och jag ÄLSKAR Nillas hemsida med alla underbara recept och exakt NOLL pekpinnar och press, så klart att jag var tvungen att beställa denna.

Ska bli så spännande att plöja igenom dessa två och framför allt följa råden och se vad som händer i två områden av mitt liv där det behövs en hel massa nytanke, kunskap och pepp!

Härlig grönska och tjurig granne



Hej på dig! Hoppas du har det gött. Igår sket jag äntligen i ångesten och drog iväg med gubben ut på landet. SOM han försökt och tjatat för att få med mig, alltså. Jag svalde alltså mina nojjor och off we went. Vi åkte louage som är en minibuss som funkar lite som en korsning mellan en buss och en taxi. De går mellan startstation och slutstation och de plockar upp och släpper av folk längs vägen. Jag tycker det är lite kul att åka, förutom då att långa jag alltid slår i skallen i taket när jag ska av och på. Skulle jag åka louage varje dag skulle jag gå runt med en konstant hjärnskakning.

Men det var skönt att komma ut och tanka på både frisk luft och sol, och så fick jag se så fint allting blivit! Min cypress har redan vuxit om mig! Den var lika hög som jag (alltså i längd, höhö) för typ 2 månader sedan och nu har det vuxit ungefär 20 cm på den korta tiden. Helt sinnes. Persikoträdet har fått sina allra första små frukter (man blir ju stolt!) och vår lilla olivbebis som vi planterade förra vintern har vuxit rätt bra och blommar för första gången.

Olivodling i Tunisien




Första persikorna för lilla trädet och första blommorna för lilla oliven! Vi planterade detta för att få såna där stora oliver som är goda att lägga in, inte för oljan. Hoppas på det bästa. :)



De stora olivträden blommar för fullt nu och det ser ut som om det God willing blir fullt med oliver i vinter.


Det har även blivit knökfullt med bin i bikupan! Som vi väntat. Har haft den här kupan rätt länge nu utan att någonting hänt, vi ställde den till och med i närheten av kaktusbuskarna förra året för det var så mycket bin där men nope. Nu när gubben ställde ut den i solen vid förrådet så blev det packat med bin rätt snabbt. I vinter får vi se om det blitt någon honung :)

Vi har ju dessutom satt upp två övervakningskameror så att vi kan hålla lite koll när vi är borta. Svärmor tar ju också hand om stället men ändå, ingen kan ju vara där hela tiden liksom.
Inget konstigt i alla fall, vi är inte de enda som har kameror. En granne blev dock skitsur och dissar oss rätt hårt nu. En annan berättade att den sura grannen blev upprörd för hennes man brukar hoppa in på vår tomt när han är full (!) och att det nu kommer bli problem. Och hur kan hon "gå in och ta" nu när vi filmar? Vad det nu betyder.

Ja, vad säger man? En del har svårt att greppa det här med "ditt" och "mitt". Men det är inte vårt bekymmer. Det är alltid lika trevligt när människor visar sina rätta jag, för då vet man vart man har dem sen. Inget vi lider av egentligen, som sagt bara bra att vi vet. Med tanke på hur ofta det händer att folk stjäl oliver så behöver man ha koll. Vi vet redan att vi får påhälsning ibland, bland annat har vi hittat tappade äggpåsar, fimpar och lite annat. Så att vi skaffade kameror borde egentligen inte chocka någon. Egentligen skulle vi behöva kameror som visar åt typ alla väderstreck med tanke på att vi faktiskt fick ett olivträd renplockat förra säsongen, men vi hade bara råd med två kameror så vi får sätta upp fler nästa gång vi kommer tillbaka hit till Tunisien på semester. Så ja, man kommer nog vara rätt orolig för sina träd i år. Man kan ju inte direkt hålla koll på precis allt från Sverige och nu vet folk att vi inte är där.. och som sagt, svärmor kan knappast sitta där hela tiden. Man får hoppas på det bästa i alla fall.