En Ramadan utan fasta?


Hej på dig! Ja, nu så är det fastemånaden Ramadan, minsann. Jag kan inte påstå att det började speciellt bra för mig. Jag tänkte ju testa att fasta med gastriten, men första natten då jag skulle upp och äta "frukost" innan gryningen så hade jag magsyra upp till öronen och mådde så illa att jag inte kunde äta. Dagen blev sedan ett töcken av huvudvärk, darrningar och ont i magen. Avbröt fastan redan vid lunchtid. Efter min lilla måltid där så åt jag inget mer förrän klockan sju med alla andra, och jedrar så äckligt det kändes i magen, bara de där 6 timmarna mellan min lunch och middagen. Jag är ju van nu med inflammationen att äta regelbundet. Att bara ha magsyran därinne som skvalpar runt i det som är inflammerat, är tydligen inte någon vidare succé.

Så efter 14 år av troget fastande varje år så avstår jag denna vända tyvärr. Jag har fått svårare och svårare senare åren att fasta, jag tål helt enkelt inte lika mycket längre. Men i år har jag ju faktiskt en sjukdom, eller snarare ett hälsotillstånd, som gör situationen helt annorlunda. Jag får ta igen detta i vinter istället när jag fått rätsida på magen och dagarna är korta.
Jag får påminna mig om att man knappast får någon tapperhetsmedalj av att vara martyr och fasta när man är sjuk, snarare kan fastan bli haram (förbjuden) för en om man är sjuk och därmed riskerar sin hälsa.

Jag ska dock vara ärlig och erkänna att det känns blä. Men jag får se till att kämpa på med att hjälpa gubben och döttrarna med fastan istället (fast just tjejerna är ju totalt oberörda av den skönt nog, de mår kanoners) och fokusera på annat. Bekanta mig mer med Koranen, t ex. Det var alldeles för längesedan jag läste ut den.

Så, så är läget! Bara att svälja ledsamheten och traggla vidare.

Inga kommentarer