Ready for takeoff! Typ.

Hej go' vän! Hjälp vilka panikfyllda dagar jag haft. Det är INTE att rekommendera att sitta hemma ensam när man har ångest alltså. Fy farao och hans moster.
Jag kom på när jag läste runt att det kan ju vara bra om katternas transportburar är godkända för flyg. Liksom vilket ljushuvud tänker inte på sådant?! Jag! De burar vi har skulle vara okej på vägen till Sverige, för vi reser med ett tunisiskt bolag i ett inte ens halvfullt flygplan så det var ingen fara, sade de.

Men.

Skulle vi nu få nobben med katterna i tullen på Arlanda (snälla Gud låt det inte hända) så skulle ju maken behöva åka tillbaka med katterna. Och då kan man ju inte räkna med att få åka med ett tunisiskt bolag, liksom. Då skulle han stå där med missarna i burar som inte är godkända för vare sig kabinen eller lastutrymmet. Vilket skulle betyda att först skulle vi få sitta på Arlanda hela natten (vi landar på kvällen när allt är stängt typiskt nog) och sen skulle jag få åka in typ till Bromma kommunalt för att hitta godkända burar. Ni som känner till Stockholm vet ju liksom att Bromma ligger inte runt hörnet från Arlanda precis.

Så jag tog ett redigt snack med min man som är lite sådär att "det löser sig!" men jag övertalade honom att personal på flygplatsen kommer inte bryta mot sina regler bara för att han är söt. Han brukar kunna snacka sig igenom saker och ting och vifta med sina långa, svarta ögonfransar, men man kan ju liksom inte räkna med att det går.
Idag snodde vi då svågerns bil och lyckades hitta de två sista (!) flygplansgodkända transportburarna i stan. Det hade varit bättre att hitta mjuka transportväskor för kabinen men det fanns helt enkelt inte. Men nu har de i alla fall burar som är godkända att checka in som bagage och det är bra mycket bättre än burar som varken är godkända för kabinen eller cargo.

Nyinköpta flygburar, istället för våra gamla vanliga..

Skolsnack


Konversationen med studievägledaren fortsätter och fasen var skönt det är att det är JAG som drar i trådarna och att jag är involverad i deras skolgång äntligen. Har jag sagt det förut? Förmodligen. Men det ÄR värsta grejen för mig.
Det har inte ens dragit igång ännu men det känns sådär riktigt genombra! Hon skrev nu att de ska göra allt de kan för att hjälpa dem så att de får plugga på sin nivå, plus då att hon lugnade ner mig med att vi ska njuta av det som kommer och att allt går att lösa med god vilja. Så man kan väl säga att det är rätt person i rätt yrkesroll där! Låter väldigt bra och positivt allting. Det är verkligen en stor sten som lyftes från mina axlar då jag var rätt orolig för det här med plugget för tjejerna.

Hemlängtan

Övrig resfeber och yra


2 av 4 väskor är packade nu och vi har börjat med katternas papper. De har lämnats in här på Jordbruksverket där de ska fyllas i på fredag, sen samma dag ska alla papper till veterinären där hon ska kontrollera att allting stämmer och stämpla allt, sen tillbaka till Jordbruksverket där hon ska kontrollera och godkänna intyget och veterinärens stämplar. Japp, på fredag kommer min man ha att göra. Men allt är bestämt i alla fall med JV och veterinären så förhoppningsvis löper det på smärtfritt.

Sen ska man ju gå igenom alla listor och packa det allra sista. Modemet ska vi ta ut på odlingen och koppla in till övervakningskamerorna så de blir inget bloggande för mig de sista dagarna. Vi kommer bara ha internet på telefonen. Sen blir det till att se till att allt är tömt (en gång när vi flyttade till Sverige så glömde vi ett ägg i kylen, det gör vi icke om) och så ska TV, dator och så vidare täckas över med lakan. Kontakter ska dras ur, papper, intyg, pass och allt kontrolleras, sen drar vi förhoppningsvis..

Jag behöver väl inte tillägga hur otroligt nervös och hönsig jag är? Både för missar och detta enorma projekt som den här omställningen är. Men nu ska jag sätta mig och skriva lite. Känslor och planer. Vart jag vill nå och vad jag vill åstadkomma, samt hur jag tänker mig att det ska gå till. Kanske distraherar det mig en aning.. :P

6 kommentarer

  1. Läser detta med både skarpt intresse men även lite bävan för det ni står inför, det låter verkligen som det kan gå åt endera eller det andra. Jag hoppas så att allt går smidigt med katterna för er :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog egentligen bara jag som är överdrivet negativ, men jag vill alltid ha en plan B och vara beredd på det värsta så man inte står där sen och är chockad. Vi har i alla fall en backup-plan så förhoppningsvis får vi med oss katterna så småningom, nu eller sen :P Men visst vore det pyrt om gubben fick vända om, det är ju både jobbigt och slöseri med tid och pengar. Men måste man så måste man, det är en risk man tar när man vill ha med sig sina djur in i EU från ett rabiesland.. :/

      Radera
  2. Men tänk att ni snart är här i krokarna! Redan liksom :)
    Hoppas det går bra med katterna och burar. Och allt annat, men det ska det väl göra. Så spännande för er att bosätta er här nu . All lycka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! :) Ja det är jättespännande, och nervöst samtidigt. Men jag försöker att se längre än bara det här med katterna och vad som kanske kan hända där med det. Oavsett hur det blir med missarna så ska vi ju börja ett helt nytt liv liksom. Som studievägledaren sa till mig så har vi massor med spännande framför oss att njuta av :D

      Radera
  3. Lycka till med allt och välkomna 🌻

    SvaraRadera