Dags att bli utekatter


Idag är dag ett för dessa två att utforska en helt ny tillvaro. Nu har de bott här i snart en månad och gått ut korta stunder med husse i trädgården så idag ska de få klara det själva. Givetvis kommer dörren att stå öppen och de har redan kommit in ett flertal gånger.

Gizmo, vår galne rödis, har redan rymt en gång för någon vecka sedan då han lyckades tränga sig ut genom en fönsterspringa och hoppa ner på entrétaket, och därefter hoppa ner på gräsmattan. Ett högt hopp, men han tyckte tydligen att det var värt besväret. Han försvann på eftermiddagen vid tre, och vi var helt panikslagna. Han var liksom bara borta. Vi letade runt hela byn (och den är inte stor) och jag lade till och med ut en efterlysning på FB framåt kvällen eftersom jag var så rädd att han inte skulle hitta hem. Sen vid elva då jag satt på trappen med en skål med mat och småropade i min förtvivlan så hörde jag den lilla bjällran komma plingande runt hörnet på huset. Någonstans i hans instinkter så satt det där med att komma hem när det blir mörkt, och dessutom att faktiskt hitta hem. Jeklar, så glada vi blev.

Så Gizmo hittar hem, det vet vi av erfarenhet och Nasnous är så lugn och hemmakär så jag är inte så orolig för att han går så långt bort. Men det vet man ju aldrig heller. Så idag blir det nog lite nervöst här hemma..

2 kommentarer

  1. Det är är så imponerade med katter, deras inbyggda kompas. Eller ja egentligen alla djur, hur kan de nästan alltid hitta hem? Det är imponerade, de tycks liksom ha det inom sig att bege sig en bit bort i behörigt avstånd för att sedan komma hem när de känner för det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju häftigt! Vi fick lära oss på ridningen att om vi red vilse så skulle man ge efter på tyglarna och låta pållen knata vart den ville för då skulle den vandra hem mot maten :P De är finurliga, våra fyrbenta kompisar :)

      Radera