Ett helt nytt liv

Hej på dig! Här kommer en sån där så kallad "uppdatering", något som dyker upp allt för sällan här numera. Här rullar det på som vanligt, nu är vi alla inskrivna i folkbokföringen igen så vi är officiellt tillbaka! Det börjar kännas verkligt först nu, om jag ska vara ärlig. Jag har fortfarande varit i "semesterläge" rent mentalt ända tills nu.

Här pluggas det svenska på dagarna och jag fixar med tvätt, plockar och städar, lagar mat.. Faktiskt på ett helt annat plan än innan. Nu känns inte allt som en stor jäkla börda. Nu känns det fint att ta hand om sitt hem. Vet att det låter konstigt men innan kändes det mest tungt och trist. Som att jag var fast och inte kom loss och det jag skulle ta hand om var liksom mitt fängelse, på något vis. Inte rent fysiskt kanske, men det blev ju min lilla bubbla rent mentalt. Nu känns den där lilla lägenheten, och mitt skrivbord och min kontorsstol som jag spenderade större delen av min tid i, så väldigt långt borta. Nästan som om det aldrig funnits på riktigt.



Jag har också kommit igång med läsandet igen, så nu betas det av skräckromaner på löpande band. Det känns också så himla skönt, att känna hjärnan arbeta igen. Bara en sådan sak som att kunna koncentrera sig på att läsa, det hade jag svårt med i Tunisien och det var lite av en sorg. Men nu är jag igång igen som om inget hänt. Jag kan sitta i timmar. Läste ut Färjan (läs den om du gillar skräck och förfasar dig över vampyrer och ålandskryssningar) på två dagar och den är på cirka 400 sidor.



Tjejerna då? Jovars, de trivs bra. De kämpar på med svenskan och de är SÅ duktiga. Kan mer än jag trodde, faktiskt. Det kanske låter taskigt. Men de har uppenbarligen snappat upp bra mycket mer än jag trott. De har dessutom varit och badad (i en svensk sjö!) och plockat kantareller, något de visade sig vara riktiga naturtalanger på. De är ute och promenerar och cyklar, UTAN mamma och pappa, och bara det är ju världens största grej.


Jag har åkt buss för första gången på typ 15 år!


Jeklar, vad massor med selfies jag tar..

Nu fortsätter vi i samma takt. Snart är det komvuxdags och om det skiter sig så får jag börja söka jobb direkt. Vi får la se. Men för gubbens del så känns det bra, bara mig jag oroar mig lite för på det planet. Men det är väl vardagen som börjar infinna sig, antar jag. Bara att tuta och köra!

2 kommentarer

  1. Jättespännande med komvux och sen så kul att det går så bra för tjejerna. Hur upplever maken Sverige då? Trivs han? Både han och tjejerna kommer nog reagera en del på kylan sen tänker jag ;). Ni har ju säkert besökt Sverige vintertid men den är ju lång här :-p

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gubben trivs bra, han har längtat lika mycket som jag. Vi har jubott här förr så han vet vad som väntar. Det blir mer nytt för tjejerna, de var så små när de bodde här sist så de minns inte så mkt. Men visst är man smått orolig för mörkret och kylan, även jag. Man är inte van längre :P

      Radera