En hönsig update

Goddagens! Hjälp så tiden ränner iväg. Motivationen till att blogga var också lite off de senaste dagarna så därför var senaste inlägget för hela 4 dagar sedan. 🙁 Helt ärligt så har jag resnojja (och annan nojja jag inte kan skriva om just nu) och jag sitter ju och funderar på om jag ska dra tillbaka till Blogspot medan jag kan, typ. Knäppt, jag vet. Men oron för att inte ha råd med webbhotellet sen känns inte heller så kul för bloggmotivationen och så ska det ju inte vara. Att flytta en hel blogg från WP till Blogger är också ett halvt helvete i sig så det är därför jag funderar på att flytta nu, innan det blir sjuhundraelva inlägg och mängder med bilder jag måste flytta manuellt i vartendaste inlägg..

Hur som helst. Jag tänkte att det väl var väldans på tiden att visa kort på våra fjunbollar!

Vi har ju en del fjädriga vänner numera, inklusive ankor, en gås och två pärlhöns, som jag fått lära mig att de heter på svenska.

Pärlhöns

Pärlhöns

De var ena riktiga nervknippen i början och vi var så illa tvungna att hålla dem inlåsta och separerade från de andra hönsen. De skrek och attackerade. Vi släppte ut dem en dag då de varit inne i kanske tre veckor, men det fungerade ICKE. De var supernerviga och sprang och jagade hönsen. Så det var bara att försöka få in dem i hönshuset igen, och det gick efter många timmar av lockande och lurande.

Häromdagen tänkte vi att vi nu MÅSTE ha ut dem oavsett vad, för det kändes inte bra att ha dem instängda helt enkelt. Stackarna. Och titt på tusan, det fungerade hur bra som helst! Både med oss och hönsen. Helt plötsigt var de lika lugna som de andra. Skönt!

Nu har vi som sagt också en Herr Gås som väntar på sin Fru Gås, vilken vi letar efter helt febrilt. Herr Gås är snäll (om än lite busig) men nu har han blivit lite för kärvänlig mot hönsen vilket varken de eller tupparna uppskattar speciellt mycket. I bakgrunden ligger förresten ankorna och degar i skuggan. Också väldigt snälla djur. 🙂

Bland hönsen så är det såklart Janne här ovan som bestämmer vart skåpet ska stå. Janne har fortfarande inte fått några stjärtfjädrar och är fortfarande rätt liten men det struntar han fullständigt i. Han är herre på täppan och jagar bort de andra två tupparna när de kommer för nära hans fruntimmer.

Brahman här (den stora beiga) heter Gullefjun (även kallad Hubba Bubba av nån anledning) och är en rätt nyfiken och modig dam. Hon är oftast först ut med att komma fram och säga hej på morgonen när man kommer dit. Sägs att Brahma är en rätt trevlig ras och ja, hon sticker ut, inte bara utseendemässigt. 🙂

Slutligen har vi våra ungdomar då. Dessa två gulletottar är de två som är kvar av de tre musketörerna. Visst är de fina? De är helt oskiljaktiga och håller sig på sin kant. Hoppas att någon av tupparna som Janne jagar bort jämt lägger beslag på dessa två när de blivit stora nog. Sen har vi ju tre kvar av Kerstins bebbar, här är en av dem på språngmarsch påväg till maten:

Med andra ord har vi fem “tonåringar” i flocken som tupparna kan dela på. 😛 Hemskt det låter, jag vet, men en ensam tupp är också sorgligt. 🙁

Sen har vi ju Britten också som ligger och ruvar så henne ser man inte röken av så ofta. Hon ruvar däremot på pärlhönsägg, så det blir kul att se om det blir något av det. Gubben min är lite mer pepp på att få en massa bebisar här för man kan ju sälja och ja, vi har ju inga jobb så det kanske vore nåt. Personligen känner jag mer för att ha färre höns (mindre ansvar) men jag förstår hans tanke såklart.

Så, det var dagens lilla hönsrapport! Som rätt så nybliven hönsmatte så kan jag säga att det ÄR ju urkul. De är supersöta och att få ägg är såklart en fantastisk bonus. Sen att veta att ens ägg kommer från fria, lyckliga höns, det är riktigt trevligt!

Dags att bygga fågelskrämma & hänga upp CD-skivor i träden

God morgon! Happy Monday, hehe. 😉 Hoppas du får en fin start på veckan! Själv börjar jag med att sitta hemma, det verkar som om jag tog över makens magsjuka så jag kan lika gärna ta det lugnt.

Hur som så var jag ute på odlingen igår och då jag skulle gå runt och titta på träden och hur de växer så såg jag en misstänkt hög med grå fjädrar under ett träd.. Jag gick närmare och kollade och efter en rätt noga koll i högen så hittade jag ett huvud. Inget annat. Inget blod eller några kroppsdelar, bara rena fjädrar och så det lilla huvudet.

Efter lite efterforskning så upptäckte vi att det var vår lille kille, en av de tre musketörerna som vi kallar dem. Vi köpte dem i ungefär samma ålder som Kerstins bebisar, när de var små. De var så små att man kunde hålla dem i handen. De nya tre fick vi hålla åt sidan för Kerstin såg dem som ett hot även fast de också var bebisar, så det blev så att de här tre höll ihop tajt. Lillkillen som blev dödad, en jättesöt liten vit tupp med svarta och grå fjädrar här och där, sen en mörkbrun liten höna med rolig frisyr och så en svart med vitt i. Men då såg vi efter upptäckten av fjäderhögen att lillkillen saknades, det var bara de andra två som gick runt där tillsammans.

Så, eftersom den skyldige förmodligen är en örn (vi har ju haft problem med det förut och dessutom sett den när den landat här för bara ett par dagar sen) så tar vi till de enda medel vi har och sätter upp fågelskrämma och hänger upp cd-skivor i snören på olivträden där hönsen brukar vara. Man kan ju inte garantera något men NÅNTING vill man ju försöka med, annars kommer den där fågeln att komma tillbaka hela tiden nu när den lärt sig att det finns buffé hos oss.. och vår tomt är närmast till ödemarkerna så därför har grannarna aldrig problem med örn. Så bara att försöka skydda de små liven.

Så är det i alla fall. Naturen är hård, på alla sätt och vis. Hoppas nu att våra andra småttingar får vara ifred.

Förresten ligger en av hönorna och ruvar på ägg. Det hon inte vet är att det är fasanägg, haha. Får se hur det går, om det funkar. Vår fasan lägger ägg men hon bryr sig inte om dem så gubben min stuvade in dem under Britten istället. Vem vet, kanske det funkar? 🙂

Nya kompisar i hönsfamiljen och tokiga namn

Men hallå där! Sitter du också och filosoferar över höns som heter Samantha Fox och tuppar vid namn Janne?

Nähä, ok… 😉

Men ja. Här har mannen (min shoppingtokige man) utökat vår Fjädriga Familj med en tupp och 5 hönor. Namnlistan på alla söta fjäderfän är as follows:

Tuppar: Janne (vår förste tupp) och nykomlingen Rocky. En stor, guldgrå snygging som blir bortjagad av lille Janne nästan jämt. Janne springer efter honom där som en tok, hälften så stor och med sina tre (!) stjärtfjädrar fladdrandes i vinden. Liten men tuff!

Höns (de första vi köpte): Britten, Kerstin (hon som hade kycklingar), Lili & Sussi (2 väldigt lika hönor).

Nya hönorna: Sophia Lor-Hen (den svartvita, efter denna historia, gubben tyckte den var söt om än sorglig, så hans favorit fick samma namn), Goldie, Fru Gullefjun (hon med fjädrar ner över benen, syns på bilden högst upp), Karin (väldigt lik Kerstin) och så en sammetsgrå snygging som heter Samantha Fox, eftersom båda tupparna började tråna efter henne direkt, haha.

Nykomlingarna 🙂

Sen har vi då 3 av Kerstins kycklingar (de enda som är kvar av 8) som inte har namn, samt de tre musketörerna som vi köpte som små som är i samma ålder som Kerstins kids. Dessa småttingar har inte fått namn än men det kommer väl. 🙂 De är söta de små liven, vi köpte dem som sagt som små och de har hållit ihop sedan dess, utanför Kerstins flock. De har bildat sitt egna lilla gäng, liksom. En vit med svarta fläckar, en svart med vita prickar och en mörkbrun.

Nu känns det lite som om vi har ett zoo här, man sitter där på verandan och ser bara höns överallt. Men det är charmigt såklart och det känns himla skönt att se dem gå fria och sprätta, eller ligga och rulla sig och njuta i nån grop under ett olivträd.

Ett himla sjå med att plocka ägg dock.. 😉

På tal om olivträd så har de blommat utan att vi märkt nåt! De blommar bara lite längst upp i trädkronorna så vi har flyt om vi får tillräckligt med olja till oss själva nästa gång. Men så är det tydligen ofta, att får man full pott med skörd ett år så blir det sparsamt nästa. Räknar man med att det varit rätt torrt dessutom så är det inget att bli förvånad över. That´s life. 🙂

Vi har förlorat 4 kycklingar

Aaah. Ja, hur ska man börja berätta. En stackars kyckling/unghöna skadades ju när en örn attackerade, och den dog. Sedan har 3 andra blivit sjuka (möjligtvis coccidios) och dött. Nu i skrivande stund är en fjärde sjuk. Det är ju mycket möjligt att kraken som blev attackerad av örnen också var sjuk, rovdjur har ju en tendens att välja de svaga och utsatta i en flock..

De första två sjuklingarna visade sina (för oss) första symtom och dog inom loppet av samma dag. När den tredje blev sjuk så hade vi köpt mediciner men den dog också, fast efter två dygn ungefär. När vi så trodde att eländet var över, så insjuknade en till, trots att alla fått behandling. Man får helt enkelt försöka vänja sig vid tanken att det är fullt möjligt att vi förlorar alla unghönorna. De som var så pyttesmå när de kom till oss, som små pingisbollar på ben. Det känns så himla sorgligt.

Särskilt mannen min är ju ledsen, han har lagt ner typ hela sin själ i Kerstin och hennes små fluffisar. Nu när man började se vilka fina hönor de skulle bli så känns det extra pruttigt.

Vi får se nu hur det går. Förhoppningsvis får vi stopp på det hela.

Dagens, kort och gott!

Hejsan hoppsan! Här är det kyligt för ovanlighetens skull, det är tisdag (antar att det är det i Sverige också 😉 ) och vi har ju fullt upp med vårt stängsel vilket verkar vara ett halvt evighetsprojekt. Du vet, jag skrev ju om granntanten som bestämt sig för att bygga staket och sno den kommunala vägen utanför oss.. Så vi fixar iordning nu så att allt är 100% enligt vår ritning, för om vi skulle behöva anmäla grannen till kommunen för.. tja, vägstöld? Så skulle det knappast se särskilt fint ut om vi inte höll oss till vårt.

Men ja, tillbaka till den här lilla listan då. Vi börjar med..

Dagens what?!

Kidsens lärare som sa att Sverige ligger högst på listan, alltså on top of the whole darn world när det gäller mängden pedofiler och sådana brott. Alltså va? Vi skulle alltså vara värre än de länder där det är sed och bruk att gifta bort sina ungar. Snälla nån. Jag tror nog att läraren lyckats hamna på någon rasistisk “alternativ media”-sida där man inte gör annat än att sprida bullshit om Sverige. Pffft. /Mvh förolämpad svensk.

Dagens positiva

Vi har fått våra första fasanägg! Så man får väl anta att våra hypernervösa fasaner börjar lugna ner sig och känna sig som hemma.

Dagens sorgliga och negativa

Det är två saker; att vi förlorade en unghöna till en örn, och att jag ramlade ner i ett hål och stukade foten.

Stackars hönan var samma som blev slagen förut och igår blev hon attackerad av en bjässe till örn. Hon fick några sår men vi tänkte avvakta och se, och idag dog hon. Det är så svårt att avgöra om man ska låta det ha sin naturliga gång eller avliva, men igår så gick hon själv och så, och då hoppades man ju såklart. Men nu fick hon en liten grav under ett olivträd och blev begraven med nejlikor. Hon fick i alla fall ett så bra liv vi kunde ge henne, även om det var kort. Gott om mat, och 100% frihet.

Men livet går vidare och det skulle jag också göra ända tills jag trillade rakt ner i en av de där meterdjupa groparna vi grävt till stolparna. Landade snett och nu har jag en blå fot som ser ut mer som en limpa i formen. Käpp har jag också, haha. Kan inte stötta på fossingen alls.

Dagens fundering

Varför blir man ledsen när ens höna dör, men är ok med att äta höns som inte är ens egna? Är det inte makabert att vi begravde får plutta fint bara timmar innan vi skulle åka och köpa en tupp till svärmor från slakteriet? Vad är liksom skillnaden?

Ja, ibland dyker de här “wannabe vegetarian”-tankarna upp. Tyvärr är det en sån lyx som fungerar i Sverige men inte här. Jag skulle få bristsjukdomar så det sjunger om det.

Dagens kaxiga citat

If you think you’re “enlightened” or “modern” for mocking religious people for believing in God,the afterlife, prayer, etc., then i hate to break it to you but you’re actually just an asshole.

Från detta fb-kontot. Massa intressant där!

Nu måste jag nog försöka kurera mig. Gissar på att det blir skräckpoddar och en hel del creepypasta ikväll.. och så ska jag försöka att inte snubbla på mattkanter och sånt och slå mig ännu mer.

Vet du förresten hur sjukt svårt det är att hoppa på ett ben när man lider av fetma i kombination av onormalt svaga ben? Alltså, va. Min man fick BÄRA mig till toan idag. Så om inte det är motivation till att käka bättre, liksom? Min stackars kropp!

Men nä, dags att säga god kväller! 🙂

 

Vi har blivit med biodling!

God morgon! Jag glömde ju helt att berätta om gubbens senaste impulsköp! Sist han gick in i en affär på byn för att köpa kol så kom han ju ut med 2 fasaner. Nu häromdagen när han skulle in och köpa munstycken till bevattningssystemet (som faktiskt funkade, btw!) så kom han ut med material för att starta en biodling.

Summan av kardemumman här verkar vara att inte låta mannen gå i affärer själv?

Men skämt åsido, bin är bra för oss och alla andra i området så why not? En av grannarna har också och det är faktiskt rätt vanligt här att ha. Tunisien är ett riktigt honungsland!

Så, vi får se hur det går. Vi köpte en sån där spray med apelsinblomsnektar i som man sprayar i lådan och på vaxplattorna därinne, som ska locka till sig bin och sen är det bara att vänta och spraya igen var 8:e dag. (Förresten så är själva lådan den som står där på taket på bilden, under tegelstenarna.)

Spännande va? 😀

(Nu kanske det är dags för mig att göra mig av med min fobi för alla flygfän som har tagg i rumpan..?)

Fy fan för en del människor, är nog en passande titel

Ja, som rubriken lyder. Var osäker på om jag skulle skriva nåt om detta här eftersom det är så otroligt otrevligt. Men bloggen är ju en förlängning av mig så varför bara visa gulligull när livet består av annat också..

Vi upptäckte kort och gott imorse att det fanns bloddroppar utanför hönsgården och en järnpinne slängd en liten bit därifrån. En kyckling var tillrufsad på ena sidan, och ena hönan hade blod på benet. Kan säga att vi är helt säkra på att den där järnpinnen inte låg där sedan innan.

Så nu är vi lite matta i skallen, minst sagt. Man blir ledsen för hönsen, rädd att samma miffo ska komma tillbaka och göra något ännu värre mot de stackars djuren, eller ge sig på träden, bevattningen eller vad som helst.

Jag vet att det finns skitstövlar med bajs i skallen istället för hjärna i alla länder, men det är såna här dagar jag längtar hem.

5 positiva saker just nu

Hej fining där! Jag var ju lite… deppig igår i inlägget (händer ju ibland) så idag tar vi en käck och glad lista för att byta stämning lite! 🙂

5 positiva saker at the moment

  1. Bevattningssystemet funkar! Ja, det var ett väldans tjat här om detta bevattningssystem men det är liksom lite viktigt för oss. 😉 Vi har satt ut de där små munstyckena nu till nästan alla träd och det fungerar. Det var några kopplingar som rök på grund av trycket som vi sen fick gå och sätta ihop igen och vira med ståltråd, ett fikonträd vart som en simbassäng för att stoppet i slutet av slangen flög iväg.. Men annars gick det ju faktiskt bra! 😀 Detta gjorde att vi upptäckte att vi nu ansvarar för nästan 200 bebisträd. Vill nog säga att vi lagt ner en hel del jobb och kärlek i detta.
  2. Mitt i all ångest och “jag är skit”-känslor så påminde mig min gulliga granne därborta bara med en kort kommentar till mannen min “-Ta hand om din fru!” och ett leende mot mig, att jag kanske inte är skit trots allt. Men #hjärnspöken.
  3. Idag är dag 1 på mitt styrketräningsprogram som jag tänkte skriva om snart. Jag SUPERSAKNAR att träna styrka, känna mig stark, bad@ss och stå och flexa i spegeln, haha!
  4. Jag hade nyligen besöksrekord här. Det är såklart något att fira! Hade räknat med viss stiltje i början vilket är normalt när man byter blogg men nu känns det som om det börjar släppa lite, förhoppningsvis.
  5. ..och så det mest basic som egentligen är det viktigaste: Jag är frisk, har tak över huvudet och mat i magen. (Ibland alldeles för mycket mat.) Jag har kläder på kroppen, en gubbe och snälla ungar. Världens bästa mamma och plastfarsa och så ja, allt annat. För när man stannar upp och ser sig omkring så har man faktiskt en himla massa positivt att vara glad och tacksam för!

Som musik i mina öron att höra porlandet idag! Tänk att man vattnat alla dessa träd för hand med kanna.. Men det är klart man gör det, liksom. Bara det att man tänker ju på hur det skulle bli sen i sommarhettan att gå runt och kämpa med det. Så tack och lov att bevattningen kommer på plats! 😀

Ha en fin dag!

Bevattningssystem (nästan) klart!

Hejsan! Hoppas att du fått en bra start på veckan. Här har vi rivstartat med att lägga ut nästan 1 km slang. Det var rätt…trassligt, om man säger så. Vi hade dessutom inte råd med en sån där tjock huvudslang som man egentligen ska ha, sen ska de tunnare slangarna (de vi nu köpt) utgå från den. Men, vi fick snällt göra så att vi fick ta samma typ av tunnare slang som huvudslang.

Orosmoment nummer 2 var då att vi inte har eget vatten, utan får via trädgårdsslang från grannen. No worries, vi betalar deras vattenräkningar så inget utnyttjande här, inte. 😉 Men detta innebär ju att vi inte har direkt imponerande tryck i kranen och nu ska alltså detta vatten ut i 800 meter slang som består av en hel del olika sammankopplingar för att få med alla fruktträden.

Bevattningssystem
Törstigt apelsinträd 🙂

Första provkörningen av bevattningssystemet

Vi har inte kunnat köpa de små plastmunstyckena som man ska ha i slangen vid varje träd, så än har vi inte kunnat testa bevattningen i helhet, men lo and behold, vi startade kranen och visst rann det ut ända ner till slutet av odlingen och ut i alla “stumpar” som går till träden. Inte så det sprutar direkt (trycket var det ja) men vi är nöjda bara det rinner, liksom. Man får vrida på kranen och låta det gå tills det är klart, helt enkelt. Inga bekymmer om det tar lite mer tid än det “ska”.

Vi behöver tydligen öva på tålamod..

Föreställ dig det trassligaste garnnystan du kan tänka dig och där har du slangen vi jobbade med. En rulle är 400 meter. 400 meter av trasseltuss. Svordomar flög hit och dit och slangen klipptes av kanske lite oftare än det skulle ha behövts men tillsist lyckades vi ju koppla ihop hela alltet så att det nu bara är blomstrena runt huset och 5 träd allra längst ner som är utan slang (lååångt att gå med kannan) men det är i alla fall bättre än att vattna 50+ träd för hand. Ja, plus cirka 85 cypresser som står runt odlingen. Detta underlättar något enormt. Bara att hoppas på att det funkar när allt är färdigt.

Det var alltså vår historia om bevattningssystemet. Skulle ha kommit på plats från början men money, money. Otroligt att en hög med plast kan kosta så mycket. Men, den är importerad från Italien, som typ det mesta av jordbruksmaterialet här. Då blir det givetvis dyrare.

Uppdaterar sen om detta när vi ser om det funkar eller om vi måste göra justeringar. Hoppas det går bra som det är nu. 🙂