Fatimas hand

Inlägget innehåller annonslänkar

Men titta, titta, titta! Sötaste örhängena från Ur & Penn i form av Fatimas hand.. (de längst upp till vänster.)

1. HERE / 2. HERE / 3. HERE / 4. HERE / 5. HERE / 6. HERE

Fatimas hand är en riktigt traditionell tunisisk symbol som i folktro ger tur och skyddar mot onda ögat. Det här går tvärtemot religionen däremot så det är som sagt gammalt skrock och har inget med islam att göra ifall någon ville veta. 🙂

 Symbolen i sig är dock väldigt vacker och man hittar den här i allt från smycken till hemdeko och stickers på bilar… Poppis, med andra ord!

Även jag är värd att känna mig fin, del 2

Hej på dig! Jag var bara tvungen att spinna vidare på det här med plus size-kläder, mina klädkrav och det att jag aldrig handlar till mig själv. Jag letade runt lite och hittade faktiskt mer än jag trodde! Nu ska jag ju inte ut och shoppa än, men jag släppte alla mentala spärrar och samlade lite inspiration med hjälp av Polyvore. Detta jag hittade var enbart H&M, så det kanske finns hopp? Men som sagt, jag måste ju planera innan exakt vad jag behöver och jobba utifrån det. Inte lätt detta när man vill bygga upp en garderob ända från grunden!

Det mesta är faktiskt väldigt prisvärt också, enda dyrare var den blå skjortan men den var så cool så det gör inget. Som sagt, det behövs mer planering för att få ihop en bra bas men det var kul att kolla runt i alla fall. Grejer finns ju. 🙂 Ser du något du gillar? Kolla här för länkarna.

Glöm aldrig


Jag tror att världen sa rätt bestämt efter andra världskriget att man aldrig mer skulle låta folkmord ske i Europa.
Det hände, och vet ni, det kan garanterat ske igen. Vi tror att vi lär oss av historien men det enda vi gör är noterar, gråter en tår och glömmer. Vi vet, men vi minns inte. Det försvinner liksom och blir bara en text i historieböcker. Klart att sånt hemskt och stort inte kan hända igen! Sen gjorde det just det. Denna gång i mindre skala, men likväl var det ett folk som slaktades för deras ursprung och tro.

Jag önskar att jag kunde känna mig säker på att det aldrig kan ske igen. Men den säkerheten jag hade innan är bortblåst. Först kom ett i grunden nazistiskt parti in i värmen och nu har öppet nazistiska organisationer börjat lirka sig in.

Hur blev det såhär? Sverige som ålade sig i FN att kriminalisera organiserad rasism efter andra världskriget. Men hur fasiken tänker de nu? Vart har ryggraden tagit vägen? Det där med att sätta ner foten och säga ”aldrig mer!” på riktigt verkar vara väldigt svårt!

Även jag är värd att känna mig fin

Okej, nu kommer vi in både på shopping och territoriumet självkänsla…

Jag har ett stort problem. Jag unnar mig inget (har jag ju tjötat om förr) och köper i stort sett aldrig kläder. Jag hatar att gå i affärer (brukade älska det förr så det har nog nåt att göra med att jag är rädd att inget ändå ska passa mig), samtidigt så gör min figur och mina klädkrav (jag är lång, äppelformad och vill ha rätt täckande och någorlunda löst sittande kläder) att det är svårt att handla på nätet. Eller rättare sagt, jag vågar inte prova. Tänk om man beställer hem en hel sabla garderob och inget passar? Mardrömmen.
By the way så gäller detta även för skor. Jag har stora plator och behöver stora skor. Dyrt som fasiken, och med mina kramper jag brukar få så är jag extremt kinkig när det gäller passform.

Så istället köper jag såklart smink för mina pengar, som jag sen sällan använder. Jag älskar allt vad smink heter, det är som min personliga lilla (stora, överfyllda) målarlåda att leka med. Men det är ju bara smink och det är inte så himla kul att typ ha 2 outfits att växla emellan. Det är dessutom sånt jag har för att det råkar passa, inte för att jag älskar det. Förutom mina haremsbyxor, som jag köpte 2 av samma av, för att de är så underbara. Med resultatet då att de typ är de enda byxorna jag använder. Jag vet inte ens vad min stil är längre, vilket gör det hela bra mycket svårare.

Det har blivit lite av en ond spiral också, man känner sig ful och fet (ja, visst är jag snäll mot mig själv) och att man inte förtjänar nåt fint, och tänker att det inte finns nåt ändå. Men då letar man ju inte heller, och tar inte de pengarna för att köpa det man vill ha. ”Inte värt det” liksom.

Jag för ett par år sedan. Typexempel på hur jag vantrivdes men ju bara hade detta som passade så inte så mycket att göra. Vågade ju inte unna mig.

Mitt projekt när det börjar dra sig mot vinter (fler tunikor, långärmat osv i butikerna) är att skriva en lista på basplagg jag vill ha. Kan vara en kort lista, men ändå. Sen får jag beställa om det så krävs. Ta mått och så får det bära eller brista. Alternativt åka in till H&M med listan i handen och vara beredd på en heldag med tortyr, får väl gå ut och fika och ta pauser emellan. Sen får det lov att kosta pengar. Men basplaggen i glada, fina färger ska bara hamna i en påse och åka med hem, och användas. Spelar ingen roll om jag är tjock eller smal, det finns numera kläder i alla möjliga storlekar och jag kan minsann också känna mig fin. Jag är värd det och det är faktiskt egentligen inget att skämmas för, att vilja se trevlig ut. Man är ingen ytlig skruttprutt för det. Det är normalt.

Så. Forska efter idéer -> göra lista -> leta på nätet -> go for it.

Tänk att man ska behöva sätta ”handla nya kläder” som nåt halvt ouppnåligt mål på en bucket list.. Då har det gått rätt långt, va? But I’m worth it!

Dags att börja tänka på hälsan, kanske

God morgon! Gårdagskvällen spenderades alltså med att borsta håret (vilket gick tillslut, tack Syoss, dig kan man alltid lita på!), att alldeles själv hiva i mig en stor flaska cola och att notera när jag låg ner att det känns obehagligt i magen när jag ligger. För det är tungt och trycker mot mina stackars inre organ.

Jorå, jag vet att det inte låter fräscht eller är ingredienser för ett peppigt, klämkäckt inlägg om hur perfekt livet är, men nu är det som det är. Jag blir större och större och känner av det mer och mer i kroppen. Och varför skulle jag inte bli större med tanke på hur jag äter? Jag kan skylla på att jag blivit äldre, har konstiga hormoner (vilket jag har) osv men när man knäcker 1.5 liter cola själv på typ 2 timmar så är det en rätt bra indikation på att det är i matvanorna problemet ligger.

Annat kul med det här är att jag har den där typiska äppelfiguren så allt fett hamnar kring midjan och armarna. Med andra ord känns varenda extra kilo som jag lägger på mig ungefär dubbelt jobbigt. Sura uppstötningar, magen ivägen när man ska upp ur sängen, stånk och stön när man ska ta på sig skorna, tryck som tusan när man ligger på rygg, och listan fortsätter. Sen har vi ju det där med att det är jobbigt att gå och sånt. Och kläder!! Att hitta kläder som passar är fasiken snudd på omöjligt för mig.

Vad göra då? Av erfarenhet så kan jag säga att dieter funkar inte. Visst kan man banta ner sig i vikt men det tråkiga faktumet är att nästan alla, varenda en, av överviktiga som använder restriktiva dieter för att gå ner, går upp igen. Väldigt många av dessa blir tillslut tyngre än de var innan deras första diet. Så det är ju bara att glömma.

Jag tänkte mig att man kunde lägga om det hela till något positivt. Att lägga till istället för att ta bort. ”Ta bort” betyder i praktiken ”förbjuda” och det är deprimerande och får en att vilja göra tvärtom.

Lägga till mer frukt och grönt. Lägga till mer vatten. Sockerfri läsk när man vill ha. Lägg till mer rörelse i vardagen. Mer protein, särskilt till frukost.

Jag måste i alla fall starta, men jag vet att jag bör starta smått. Jag tror nog att det är nyckeln till att lyckas, att sikta på små, hållbara steg som sedan blir till naturliga vanor. Dessutom är det viktigt att inte sätta en tidsgräns för sig själv. Ska man tänka i hälsoväg så är det rätt absurt egentligen att tänka på en tidsgräns, man vill väl aldrig sluta med att ha bra hälsa?

Nå, första lilla steget för idag får bli en bra fulle. 🙂 Sen tar vi det timme för timme. Here goes!

Den råa sanningen

Så, jag tog mig ut idag då trots allt. Dottern mådde bra och fick ingen mer feber sen så det var ju skönt. Vi drog till svärmor (efter att jag försäkrat mig om att ingen annan var där, orkade inte med folk) och sen till olivodlingen. Vi bjöds på rykande färskt bröd av grannen, hon är så go’, man får ofta med nåt. Bröd eller ägg. En gång fick svärmor med sig en tupp i present. Tunisian style!

Jag känner mig fortfarande ungefär lika trött som jag ser ut (kolla mina rosa ögonvitor), men det var skönt att komma undan och få lyssna på tystnaden lite. Trött på stans dunka-dunka och kaos. Ute där vi har olivträden är det stiltje deluxe.

Olivbebisarna växer så det knakar ♥

Hur som, ska försöka mig på att duscha. Jag har inte borstat håret på kanske 2 veckor nu. Japp, här blir det personligt och ärligt. Bara att tacka den här ångesten för det att man inte ens klarat av att ta hand om sig själv. Duscha ja, men borsta mitt långa barr har känts övermäktigt. Har varit så jäkla matt i kropp och knopp.
Nu ska jag behandla med lite Syoss och hoppas på det bästa. Vill klippa mig också, såhär kan man ju inte hålla på, liksom. Ha en bikupa på skallen varje gång man mår skrutt. Borde skaffa mig en tuppkam istället. Eller helsnagg. Snacka om lättskött.

Vad hittar ni på såhär en trevlig måndagskväll? 🙂

Sjukstugan är i full sving

Nu när jag börjar känna mig lite någorlunda normal så är det ena dotterns tur. Feber och vattniga ögon.  Får vi se om stackarn får samma bekymmer med halsen också.. 🙁 Nåja, man kan i alla fall trösta sig med att gosa med katten. Noussa gillar läget… tills det blir lite too much.

Det är sjukt vilka konstiga virus och baciller man råkar ut för här alltså. Har aldrig haft så många och konstiga sjukdomar som sedan jag kom hit. Jag känner mig fortfarande lite smårisig liksom (efter typ 2 veckor!), ögonen är fortfarande mer åt det rosa hållet och de svider lite. Halsen kändes normal igår så gott som tills jag drack bubbelvatten och kände hur det rev, så antar att jag inte är helt hundra ännu, trots allt.

Så, får se om man tar sig ut i hettan för att handla lite jox eller om det blir isolering här idag då. Alltid lika kul! Men jag är fortfarande sådär superkänslig på det mentala planet känner jag (hamnade i en het diskussion på FB igår och började få ont i kroppen, hjärtklappning och allt direkt, så bara att stänga ner) så kanske bättre att softa hemma. 12 dagar bara, sen kommer mammsen och hälsar på. Då blir det stranden, shoppa och förhoppningsvis en hel del fika & äta ute.  

Vad hittar du på då denna måndag?

Bloggens riktning & framtid

Jag fick en superintressant kommentar från Frida som jag faktiskt ville spinna vidare på (raderade dessvärre inlägget det var på innan jag ens hann se kommentaren så den hamnar i ett inlägg), så jag får tacka så hjärtligt för hjälpen, Frida! Det är inte så lätt alla gånger när man som ny bloggare (eller gammal men oorganiserad spretbloggare) ska få igång ett sånt stort projekt som en blogg faktiskt kan vara.

Kommentaren lyder såhär:

Hur går dina bloggtankar? Vad är det du vill göra för resa? Leva på den? Lära ut något? Visa något? Mitt tema är livsstilsblogg med fokus på feminism och female empowerment

Skitbra frågor, to say the least. Jag har spanat runt lite på amerikanska ”expertbloggar” om just bloggande och tagline och nisch verkar vara A och O.

Jag har varken eller. Eller ja, en liten tagline har jag väl men en nisch är det värre med. Jag vill ju skriva av mig om vardagen! Dela med mig av grejer jag gillar, snacka om ångest, visa foton. Älskar att fota och dela med mig, och gillar att visa hur man redigerar och så vidare.
Är även otroligt intresserad av politik, samhällsfrågor och religion.
Har även som mål att bli kostrådgivare och skriva kring ämnet kost och hälsa.

Minst sagt spretigt. Eller är det detta som kallas livsstilsblogg kanske? Eller hamnar det inom personlig blogg? Isåfall har jag ju en nisch. (Kolla, så kunnig jag är. 36 år och känner mig som en fossil bland alla moderna termer..)

Leva på bloggen vore ju underbart, om det är möjligt. Jag vill lära ut och engagera. Visa foton. Ha ett glatt community och bloggkompisar och folk som kommenterar och delar med sig av åsikter, egna erfarenheter och bloggar. ”Träffa” nya människor, hitta favoriter att följa.

Det smartaste hade kanske varit att skapa fler bloggar, en för varje nisch, men det känns urbota dumt också. Flera bloggar på en gång brukar innebära flera bloggar man tillslut struntar i.

Men den här kommentaren har gett mig massor med inspo, kan jag säga. Ska finurla lite på det här och tänka på kategorier osv, så att det blir bra sorterat och lätt att hitta. Vill starta på rätt fot. 🙂

Hur jag fixar till ögonbrynen

Inlägget innehållet annonslänkar

Vad gör man om man har glesa buskage till ögonbryn? Jo, man inhandlar produkter som kan tämja de små liven.. I alla fall så gott det går!

Jag trillade över Isadoras Sculpting Brow Pen häromsistens och ack, så glad jag är att jag gjorde det!
Innan använde Isadoras vanliga ögonbrynspenna i färgen cashmere men jag upptäckte att den inte passade mig riktigt färgmässigt. Den var alldeles för grå i tonen och skiftade i lila (!) på mig i vissa ljus. Men jag hade ju alltid kört med den så jag köpte såklart vad jag trodde att jag visste fungerade.

Det var dock hög tid att testa något nytt och och då kom denna penna in i mitt liv, och mitt hjärta.. lol. Seriöst dock, hur fin är den inte?

Den har en sådan där kul sned, bredare udd som ändå är smal liksom.. eller rättare sagt trekantig! (Insert gråtande smileys för att illustrera att detta var världens sämsta beskrivning…)
Jag vet inte hur det går till med denna underbara mirakelpenna men till och med jag får till trevliga bryn som blir klara på typ… 3 streck eller nåt. Det säger bara swoosh så är det klart. Hur? Ingen aning..

Bryna blir maffigare men ändå naturliga. Jag tror att man säkert kan få till den där superprecisa, påklistrade instagram-looken om man kombinerar med andra produkter, men varför ska man, liksom? This is it! Hoppas att naturligare bryn snart kommer att ersätta den där stencillooken som alla kör med. Fram för naturligt! (Även om det inte är det..)