Den råa sanningen

Så, jag tog mig ut idag då trots allt. Dottern mådde bra och fick ingen mer feber sen så det var ju skönt. Vi drog till svärmor (efter att jag försäkrat mig om att ingen annan var där, orkade inte med folk) och sen till olivodlingen. Vi bjöds på rykande färskt bröd av grannen, hon är så go’, man får ofta med nåt. Bröd eller ägg. En gång fick svärmor med sig en tupp i present. Tunisian style!

Jag känner mig fortfarande ungefär lika trött som jag ser ut (kolla mina rosa ögonvitor), men det var skönt att komma undan och få lyssna på tystnaden lite. Trött på stans dunka-dunka och kaos. Ute där vi har olivträden är det stiltje deluxe.

Olivbebisarna växer så det knakar ♥

Hur som, ska försöka mig på att duscha. Jag har inte borstat håret på kanske 2 veckor nu. Japp, här blir det personligt och ärligt. Bara att tacka den här ångesten för det att man inte ens klarat av att ta hand om sig själv. Duscha ja, men borsta mitt långa barr har känts övermäktigt. Har varit så jäkla matt i kropp och knopp.
Nu ska jag behandla med lite Syoss och hoppas på det bästa. Vill klippa mig också, såhär kan man ju inte hålla på, liksom. Ha en bikupa på skallen varje gång man mår skrutt. Borde skaffa mig en tuppkam istället. Eller helsnagg. Snacka om lättskött.

Vad hittar ni på såhär en trevlig måndagskväll? 🙂

Sjukstugan är i full sving

Nu när jag börjar känna mig lite någorlunda normal så är det ena dotterns tur. Feber och vattniga ögon.  Får vi se om stackarn får samma bekymmer med halsen också.. 🙁 Nåja, man kan i alla fall trösta sig med att gosa med katten. Noussa gillar läget… tills det blir lite too much.

Det är sjukt vilka konstiga virus och baciller man råkar ut för här alltså. Har aldrig haft så många och konstiga sjukdomar som sedan jag kom hit. Jag känner mig fortfarande lite smårisig liksom (efter typ 2 veckor!), ögonen är fortfarande mer åt det rosa hållet och de svider lite. Halsen kändes normal igår så gott som tills jag drack bubbelvatten och kände hur det rev, så antar att jag inte är helt hundra ännu, trots allt.

Så, får se om man tar sig ut i hettan för att handla lite jox eller om det blir isolering här idag då. Alltid lika kul! Men jag är fortfarande sådär superkänslig på det mentala planet känner jag (hamnade i en het diskussion på FB igår och började få ont i kroppen, hjärtklappning och allt direkt, så bara att stänga ner) så kanske bättre att softa hemma. 12 dagar bara, sen kommer mammsen och hälsar på. Då blir det stranden, shoppa och förhoppningsvis en hel del fika & äta ute.  

Vad hittar du på då denna måndag?

Bloggens riktning & framtid

Jag fick en superintressant kommentar från Frida som jag faktiskt ville spinna vidare på (raderade dessvärre inlägget det var på innan jag ens hann se kommentaren så den hamnar i ett inlägg), så jag får tacka så hjärtligt för hjälpen, Frida! Det är inte så lätt alla gånger när man som ny bloggare (eller gammal men oorganiserad spretbloggare) ska få igång ett sånt stort projekt som en blogg faktiskt kan vara.

Kommentaren lyder såhär:

Hur går dina bloggtankar? Vad är det du vill göra för resa? Leva på den? Lära ut något? Visa något? Mitt tema är livsstilsblogg med fokus på feminism och female empowerment

Skitbra frågor, to say the least. Jag har spanat runt lite på amerikanska “expertbloggar” om just bloggande och tagline och nisch verkar vara A och O.

Jag har varken eller. Eller ja, en liten tagline har jag väl men en nisch är det värre med. Jag vill ju skriva av mig om vardagen! Dela med mig av grejer jag gillar, snacka om ångest, visa foton. Älskar att fota och dela med mig, och gillar att visa hur man redigerar och så vidare.
Är även otroligt intresserad av politik, samhällsfrågor och religion.
Har även som mål att bli kostrådgivare och skriva kring ämnet kost och hälsa.

Minst sagt spretigt. Eller är det detta som kallas livsstilsblogg kanske? Eller hamnar det inom personlig blogg? Isåfall har jag ju en nisch. (Kolla, så kunnig jag är. 36 år och känner mig som en fossil bland alla moderna termer..)

Leva på bloggen vore ju underbart, om det är möjligt. Jag vill lära ut och engagera. Visa foton. Ha ett glatt community och bloggkompisar och folk som kommenterar och delar med sig av åsikter, egna erfarenheter och bloggar. “Träffa” nya människor, hitta favoriter att följa.

Det smartaste hade kanske varit att skapa fler bloggar, en för varje nisch, men det känns urbota dumt också. Flera bloggar på en gång brukar innebära flera bloggar man tillslut struntar i.

Men den här kommentaren har gett mig massor med inspo, kan jag säga. Ska finurla lite på det här och tänka på kategorier osv, så att det blir bra sorterat och lätt att hitta. Vill starta på rätt fot. 🙂

Hur jag fixar till ögonbrynen

Inlägget innehållet annonslänkar

Vad gör man om man har glesa buskage till ögonbryn? Jo, man inhandlar produkter som kan tämja de små liven.. I alla fall så gott det går!

Jag trillade över Isadoras Sculpting Brow Pen häromsistens och ack, så glad jag är att jag gjorde det!
Innan använde Isadoras vanliga ögonbrynspenna i färgen cashmere men jag upptäckte att den inte passade mig riktigt färgmässigt. Den var alldeles för grå i tonen och skiftade i lila (!) på mig i vissa ljus. Men jag hade ju alltid kört med den så jag köpte såklart vad jag trodde att jag visste fungerade.

Det var dock hög tid att testa något nytt och och då kom denna penna in i mitt liv, och mitt hjärta.. lol. Seriöst dock, hur fin är den inte?

Den har en sådan där kul sned, bredare udd som ändå är smal liksom.. eller rättare sagt trekantig! (Insert gråtande smileys för att illustrera att detta var världens sämsta beskrivning…)
Jag vet inte hur det går till med denna underbara mirakelpenna men till och med jag får till trevliga bryn som blir klara på typ… 3 streck eller nåt. Det säger bara swoosh så är det klart. Hur? Ingen aning..

Bryna blir maffigare men ändå naturliga. Jag tror att man säkert kan få till den där superprecisa, påklistrade instagram-looken om man kombinerar med andra produkter, men varför ska man, liksom? This is it! Hoppas att naturligare bryn snart kommer att ersätta den där stencillooken som alla kör med. Fram för naturligt! (Även om det inte är det..)

Daglig hudvårdsrutin

Inlägget nnehåller annonslänkar

Jag är som redan nämnts i särklass SÄMST på att unna mig ting, så det jag smetar in i ansiktet är sådant billigt jox jag har råd med, har fått i present eller som genom ett mirakel vunnit i någon utlottning..

Med andra ord, jag tager vad jag haver. Just nu råkar det vara härliga, underbara Oils of life eyecream gel, Drops of youth kräm som nu verkar ha försvunnit ur sortimentet, och så Drops of youth  – Youth concentrate vilket är ett fräscht serum man har på innan dagkrämen.

Ansiktsvattnet på bild vann jag på en bloggtävling och det är då Perfecting Toning Lotion från Yves Rocher, ett ansiktsvatten med lite tjockare konsistens. Passar mer mogen, torrare hud än min, eller under vinterhalvåret när till och med jag får torra fläckar i fejset. Samma gäller för nattkrämen som heter Sérum Vègètal Wrinkles and firmness, en helt enastående nattkräm om man är lite åt det torra hållet.

Som tvätt tar jag det som passar för årstiden och plånboken. Just nu är det Himalaya Herbals Neem foaming face wash för blandhy som gör jobbet.

Så, det var det. Simple pimple. Tyvärr slarvar jag en del med min rutin när livet kommer emellan, men ändå. Att ta hand om sig är viktigt, inte bara för att se fräsch ut men också för att känna sig fräsch om ompysslad. Måste jag bli bättre på. 🙂

Vad har ni för favoriter när det gäller hudvård, som ni inte kan vara utan?

Varför ska det vara fult att ha en mammakropp?

Lilla jag under min andra bantningskur. Gick ner i vikt men kunde bara titta på bilder av mig och tänka att jag är  så himla tjock. Så jedra sorgligt.

Överallt tycker man sig se kändisar som lovprisas för att de “blivit av med mammakilona” och “fått tillbaka sin gamla kropp så snabbt” som om det är nån nobelvärdig bedrift.
Jag minns att jag strax efter att jag fått mina tjejer satt och tittade på ett tyskt program, någon modell eller nåt som också fått tvillingar och inte hade vare sig ett “överflödigt” gram eller nån bristning kvar på kroppen. Naturligtvis är detta värdigt ett helt jädra nyhetsreportage, för åstadkommer man sådant som kvinna, då är man banne mig lyckad!

Jag minns att jag satt där med mina degiga valkar och spruckna hud, och kände mig som ett freak. Tåls att nämnas också att detta var dagarna innan alla hade internet, jag hade det i alla fall inte, så jag kunde inte riktigt skapa mig en helhetsbild av det här med kvinnokroppen, barnafödande och sånt. Jag såg det som fanns i några tuttinuttiga tidningar (konstigt nog kunde deprimerade jag inte riktigt identifiera mig med sånt) och så såna där “reportage” där man såg denna pinnsmala, magrutiga modell som alldeles nyss kläckt ur sig två bebisar på samma gång (som jag!) men som såg ut som om hon aldrig ens varit i närheten av en graviditet. Och där satt jag med min snickers i handen, i ett skitigt nattlinne med svallvågor kring midjan.

Innan någon blir kränkt så får jag inflika här att självklart är dessa smala kvinnors kroppar och upplevelser precis lika verkliga och giltiga, men nu vill jag ju belysa detta med att man ska hetsas till att få tillbaka sin “gamla kropp”, som om den här nya mammakroppen inte duger, om den innebär mer fett och av samhället icke godkända former, dvs. Det är liksom bantningshets x1000 i fräckhet. Inte ens mammor får vi vara ifred.

Jag har kört tre eller fyra (tappat räkningen och vill egentligen inte minnas) bantningskurer/viktnedgångsförsök, alla med samma resultat. De har gjort mig större och mer frustrerad. Allt för att jag trodde att jag måste få tillbaka min kropp (som efter graviditeten var hela 9 kilo tyngre än innan, katastrofen liksom) till varje pris. Jag har plågat mig färdigt nu och min mammakropp ska jag hädanefter ta hand om. Ja, jag vill ner ett par kilon (min målvikt är faktiskt högre än min “före graviditeten-vikt”) men det är för att jag mår bättre i kroppen. Men det är inget jag behöver försvara för någon. Bantning har jag lagt av med i alla fall, och jag tänker inte späka mig för att duga för någon annan. Sånt är livet för kort och värdefullt för!