Ett vägskäl jag drömmer om

God morgon! Hoppas att du har en fin morgon. Idag är lucka 10 i Kajsons julkalender och då ska vi skriva om “ett vägskäl jag drömmer om”. Inte så svårt att komma på ett ämne till det! Vi står ju inför det vägskäl jag drömt om nu i flera år, nämligen sverigeflytten. Jag längtar efter att plugga, jobba, kunna hjälpa barnen med skolan, att slippa känna att jag är utanför när det gäller sådant. Så blir det ju för oss som inte lyckats bli professorer i arabiska, liksom. Min svägerska är från Ryssland och det är samma för henne. Man kan hjälpa med lite, i mitt fall då engelskan som jag är riktigt bra på, men sedan tar det stopp. Så det ska bli kul att kunna ta rodret så att säga med allt. Läskigt samtidigt såklart. 😛

Jag känner dock att jag behöver detta (om jag nu ska snacka om flytten helt ur mitt perspektiv) för min egen utveckling och mitt eget välmående. Jag behöver jobba på ångesten och jag behöver komma loss ur det jag är i nu, liksom växa som person. Jag har stannat av någonstans efter gymnasietiden känner jag, och det var ju också då jag blev hemmafruga. Inget ont om det såklart, jag är glad över att jag tog det beslutet, men som hemmafru kan man ju faktiskt fortsätta utbilda sig eller göra andra saker som förhindrar att hjärnkontoret tvingas bomma igen för att det inte finns sysselsättning. Jag var dock så upptagen med att må dåligt att jag inte tänkte på den biten. Psykiska ohälsan och gammalt icke bearbetat känslobagage distraherade mig liksom. Plus den lilla grejen också att det inte fanns möjlighet att läsa saker på distans utan dator och internet, men nu finns det ju inga excuses egentligen. Hade jag blitt hemmafru nu så hade jag betat av utbildningar på löpande band och startat egen firma eller nåt. Man behöver sådant, tror jag. Egna projekt som inte är hemmet.

Så vägskälet (dvs flytten) innebär alltså att plugga upp mina gymnasiebetyg så jag blir behörig för högskola, och sen satsa på behandlingspedagog eller typ socionom, beroende på vad jag kan komma in på. Långsiktiga drömmar handlar om att starta eget, i vad är lite oklart ännu för jag dras åt två helt olika håll när det gäller det. Men jag tänker mig att det klarnar sen när jag satt igång med plugg och jobb och man kan känna efter vad man passar bäst med. Så inget att stressa över. Men eget vore trevligt, så man har något att jobba med vart man än befinner sig. Tänkte alltså att det skulle vara något man kan arbeta med online.

Ja, stort vägskäl detta som ger mig både en massa drömmar och lyckorus men också panikattacker. Japp, det har jag fått ett par stycken de senaste månaderna, tyvärr. Förändringar är inte roligt för en ångestfyllt hjärna tydligen, även om det är sådana man längtat efter länge. Det finns ändå en trygghet i det man har och känner till, även om man vill vidare i livet.


Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Continue Reading

Det väljer jag helst i garderoben

Hej finis! Det vart visst lite av en bloggpaus igår, men det fick bli så efter det senaste inlägget, kände jag. Behövde andas lite där. Men nu kör vi igång igen! Dagens lucka i Kajsons julkalender är “det väljer jag helst i garderoben” och då kan jag ju säga på rak arm att långkoftan är ett måste, always. Tunna sådana på sommaren såklart, och tjocka på vintern. De är ofta räddaren i nöden när man har ont om långärmade tunikor, såna är inte alltid så lätta att hitta nämligen. Med långkoftor kan man ju ha vilken t-shirt som helst under så det är praktiskt.

En standard jag med en trist tröja 😛

Annat som är jag klädmässigt:

  • Sköna svarta byxor. Jag har några “jeans” men riktiga jeans avskyr jag. Finns det nåt mer obekvämt? Jag använder de som är med stretch och resår. Love me some resår i midjan. 😛
  • Svarta sandaler. Har mina nya favvisar nu men innan var de ett par mjukisar i läder från Ecco. De är så utslita nu så jag har dem på mig bara när jag måste gå mycket, t ex när vi är ute på lite sightseeing eller när jag reser. Sköna som 17.
  • Den enfärgade slöjan. Jag ser HEMSK ut i mönstrade slöjor, och jag fattar inte varför.
  • Min enorma handväska som extraknäcker som kameraväska.
Trygga Sverige
Långkoftan i högsta hugg!

Som man kan se är min stil just nu rätt boring. Jag har svårt att hitta kläder (plus size, lång + att allt måste vara långärmat och någorlunda löst) så det är inte så kul för mig att gå och handla kläder. Kommer sällan hem med nåt plagg och får snällt använda det jag redan har, så jag blir bara arg och besviken. Jag som älskade att gå i klädbutiker förr hatar det nu. Gubben min försöker få mig att ha piffigare och snyggare kläder med mer färg osv men försöker förklara liksom att det FINNS inte. Jag letar och letar men hittar ju aldrig något som passar!? Ska förhoppningsvis börja shoppa online sen i Sverige och shoppa smart. Kalla årstiden är liksom den tiden då det finns kläder till mig, att försöka handla på sommaren när allt är minishorts och crop tops är liksom ingen större idé. Att handla online är nog förresten tusen gånger bättre för mig även på andra sätt då jag kan kolla igenom allting i lugn och ro och slipper få ångestattacker inne i röriga butiker med en massa folk. Det har nog lite med saken att göra också, att jag aldrig hittar nåt, för jag pallar inte och ger upp.

Nåja, det var lite om min stil. Det är inte vad jag helst har på mig utan det jag har. Min riktiga stil och det jag helst har på mig egentligen, det är en helt annan femma.. 😉


Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Continue Reading

Mitt svåraste beslut i livet

mitt svåraste beslut kajsons julkalender

mitt svåraste beslut kajsons julkalender

Hej på dig fina du! Idag är det lucka 5 i Kajsons julkalender och ett svårt ämne för mig. Jag visste direkt vad det var jag skulle skriva om, men inte hur. Det här blir version 2 av inlägget för det första tyckte jag blev för personligt. Det fick ligga och jäsa bland utkasten i några dagar tills jag bestämde mig för att det kändes.. too much.

Så, jag försöker igen! Mitt svåraste beslut var att lämna Sverige och flytta hit. Jag hade redan bestämt mig men inte kring när flytten skulle ske. Nu blev det så att jag var tvungen att flytta just då, om jag inte skulle bo på gatan. Vi blev nämligen vräkta från vår lägenhet, mamma och jag. Det var så mycket som gick fel, och det handlade inte om slarv. Men myndigheterna i Stockholm var redan då överbelastade och all ekonomisk hjälp med sjukskrivningen kom alldeles försent. Hyresvärden hade tydligen bråttom att bli av med oss, då vi inte fick någon som helst förståelse där.

Så allt vi ägde gick om intet och det enda jag fick med mig av mitt liv var det som fick plats i min sportbag. Minns hur jag gick där för sista gången mot pendeltågsstationen, en väg jag gått så många gånger innan, men nu bara med sorg och tomhet. Jag skulle bo tillfälligt i vardagsrummet hos en kompis, men det höll inte av olika skäl. Jag var påväg ut på gatan. Jag ska inte gå in på min historia för mycket just nu, men det hade inte slutat bra någonstans. Så min tillflykt var att flytta hit just då. Jag skulle ju ändå flytta tids nog, och nu fick jag verkligen skäl för att det ska ske nu.

Det svåra med det var ju att lämna mamma. Eftersom jag själv är mamma idag så kan jag säga att jag oavsett min egen situation hellre sett mina barn flytta hela och friska till en annan kontinent än hamna i hemlöshet och missbruk vilket med stor sannolikhet hade blivit min verklighet, men man kände sig ju elak ändå. Jag och mamma kunde kanske ha teamat ihop och fixat våra liv tillsammans, tänker du kanske? Den möjligheten fanns inte på kartan som det var då av anledningar jag inte kan skriva om för det är mammas privatsak. Men tro mig, det fanns verkligen inte ens som en liten möjlighet med de omständigheterna vi befann oss i.

Summan av kardemumman så blev det ändå till det bästa. Utan min flytt hade jag inte fått mina barn som är hela min själ. Det var menat allt detta, det är jag 100 på. Och efter alla svårigheter så lever mamma nu det där trygga svenssonlivet med hus och trädgård som hon aldrig haft innan.. 😀 Så ur allt elände kom ändå väldigt bra saker. Och vi är fortfarande bästisar, faktiskt väldigt mycket mer bästisar nu än innan allt detta hände. För bråkat och tjafsat, det har vi liksom aldrig gjort. Vi har sett alla dessa svårigheter tror jag som något som skett utanför vår relation, inte något som har med den att göra så att säga. Svårt att förklara. 🙂

Ja, det här vart ändå rätt personligt, men lite kortare och inte lika ingående som version 1. Jag tror jag ändå fått berätta för dig nu vad det jobbigaste beslutet för mig var, och det känns rätt skönt att ha lättat på hjärtat lite. Det är inte något jag direkt pratat med någon om, i alla fall inte hur jag känner kring det. Tack för att du läst!


Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Continue Reading

Så valde jag att spendera sommaren 2018

Kajsons julkalender lucka 4

God morgon! Då var det dags för lucka 4 i Kajsons julkalender här då. “Så valde jag att spendera sommaren 2018”. Det bästa var såklart att vara hos mamma och sen hemma hos oss på vischan med gubben när han skulle jobba i Sverige. Hos mamma trivs man ju alltid som fisken i vattnet och kan vara sig själv, och så var det naturligtvis riktigt härligt att vara på tu man hand med mannen innan jag åkte tillbaka till Tunisien och han stannade kvar för att jobba. Är så stolt över gubben min som lyckades hitta jobb så snabbt och som jobbade och slet 6 dagar i veckan. Allt för att få ihop till våra flygbiljetter, haha.

Det var en riktigt bra sommar, förutom att de var tvungna att avliva mammas hund som blev akut sjuk några dagar efter att jag kommit. Helt plötsligt kunde han inte gå, han hade ont och fick någon svår infektion i kroppen. Man upptäckte en gammal läkt fraktur som ingen har någon aning om hur den kom dit, och att hans tassar var helt sönderslitna inuti vilket tydligen inte ska vara särskilt ovanligt för hans ålder och ras. Men ingen på Strömsholm kunde begripa vart denna infektion kom ifrån. Han fick skyhög feber som blev värre och värre och han låg medvetslös med syrgas i korridoren på sjukan. Veterinären ringde på natten och bokstavligen bönade och bad mamma om att få låta honom somna in, så sjuk var han. Hans hjärta orkade inte och han hade förmodligen inte överlevt natten. Och vi som skulle åka dit dagen efter för att få provsvar och ta hem honom.. Så hemskt. Så det vart en förjäklig chock. Är ändå tacksam för att man var där när det hände, kanske man var nåt stöd ändå för mammsen. Helt otroligt vad tapper hon är, den kvinnan. Även fast vi alla kan gå sönder inombords men genom alla svårigheter hon haft så knatar hon vidare ändå..

Efter det var jag själv med barnen här vilket var både skönt och långtråkigt på samma gång, men mest skönt, haha. Jag var mest hemma men det gjorde inte så mycket. Vi rensade svågerns affär på läsk och chips nästan varje dag och hade det mysigt. Inte illa, det! När gubben kom tillbaka så åkte vi till Kelibia igen för sol och bad. Det vart även en sväng förbi Zaghouan och underbart vackra Takrouna vilket jag är mycket glad över att vi hittade på vägen hem, alltså helt magiskt.

Efter det började vardagslunken igen. Man kan säga att det var efter perioden med jobb i Sverige som maken kände att vi måste verkligen flytta nu. Vi hade tänkt att försöka hålla ut till studenten men nu gav till och med han upp. Så den här sommaren har varit rolig, tragisk, fylld med tårar, skratt och hopp inför framtiden.


Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Continue Reading