Karantän för 60 000?



Ja, nu sitter jag och går upp i atomer av ångest igen. Hej förresten! Jag har ju tjötat om intyg och allt till katterna för att få resa till Sverige och ja, det är fortfarande oroligt och ångestladdat. Nu läste jag dessutom om folk som haft alla papper redo men fått nobben på Arlanda för att typ en bokstav var fel på intyget. Då är alternativen resa tillbaka, svindyr karantän i 4 månader eller avlivning på plats.

Vi har inte råd med karantän. Vi har ingen i Tunisien att åka tillbaka till. Inga snälla släktingar som kan ta hand om katterna tills vi kan fixa till eventuella felaktigheter i papprena och hämta dem. Och vi tänker såklart aldrig i helvete avliva.

Så man kan säga att jag är sjukt nervös. Igen. Jag blev ju lugnare innan när provresultat och allt kom från Frankrike, men nu är jag hysterisk igen. För att här i Tunisien använder inte maken sitt ena mellannamn i dokument osv (det brukar man ju inte göra faktiskt, skriva ut alla hundra mellannamn), men detta mellannamnet står med i hans svenska pass. Så kommer det bli problem nu för att hans ena mellannamn inte finns med på provresultatspapprena från Frankrike? Who knows? Vi får nog ta och skriva hans namn exakt som det står i passet, på intyget som ska skrivas under av tunisiska jordbruksverket, där det står vem som äger djuren.

Vi kanske har råd med karantän för en katt, beroende på, om vi lånar. Det är omöjligt att hitta info om exakta kostnader och så vidare (förutom att det verkar ligga på runt 30 000 per djur), det verkar vara sånt himla hemlighetsmakeri kring detta alltså. Är det men in black som kommer och hämtar djuren på Arlanda för karantän, eller? Man får inget veta i förväg, tydligen.

Men det skulle betyda att vi måste välja vilken katt som hamnar i karantän i Sverige och vilken som skickas tillbaka med mannen för att förhoppningsvis ändra i dokumenten. Vilket också är ett jäkla skit, för gubben skulle ju börja jobba i princip direkt när vi kommer till Sverige. Han har liksom ett arbete som väntar. Så kommer den katt vi skickar tillbaka att behöva säljas? Ska vi behöva välja mellan våra bebisar?!

Allt det här är ett helsike, alltså. Jag vill aldrig behöva gå igenom den här proceduren igen. Det här får mig att inte ens vilja ha husdjur igen, och jag som älskar djur. Men denna ångest, alltså. Först Noussa, och sen kanske vi förlorar en till nu!? Och slutligen är det ju alltid så. Man skiljs från sina pälsklingar oavsett.
Gör inte så mycket annat än har ångest och gråter just nu.

2 kommentarer

  1. Fy låter skitsvårt med det här :(. Förstått att det är ett gissel att ta med djur genom länder. Vet en (så får man ju inte göra) som bodde i Finland på somrarna och i Sverige på vintern. Hen brukade binda fast katten vid ett träd precis vis finska/svenska gränsen. Åkte sedan med bilen genom gränsen och åkte på gränsen till trädet lockade över katten så den kom på svensk/finskmark och åkte sedan glatt iväg med en katt som "gått över själv". För de får djur göra, gå över gränserna :-p. Men de får inte bli transporterade. Nu är ju det svårare för er som bor i Tunisien :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju också en variant :P Tyvärr kan vi inte göra så eftersom vi ska in i schengen och det dessvärre ligger ett hav emellan, haha. Men rätt smart :P Sen har Sverige blivit hårdare nu så alla djur måste anmälas hos tullen, även om man bara åker i norden. In- eller utförsel över svenska gränsen måste kontrolleras och djur kan hamna i karantän även om de bara åkt inom EU. De var slappare på det förut men det var väl för mkt smugglande, antagligen. Och rabies förstår man ju att de inte vill riskera att få in :/

      Radera