Mitt liv i Tunisien och livet som utlandssvensk

Hello! Nu när ett väldigt långt kapitel i mitt liv håller på att gå till ända, så kanske det vore en bra grej ändå att samla ihop lite tankar och erfarenheter om livet som utlandssvensk, och framför allt råd till andra innan de hoppar rätt in i det okända. Kanske är det intressant för andra att läsa, tänkte jag.

Sju svåra år.. Eller nåt sånt


Jag flyttade hit till Tunisien som en 100% naiv tonåring. Eller ja, jag var ju 21 men jag hade suktat efter att flytta sedan jag var 19, så sak samma.
Vi gifte oss snabbt (och billigt, haha) och vi blev snabbt på smällen. Svår graviditet där jag var nära att förlora tjejerna och var sängliggandes från 12:e veckan. Efter 14:e fick jag tillstånd att lämna sängen, men att vara extremt försiktig med precis allt, så det var inte mycket fart där.
Jag var hemma i princip hela graviditeten ändå, för man blev ju jätterädd såklart efter det som hände och jag ville inte riskera något.



Sen kom nästa stora chock med förlossning på tunisisk klinik, tunisisk vård och så ett mycket sjukt barn. Ena dottern dog nästan efter vad vi nu antar var RS-virus då hon var en månad gammal. INGEN hade gett oss ens ett enda råd kring skötsel osv vilket hade behövts då tjejerna föddes för tidigt. Det var vår läkare ett par år efter som blev helt chockad när vi berättade det och han sa att vi skulle ha använt handskar, munskydd och behövt byta kläder innan vi var i närheten av barnen. Men det orkade tydligen ingen sköterska eller läkare berätta då tjejerna föddes och det hade kunnat sluta i katastrof på grund av det. Och innan någon säger nåt så nej, vi hade inte internet där vi kunde forska om sånt, vi hade ingen dator ens. Nutidens västerländska privilegier är och var inte alla förunnat.

Spola framåt. Depressioner, ångest, långt ifrån trevlig relation med alla. Det var mycket som kändes fel, liksom. Och så har det pågått. Ju mer det varit så, desto mer har jag vänt mig ifrån allt här och känt mig som en outsider. Jag är van vid allt, förstår språket osv.. men jag känner mig utanför. Mer och mer. Det var faktiskt lättare när jag var ny här, på något konstigt sätt.

Det här hade såklart kunnat varit helt annorlunda om jag mått bra med mig själv och vågat sätta ner foten. Med en del människor är det ju så att sätter man inte gränser så gör de vad de vill med en, men jag var så deppig och naiv (dålig kombination!) att jag helt enkelt inte kunde hantera det på ett bra sätt. Jag hade kunnat bespara mig mycket sorg och ilska om jag bara hade rutit ifrån, men jag vågade inte.


Har det bara varit jobbigt att bo i Tunisien?


Nej, det vore verkligen orättvist att säga. Men det har varit svårt periodvis. Saken är ju den att det beror inte på landet utan på saker som hänt. Men ja, absolut så måste man ha rejält med skinn på näsan för att klara sig bra här och jag vågar påstå att detsamma gäller även i andra länder här så som Egypten eller Marocko. Man måste våga ta för sig och ta sig fram med armbågarna ibland. Det är inget system för oss mesar, kan man säga. Men som sagt, så är det inte landet det berott på, att jag har haft problem med att känna mig bekväm här.
Jag gör liksom inte slut med Tunisien, så att säga, jag vill absolut tillbaka hit. Men jag måste läka först, ta hand om mig själv, bli torr bakom öronen och skaffa mig lite vassare armbågar först. Typ så.


Lärdomar & lite tips till den som vill flytta utomlands


- Uppskatta det du har först


Innan man bestämmer sig för att flytta så ska man ha det klart för sig att få är de länder där man kan ha det så bra som i Sverige.
Jag hade något slags förakt mot Sverige när jag flyttade, kanske för att vi precis fått våra liv förstörda i det svenska systemet, söndermalda i byråkratins kvarnar. Vi trillade mellan stolarna, jag och mamma, och det kanske var därför jag var bitter. Men jag insåg efter ett par år att man kan ha problem oavsett vart man bor och att fly från problem löser inget. Man får bara nya, för det är så livet fungerar.
Sverige är unikt, bra och faktiskt är dess fyrkantighet en del av styrkan, det som jag uppskattar idag. Inte allt, fyrkantigheten är sjukt överdriven ibland, men som regel.

- Man bör ha en plan innan man flyttar utomlands


Kolla upp allt! Jobbmöjligheter, hur det funkar med visum, hur ser vård och skola ut, och så vidare. Jag har fått chock efter chock här, kan jag säga. Hade inte hänt om jag varit förberedd. Vilket i och för sig hade varit svårt för jag hade inget internet på den tiden så det fanns inte så stora möjligheter till att kolla upp saker och ting. Det är nog lättare i dagens läge att undvika att kasta sig huvudstupa in i det okända.
Numera kan man verkligen kolla upp allt och man kan prata med folk som gjort samma livsresa som man själv vill göra. Internet är fantastiskt!

- Var dig själv och släpp inte dina principer


Man behöver inte "sluta vara svensk" (eller försöka bli någon annan) bara för att man bor i ett annat land. Respektera kulturen du bor i såklart, men man ska inte behöva trampa på sig själv för det. Man behöver inte skämmas för den man är heller, utan ska bara vara sig själv. Duger inte det åt andra, då är de inget att ha. Respekt ska gå åt båda hållen.

- Ha en plan B


Det är aldrig fel med en plan B. Vad ska du göra om det inte funkar och du vill hem igen? Ha koll på pass och pengar och se till så det inte är mission impossible att starta upp livet i Sverige igen om allt går åt pipan. Saker händer, och då är det alltid bättre att ha en plan i bakhuvudet så man inte står där sen helt hjälplös.

***

Nu när det här kapitlet går till ända för oss, så visst är jag glad men jag är också naturligtvis orolig. Även om ens tillvaro är lite kaosartad och man inte direkt har någon stabilitet här, så finns det ändå en sorts trygghet i det man känner till. Nu ska lilla Frugan minsann ut i stora vida världen och till vuxenlivet i Sverige, och det är ju jätteläskigt!

Men om jag ska vara ärlig så trots det dåliga självförtroendet så tror jag ändå att jag kommer att klara det. Jag har min coola man som lyckas fixa det mesta med ett smil, jag har mamma och jag är inte rädd att fråga andra om hjälp. Så jag hoppas på det här! Det är ju dags nu att börja leva lite. :)

6 kommentarer

  1. men ja ror oxå u klarar ej för du är stark det märks.
    ska bli spännande med allt o vvi håller tummarna att allt går bra såklart
    kramar o fin lördag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack snälla ♥ Kram på dig!

      Radera
  2. Vad intressant att läsa om din resa och vilken resa dessutom!! Du är inspirerande!! Gillar din blogg massor 💗

    SvaraRadera
  3. Jag tror som du säger att det kan vara bra att kolla upp det mesta innan en flytt och alltid ha en plan B. Hemskt att läsa att du blivit nedtryckt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att bara kasta sig iväg är typ det värsta man kan göra.. Vet folk som flyttat utan att ens ta reda på vad som gäller med visum, uppehållstillstånd och så vidare. Sen sitter de fast här. Vilken sits. :/

      Radera