Och där kom skuldkänslorna


Tjejerna hade sin sista dag i skolan nu idag. Det betyder ju inte bara sommarlov, utan ett hejdå till alla kompisar. Jag känner mig så himla taskig. De hade lite delade feelings kring det här med att flytta i början (särskilt ena tjejen) men såklart förstod de båda att vi inte har något val utan helt enkelt måste. Men som morsa känner jag mig supertaskig.
Hejdå till kompisarna, och tänk om vi förlorar katterna också dessutom? Det känns som om vi tar allt ifrån dem, allt det trygga och allt som de tycker om.

Är det något som följer en i föräldrarollen förutom konstant oro för ens barns mående, så är det väl skuldkänslor. Vad man än gör så känns det som om man gör fel eller inte gör tillräckligt.

Nåja. Tjejerna är hos farmor nu dagarna i ända, vilket man kan förstå, men då blir det ju så att jag sitter och grubblar här i min ensamhet och alla "problem" blir cirka 20 gånger större än vad de är. Jag vet ju att det är så och att jag överdriver.. och att de inte förlorar sina vänner bara för att vi flyttar. Nästan alla kompisar spelar PS4 och tjejerna kommer med andra ord att spela med och snacka med dem typ varje dag. Det finns Messenger, Playstation, Instagram. Man behöver inte tappa bort kompisar i dagens läge på grund av avstånd. Inte som på stenåldern när jag var ung och vi snällt fick skriva brev och vykort. Haha.

Hur som haver. Hoppas de inte är allt för ledsna idag..

Inga kommentarer